Idag fick jag mitt sista refuseringsbrev. Det var mycket vänligt och trevligt formulerat, antagligen det trevligaste hittills, men icke desto mindre är det ett refuseringsbrev.
Bäste Oskar!
Tack för manus Skogens hjärta som du sänt till oss.
Det är verkligen roligt att någon tar sig an uppgiften att skriva fantasy. Och det finns mycket gott att säga om ditt manus men vi behöver prioritera hårt och gallra tufft bland de projekt som vi faktiskt kan satsa på. Vi får ju in ganska många manus. Och vår bedömning är att marknads- och försäljningsunderlaget för ditt manus är alltför begränsat och osäkert för att vi ska våga oss på en utgivning.
Allt detta sammantaget gör att vi tackar nej till en utgivning. Det är alltid lika tråkigt att ge negativa besked men likafullt är det tyvärr vad vi måste göra. Vi tackar för visat förtroende och önskar dig lycka till. Hoppas du hittar en annan utgivare för ditt manus.
Med vänliga hälsningar
XXX
På sätt och vis kan jag förstå dem. Ett förlag måste göra en riskbedömning, och de bedömer att marknads- och försäljningsunderlaget för min bok är för litet. Då är det ganska självklart att de inte kan ge ut den. Alla förlag vill ju gå med vinst. De måste gå med vinst! Därför är det de säkra (eller i alla fall säkrare) korten som gäller. Inget konstigt med det.
Det är bara det att jag tror att de har fel. Jag tror på mitt material. Det är inte ovanligt att även författare som numera är stora, i början fick kämpa i flera år för att få en bok utgiven. T.ex. fick J K Rowling skicka in till ett otal förlag innan någon ville ta risken att ge ut det. Nu är jag inte J K Rowling, och Sverige är inte Storbritannien. Jag känner inget behov av att sälja tusentals böcker, även om det självklart vore väldigt roligt. Jag är nöjd om min bok finns att köpa på Internetbokhandlarna och i en eller två boklådor inne i Stockholm.
Så då återstår endast en sak. Att göra det själv. Till hösten ska jag skrida till verket och undersöka hur man startar upp ett litet förlag. Jag har redan kollat upp mycket av det som behöver göras, så jag vet redan nu att det kommer att bli en hel del jobb. Samtidigt kommer det också att bli väldigt kul och spännande att få lära sig hur allt fungerar.
