Jag saknar ord för att kunna beskriva det som skett i Norge. Man kan försöka, med termer som: fruktansvärt, förfärligt, ohyggligt, och vansinnigt, men orden faller platt inför den oerhörda sorgen. Men efter att den första chocken lagt sig så börjar man som människa ställa frågor. Man undrar. Varför skulle någon göra en sådan sak? Hur kunde detta ske? Det är fullt naturligt, då vi som varelser vill finna samband, se någon slags logik, i det som sker omkring oss.
Det är egentligen därför jag skriver detta. Jag måste för mig själv sortera mina tankar och försöka förstå.
Jag minns hur jag på morgonen efter satt och läste en kolumn i DN. Skribenten menade att vi inte borde vara förvånade. Norge har ju haft trupper i Afghanistan, och de flyger nere i Lybien. Då utgick alla från att det var en extremistisk islamsk grupp som genomfört terrordådet. Men så meddelade polisen att de identifierat gärningsmannen och det visade sig att det var en våldsverkare från det motsatta sidan av spektret.
Våldsmannen, Anders Behring Breivik, beskrevs som högerextrem, fundamentalistiskt kristen, vapenintresserad och gamer. Omedelbart började media försöka knåpa ihop en bild av vem mannen var, och de fick god hjälp, då gärningsmannen bara timmar innan terrordådet skickat ut ett 1500 s långt dokument samt postat filmer på internet som presenterar hans världsbild.
Det är en sjukligt förvriden värld som framträder, fylld av konspirationer, hat och ett hot mot själva den västerländska civilisationen. Enligt Breiviks världsbild har det sedan 50-talet pågått ett kulturellt marxistiskt maktövertagande. Sovjet kunde inte ta väst med våld, så de satsade på att erövra oss kulturellt istället. Denna vänsterrörelse som nådde sin kulmen vid 68-revolutionen har enligt Breivik sedan dess dominerat vår ekonomi, politik och kultur. Då grep den kulturella marxistiska eliten makten och via ett hemligt råd så styr de än idag.
Ett av huvudmålen för den kulturella marxismen är att skapa en världsvid sovjetstat. För att kunna åstadkomma detta så satsar man helhjärtat på att blanda människor från olika nationer och kulturer för att åstadkomma en enda stor multikulturell superstat. Därför ska det hemliga marxistiska rådet ha ingått ett hemligt avtal med arabvärlden att importera miljoner och åter miljoner muslimer till Europa. Detta ska pågå tills dess att muslimerna är fler än originalinvånarna, då de plötsligt tar över och skapar en shariastat EUrabia av hela Europa.
I Breiviks groteska världsbild är alla muslimerna onda. De är alla en del av komplotten. De är alla beredda att när som helt gripa vapen i kampen mot sina europeiska grannar.
Men Breivik, och andra med samma extrema världsbild, reser sig för att försvara Europa. De ser sig som moderna korsriddare. Likt de kungar och furstar som försvarade Europa från invaderande muslimska arméer på 700-talet och 1400-talet ska de nu försvara Europa mot det lågintensiva krig som ständigt pågår omkring oss. I sin egen värld är de goda, heliga krigare som ska försvara den västerländska civilisationen mot de mörka horderna. De har en tidsplan, där de planerar att med våld, döda och kasta ut alla ”icke-europeiska” influenser från kontinenten. I praktiken ett väldigt europeiskt inbördeskrig med syfte att “rena” länderna. Planen beräknas vara genomförd 2083.
Det är detta som drivit Breivik. Under nio år har han planerat attentatet in i minsta detalj. Han har skaffat vapenlicens och vapen, helt lagligt. Han startade ett jordbruksföretag, bara för att utan frågor kunna beställa stora mängder konstgödsel till sina bomber. Han kolla noggrant upp allt kring Utöya och regeringskanslit. Han skaffade polisuniform samt dumdumkulor som exploderar i kroppen för att kunna döda så effektivt som möjligt. Metodiskt förberedde han det värsta blodbad norden sett sedan andra världskriget.
Hans måltavla blev ett sommarläger för politiskt aktiva ungdomar. De tillhörde norska motsvarigheten till SSU. De tillhörde arbetarpartiet, skyltfönstret för den marxistiska konspirationen. Därmed var de i Breiviks värld förrädare och därmed legitima måltavlor. Så under segerrop vandrade han omkring på ön och sköt och hela tiden såg han sig själv som en hjälte. Men det är så ondskan fungerar. Den ser inte sin egen ondska. Ett monster som har samvetskval är inget monster. En hjälte utan samvetskval är alltid ett monster.
Detta är den världsbild, ingrodd i ett psykopatiskt psyke, som ligger bakom terrordådet. Inte att han råkar vara ”gamer” som Emmy och Discordia redan så vältaligt påpekat. Inte att han var ”kristen”, då det är omöjligt att genomföra ett sådant dåd och samtidigt lyssna till Jesu ord om att: Älska din nästa som dig själv … detta är det största budet. Inte att han var ”vapenintresserad”, då det finns gott om jägare och andra med licens i detta land som aldrig i sina vildaste fantasier skulle kunna tänka sig att rikta ett vapen mot en annan människa.
Men även om man nu sitter med en förklaring, en viss förståelse, så faller även den platt mot sorgen. Dessa unga människor har fått livet stulet. Deras familjer har fått sina barn stulna. Det finns inget att göra, mer än att sörja, och sedan, att söka rättvisa och vägar mot en bättre värld.
EDIT:
Det har kommit många intressanta reaktioner kring medias sätt att hantera terrordådet.
- Varför t.ex. skrev alla att det var ett terrordåd så länge som man trodde att det var extremistiska muslimer, men nu när det är en extremistisk kristen så byter man terminologi?
- Hur ok är det egentligen att visa närbilder på döda kroppar och sörjande tonåringar? Hur stor integritetsfrist bör media visa? Var går gränsen för respekten för de sörjande och döda?
- Läs också gärna detta inlägg av min kollega på debutantbloggen, Annelie Drewsen, där hon reflekterar kring hatet bakom attentatet, samt den oerhörda styrka som finns i vårt demokratiska samhälle där t.o.m. en okänd kille från Irak kan få träffa den svenska statsministern.
