Trolljegeren – Norsk briljans!

Jag har ju tidigare tipsat om trailern till den norska filmen Trolljägaren. Trailern såg riktigt bra ut, men jag frågade mig ändå om det skulle bli kanon eller kalkon. Nu har jag sett det färdiga resultatet. Och det är kanon!

Trolljegeren är filmad med känslan av handkamera. Ungefär samma stuk som Blair Witch Project, eller för den delen Cloverfield. Fast kameran i Trolljegeren är inte lika skakig, så man mår faktiskt inte illa.

Man får följa ett gäng högskolestudenter som ska göra en dokumentär om illegal björnjakt. Snart stöter de på Hans, som beter sig väldigt misstänksamt. De följer efter honom djupt in i skogen bara för att tvingas fly från några hiskeliga varelser.

Hans visar sig snart vara en trolljägare. Han är utsänd av norska staten för att hålla nere trollpopulationen och eliminera de som tar sig ut från trollreservaten. Filmen tar aldrig sig själv på för stort allvar utan har hela tiden en skön självdistans fylld med torr skandinavisk humor. Ibland satt jag och vred mig av skratt.

Många av skämten hänger på att man har en viss förståelse för skandinavisk kultur och sagotradition. Kan bara ta ett exempel. Vid ett tillfälle försöker de locka fram ett troll under en bro. Hans släpar ut en bock. Inget troll. Han tar ut en bock till. Inget troll. Hans tar ut ytterligare en bock. Så står de där, de tre bockarna, och bräker förtvivlat i natten. Då kommer trollet. Det är så grymt snyggt gjort, men har man inte hört sagan om de tre bockarna Bruse fattar man inte skämtet.

Samtidigt är trollen mycket välgjorda. Jag är ärligt talat djupt imponerad över effektteamet. Jag kan inte tänka mig att de haft någon större budget, ändå ser trollen helt fantastiska ut. Dessutom är den karga norska naturen otroligt vacker, och de avslutande scenerna uppe på fjällens karga vidder är ödmjukande i sin väldighet.

Sedan följer inte filmen en traditionell narrativ struktur. Här finns egentligen inte en början, en mitt och ett slut enligt den vanliga berättarstrukturen. Detta tror jag kommer att uppfattas olika av olika tittare. Vissa kommer att bli frustrerade över att den där finalen de väntar på aldrig riktigt kommer. Påsen knyts inte riktigt ihop. Jag tyckte tvärt om att det var uppfriskande med att de vågade göra något annorlunda, och det passa bättre med idén att filmen är en dokumentär, för livet följer sällan en struktur i tre akter.

Så vad väntar du på? Se till att skaffa DVDn nu! Den är värd att ha i hyllan.

Dela med dig:
  • Facebook
  • Twitter
  • email
  • MySpace
  • PDF