Det är som sagt inne med rymdinvasioner. I förra veckan skrev jag om Skyline, en b-film med a-effekter. Nu måste jag skriva några ord om den nya V-serien. Jag vet nämligen inte riktigt vad jag ska göra med den!
När det ryktades att de skulle göra en remake på den gamla kultklassikern V så blev jag riktigt upprymd. Med goda erfarenheter från hur Battlestar Galactica hade förvaltat arvet och gått vidare, så såg jag fram mot en ny riktigt bra scifiserie. Och mina böner verkade bli bönhörda. För de första fyra avsnitten var grymt bra!
Men sedan hände något. Säsong ett var väldigt ojämn. Vissa avsnitt var riktigt bra, andra drogs med stora problem, framför allt i tempot som ibland saktade ner till kryphastighet. Säsong två, vars sista avsnitt jag såg häromdagen, har haft samma problem.
Men det är inte enda problemet de har. För att man ska identifiera sig och känna med en protagonist så vill läsaren/tittaren/spelaren känna att karaktären i fråga är smart och kompetent. Då kan läsaren själv känna sig smart när protagonisten gör något riktigt bra och man belönar sig själv med positiva känslor. Det kanske låter konstigt, men det är så det fungerar. Man vill ha historier med intelligenta människor som strider mot oändligt svåra odds, och ändå vinner, eller förlorar, men ändå gör det smart.
Det känns lite konstigt när de enda som känns kompetenta, smarta och målmedvetna, är rymdvarelserna. Anna och hennes lakejer är helt underbara. Motståndsrörelsen känns rörig, oorganiserad, ofokuserad och för att vara helt ärlig, ganska gnällig. För inte är det meningen att man ska börja heja på ödlorna?
Sedan finns det också strukturella problem. Man förväntar sig, i avsnitt efter avsnitt, en emotionell payoff, när motståndsrörelsen äntligen får till det. Men det händer liksom inte. Saker och ting sjabblas bort, ofta i onödan. Istället för att ta historien till nästa nivå, och öka spänningen, så sjunker det ständigt tillbaka till ett slags status que. I alla fall till sista avsnittet i säsong 2, då händer mycket. Nästan för mycket.
Jag tror en delförklaring är att de fokuserat på fel karaktärer. Det finns gott om potential i serien, men vissa val känns helt enkelt inte trovärdiga. Men med en omfokusering och lite vassare manus så skulle V åter kunna leva upp till den fantastiska premiss som etablerades under de första fyra avsnitten.
Missförstå mig rätt. V är inte en dålig serie. Den är klart värd att se. Men den kunde vara så mycket bättre, och det är frustrerande att se hur många chanser de missar. Hoppas de fixar till misstagen till säsong tre. Och att det inte är för sent. Stargate Universe fixade ju till sina initiala misstag från säsong ett och gjorde en briljant säsong två. De gick från att vara mediokert till en av de bästa scifiserierna på länge. Men det var för sent. Serien kapades ändå. Får hoppas att V inte röner samma öde.
Kände mig också väldigt tveksam till serien under den första och halva andra säsongen. Man ville ju så gärna att det skulle vara bra, sci-fi fan som man är. Även om re-imagenings oftast (någonsin?) inte blir bättre än ordinalet så hoppades man ändå.
Men… (spoilervarning!!) … när Anna åker till Vatikanen mot slutet av säsong två blev det bara för mycket. Jump the shark!
De bleka och charmbefriade rollfigurerna, världens mest irriterande sci-fi rollfigur någonsin (sonen, och ja, jag räknar med Wesley från STNG) och en story som aldrig riktigt vill komma till skott får mig att lessna totalt.
Tumme ner!
**Spoilers***
Ja, Tylor (sonen) är verkligen helt fruktansvärt irriterande, gnällig, korkad och illojal. Men han får sin lön i sista avsnittet när han *SPOILER * blir uppäten. 🙂 Och jag håller faktiskt med, till och med Wesley var bättre. Han var i alla fall stundtals kompetent till skillnad från Tylor.
Och avsnittet i Vatikanen ska vi inte ens tala om. Så otroligt uselt skrivet. Det fanns inte ett uns trovärdighet i vad som skedde. Aldrig någonsin att gubbarna i Vatikanen skulle ha reagerat som de gjorde när de blev utmanade av Anna. I verkligheten skulle de ha skrattat och fortsatt som vanligt. Man ruckar inte 2000 år av tradition med ett trollerinummer.
Serien V var ju helt fantastisk när den först visades, men när jag ser några avsnitt i repris så vrider jag mig för det är så dåligt gjort. *hehe* Har därför inte vågat se den nya versionen.
Gnällighet är det absolut värsta jag vet i en karaktär. Jag håller fullt med dig om hur viktigt det är att de måste vara lite smarta ibland också.
Jag slutade faktiskt titta på Stargate Universe efter ett par avsnitt. Hade sjukt höga förväntningar som aldrig infriades. SG1 har jag sett kanske tre gånger, rakt igenom hela serien. 😛
Jag förstår precis dina tankar kring Stargate Universe. Jag var nära att ge upp själv. Men de blev bättre mot slutet av säsong 1. De slutade vara så mycket dockusåpa och blev mer Stargate igen. Jag kan rekommendera att kolla från avsnitt 12 och frammåt.
Säsong 2 är rysligt bra! Synd att det då redan var för sent. Serien är nedlagd. Det blir aldrig någon säsong 3.
[…] jag redan nämnt är det inne just nu med invasioner från rymden. Vi har den nya V-serien, Skyline, och Battle LA. Nu kommer ytterligare en TVserie. Men den här gången verkar de faktiskt […]