Onsdagsretro – Kings Quest 1 (1984)

Välkommen till det första avsnittet av Onsdagsretro. En serie där jag tänker ta upp spel från min uppväxt som berörde mig och som jag än idag kan tänka tillbaka på med värme. Detta var spel som lämnade spår, som precis som en riktigt bra bok, blev en del av mig.

När jag var nio år tog min pappa hem en IBM XT från jobbet. De skulle fasas ut för nya kraftfullare maskiner. Själv kunde jag knappt tro min lycka. En alldeles egen dator! Mina vänner kanske hade C64or, och vi satt ofta och spelade på dem. Det var alltid ett äventyr att mata in spelen från kasettbandet. Men denna IBM var en riktig dator med 10 mb hårddisk, 340 kb RAM, 5,25 tums diskettstation och allt!

Jag spelade många spel på vår IBM XT. Men det är några som fortfarande stannar kvar i minnet. Ett av de bästa var utan tvekan Kings Quest 1. För sin tid var Kings Quest ett helt revolutionerande spel. Det hade en animerad huvudkaraktär (en gubbe) som man kunde styra med piltangenterna. Grafiken var underbar CGA med fyra färger i en upplösning på 320×200. Ändå var det genom dessa små pixlar som jag upplevde ett av min barndoms största äventyr.

Kungariket Daventry har problem. Det har förlorat sina magiska föremål, en spegel, en sköld och en kista. Som den unge riddaren Graham ger man sig ut för att återbörda föremålen. Lyckas man, så blir man krönt till näste kung.

Det var en stor och fantasifull värld. I alla fall i en nioårings sinne. Jag minns än idag hur jag satt och ritade kartor över världen. Där fanns häxans hus. Där fanns draken. Där var berget med den tjuvaktiga dvärgen, osv. Och med en nioårings oändliga tålamod lärde jag mig att bemästra den ganska primitiva kommandotolken. Här fanns inget peka o klicka. Istället var det genom kommandon som ”look at grund” och ”pick up walnut.” som man tog sig fram genom spelet.

Det var inte ett lätt spel. Man kunde dö. Man kunde förlora föremål som man tvunget måste ha senare i spelet. Det var oförlåtande svårt. Gick det snett var det bara att ladda senaste savegame. Och det fanns inget internet. Ingen smidig walkthrough att ladda ner. Istället var det metodiskt utforskande som gällde. Känslan när man väl klarade spelet, helt på eget bevåg, var obeskrivlig.

Idag skulle jag säkert inte orka spela det mer än en kort stund, för nostalgins skull. Men i min barndoms minne kommer det för alltid att vara en förborgad skatt. Sedan spelade jag Kings Quest 2, 3, 4, 5 och 6. Och även om flera av dem var bra, speciellt femman, så är det ändå ettan som en gång vann mitt hjärta.

3 comments
  1. Nostalgi! Du är nog lika gammal som mig!

    Den första maskinen vi hade hemma var också IBM. Mamma fick köpa en gammal ordbehandlare av jobbet “superbilligt” runt 1983. Det var DOS och hade PacMan som spel, men svartvit skärm. Jag fick textbaserade spel kopierade på disketter av en kompis (JÄTTEdisketter).

    1983 kom filmen WarGames ut som jag fortfarande kan titta på bara för nostalgitrippen. Precis så var det när jag växte upp. Vi spelade på arkader (gröna lund hade hur många som helst) och flockades hemma hos folk som hade konsoller (Atari och senare Nintendo) eller till och med i ett specialfall Commodore 64 maskin.

  2. 🙂 Ja det var underbara maskiner. Vi hade en svartvit (eller snarare svartgrön) skärm först, men sen fick vi en CGA skärm. Och det var så fint! Vi körde först på Dos 1.någonting, men snart uppgraderade vi till DOS 3.3 då mamma skulle formatera en diskett och skrev:

    format c:

    av misstag. Dos 1 frågade inte efter bekräftelse utan körde igång och raderade hela hårddisken. De fixade det till senare versioner. 🙂

    WarGames! Ja det var en underbar tid. Skön film dessutom. Har inte sett den på åratal, men nostalginerverna sjunger av glädje när jag tänker på den.

  3. […] barn började jag tidigt spela äventyrsspelen från Sierra Online. Jag har tidigare skrivit om mitt allra första äventyrsspel, Kings Quest 1, men det slutade inte där. Snart kom Police Quest, […]

Comments are closed.