Infinity Blade (minirecension)

En kompis visade mig Infinity Blade på sin iPhone. Det var grymt snyggt och jag blev sugen på att testa. Så när jag väl skaffat mig en iPad så var det ett av de första spelen som jag tog ner. Det ångrar jag inte. För trots vissa ganska stora begränsningar är det ett riktigt bra spel.

Infinity Blade är en slags RPG-slasher där man ger sig in i en stor borg för att döda “gudakonungen.” På vägen möter man alla slags monster, jättare och riddare som man får nedkämpa i enskild envig. Det är med andra ord en ganska klassisk setting.

Det som gör IB speciellt är inte historien eller ens grafiken (som stundtals är brutalt snygg). Det som gör IB så grymt kul att spela är dess följsamma och ganska djupa spelsystem. Visst kan man överleva sig igenom spelet  med några grundläggande manövrar, som att blocka och slå. Men vill man verkligen briljera kan man göra det genom att tajma duckningar och pareringar med kontraslag.

Man bör dock vara medveten om att spelet är väldigt kort. Man tar sig lätt igenom slottet och fram till gudakonungen på några minuter. Det är alltså inte så mycket att utforska. Inte heller kan man gå omkring fritt, utan man vandrar mellan vissa förutvalda positioner.

I början får man storspö av gudakonungen varje gång man kommer dit. Men för varje gång man dör så hoppar spelet fram 20 år och en ny parvel kommer gående och utbrister “Fader jag ska hämnas dig” Med andra ord har alla dessa stackars riddare som går och dör skaffat en bebis precis innan, som sedan kommer och tar vid där farsgubben misslyckades. Sonen får ärva faderns alla pengar, rustning och vapen. Så i princip är det som att styra samma gubbe om och om igen medan man levlar upp och köper ny coolare utrusning.

Gudakonungen är på lvl 50, och jag hade nog väntat mig att behöva levla en hel del innan jag kom upp i nivå nog för att slå honom. Men redan på lvl 17 hände något spännande. Jag hade köpt en del ny riktigt bra utrustning och plötsligt hade jag faktiskt en chans. Efter en lång och stenhård duel lyckades jag till slut besegra honom och vinna spelet. Efter en lite outro var jag dock tillbaka där jag startade…

Då gick jag ut på internet och insåg att jag bara hade besegrat honom i sin första skepnad. Det går att levla upp ytterligare och besegra honom om och om igen. Dessutom fanns det några bossar i slottets källare med extremt höga levels om man ville ha lite ytterligare utmaning.

Men då la jag ner spelet. Visserligen är det kul att gå runt och duellera. Men jag har andra spel att spela och ganska lite tid. Jag har inte ork att gå runt och grinda i det där lilla slottet bara för att eventuellt klå en boss till. Det fick vara.

Infinity Blade är ett riktigt bra spel. Men samtidigt är det bra om man är medveten om att det är extremt repetitivt. Om tanken att besegra samma best om och om igen inte känns så lockande, trots ett bra stridssystem, så ska du nog låta bli det här spelet.

1 comment
  1. […] Blade II är som namnet antyder mer av samma som ettan. Det är fortfarande bländande vackert, det är fortfarande en spännande miljö, grymma monster […]

Comments are closed.