Gears of War 3 (minirecension)

År 2012 började med Gears of War 3. Jag har kört båda föregångarna och gillar dem, även om matchokillarna i köttskåpskostymerna ibland kunde bli lite väl mycket.

Så det var ändå med en viss förtjusning som jag såg fram mot trean och historiens upplösning. Och däri låg nog problemet. Det jag egentligen såg fram mot var inte att skjuta skallen av ytterligare några tusen onda grunts utan att få se vad som skulle hända med alla de intressanta berättelsetrådar som lades ut i tvåan. Tyvärr håller historien i trean inte den högsta kvalitet.

GoW 3 är en mycket kompetent shooter. Den har lärt sig av sina föregångare och ytterligare finslipat det till perfektion. Sällan har vapnen känts så tunga och varje spelmoment varit så välavvägt. Problemet är att historien går kräftgång genom hela spelet. Man får aldrig riktigt den där känslan av att målmedvetet röra sig mot sitt mål, ständigt ansatt men ändå ständigt på väg, som tvåan levererade. Istället är det ett konstant “Vi ska strax göra det … men först!”

Det är hela tiden saker som man måste göra först, innan man riktigt kan komma igång. Om det inte är att hitta bensin så är det att försvara något fort, eller rädda någon kollega, eller rädda tjejerna som kört fel, eller rädda ditt eller datt. I början får man tag i ett band fyllt med militära hemligheter. Men istället för att kunna avkoda det och ge sig iväg så blir det sidouppdrag, på sidouppdrag, på sidouppdrag. Till slut orkar man inte ens bry sig om det där sketna bandet. Och när man väl lyckats ta sig till de sista banorna känns det inte episkt utan bara tröttsamt.

Vad värre är att de aldrig tar upp de intressantaste trådarna från tvåan, de om de militära genetiska experiment som utförts i en viss hemlig installation. Alla frågor från den delen av historien förblir obesvarade.

Dessutom slösar de bort slutet. De har möjligheten att verkligen skapa ett nyanserat slut där svåra moraliska spörsmål kan tas upp till ytan. Det finns potential för frågor som: Vad var det egentligen vi kämpade för? Är det någonsin rätt att utrota en annan intelligent ras? Vilka är egentligen monstrena här? Men allt slösas bort med ett bröl och en blodig kniv.

GoW 3 är och förblir en besvikelse för mig. Trist när tvåan var så bra.

1 comment
  1. Håller helt med dig, men förutom att det är dåligt berättat och slutet förstört som du säger, så hade jag inte kul. Jag ville tillslut bara att det skulle ta slut på allt skjutande. Istället tvingas jag göra ännu fler avstickare och slåss mot urtråkiga zombies i dåligt designade banor.

    Helt obegripligt att de där experimenten inte togs upp mer, precis som du säger, det verkade ju trots allt i tvåan som om det vore hela grejen.

Comments are closed.