«

»

Oct 15

Star Wars är död, länge leve Star Wars

Jag såg Star Wars ep 3 – Revenge of the Sith igår kväll. Det är säkert fem år sedan jag såg den senast och i mitt minne var den, visserligen inte lika bra som originaltriologin, men ändå bra mycket bättre än ettan och tvåan. Vad fel jag kunde ha. Även den här filmen är ju en total katastrof. Och jag skyller (nästan) allt på George Lucas som både skrivit och regisserat.

Jag ska inte gå in på varenda liten detalj som jag uppfattade ologisk eller helt enkelt dåligt skrivet, det finns det andra som redan har gjort. Och kanske är det så att jag piskar på en död häst här, men jag vill ändå skriva några rader om de absolut värsta delarna. Om inte annat för att skriva av mig den frustration jag kände efteråt.

  • Dialogerna är helt enkelt fruktansvärda. Det spelar ingen roll vem det är som pratar. De har ingen nerv, ingen personlighet, och är ofta totalt meningslösa. De är styltiga och konstlade och skådespelarna försöker göra det bästa de kan, men manuset är så uselt att till och med bra skådisar som Ewan McGregor famlar framför kameran. Den enda som ibland kan få lite känsla i sina repliker är Ian McDiarmid som Palpatine, innan han plötsligt förbyts till en kacklande idiot och all intelligens rinner ner i avloppet.
  • De “romantiska” scenerna framkallar mer en krypande känsla av obehag än något annat. Och det beror inte på att Anakin drömmer läskiga drömmar om sin frus förestående död utan på att Hayden Christensen som Anakin och Natalie Portman som Padme har absolut noll kemi. Ingen av dem reagerar eller talar med den andre på ett sätt som ens är i närheten av att kunna kallas för normalt. Det som antagligen är tänkt att vara en tårdrypande, tragisk kärlekshistoria av grekiska dimensioner blir istället en övning i att hålla skämskudden framför ansiktet.

  • Filmen är fylld av ologiska dumheter.
    • Så Anakin blir så rädd för att Padme ska dö i barnsäng att han är beredd att gå hela vägen över till den mörka sidan för att rädda henne? Och detta är hela filmens underliggande tema? Hur vore det om de helt enkelt beställde tid för ett kejsarsnitt istället?
    • Och när vi ändå är inne på ologiskheter, varför ger de R2D2 en mobiltelefon i början av filmen? Har inte han inbyggd radio?
    • Och hur kommer det sig att gravitationen ändras på rymdskeppet när det tippar ner mot planeten, om de är i omloppsbana är de ju tyngdlösa, förutom den artificiella gravitationen som alltid trycker dem mot golvet.
    • Och hur kommer det sig att det bara “råkar” ligga en landningsbana framför den störtande rymdkryssaren när Anakin och Obi-Wan försöker “landa” den. Det är ju inte så att de kan styra. Vilken tur att de krashade i rymdhamnen istället för in i en av de miljoner skyskrapor som sticker upp överallt på Coruscant.
    • Och varför är alla Jediriddare, som är så fruktansvärt badass att de kan besegra hela arméer av drioder, så svinenkla för några dussin klonsoldater att skjuta ner?
    • Och seriöst. Om jag var en Jedi som likt Mace Windu skulle åka och arrestera en mäktig Sithmästare så skulle jag ta med mig de absolut bästa Jediriddare som gick att uppbåda. Inte ett gäng otränade idioter som aldrig verkar ha sett en ljussabel förut och blir nedhuggna av Palpatine inom två sekunder. Scenen är så totalt misslyckad för den är designad för att få Palpatine att se häftig ut, men lyckas bara få Jedimästerna att se inkompetenta ut.
    • Och varför delar Obi-Wan och Yoda upp sig? Det bästa hade väl varit att tillsammans konfrontera Palpatine och sedan tillsammans konfrontera Anakin? Istället försvagar de sina odds genom att dela upp sig och ta var sin.
    • Yoda förlorar sin strid mot Palpatine. Men Obi-Wan vinner ju mot Anakin! Varför dödar han honom då inte? Det var ju hans uppdrag! Istället lämnar han honom, visserligen lemlästad, men ändå levande och går därifrån utan att se till att jobbet avslutas. Nu kunde Palpatine rädda honom och Darth Vader föddes. Oerhört klantigt av Obi-Wan.
    • Och Padme dör, inte för att hon egentligen är skadad, utan för att hon “förlorat viljan att leva.” Jag visste inte att man kunde tyna bort av ren brist på vilja på bara några timmar. Och två nyfödda barn var alltså inte en tillräckligt stark orsak att leva för? All den där modersinstinkten att skydda och ta hand om sina barn är alltså som bortblåst bara för att hon har ett brustet hjärta? Bahh!
    • Och varför har R2D2 raketer så han kan flyga när han inte kan göra det i senare filmer, och varför informerar han inte 3CPO (som får sitt minne raderat) om vad som hände tidigare, och varför… Skit samma…
  • Anakins resa mot mörkret är ett stort skämt. Alltså seriöst. Jag minns att jag tyckte det var lite osammanhängande redan för några år sedan. Men att det var så fullständigt uselt kom jag inte ihåg. Jag tycker riktigt synd om Hayden Christensen. Han verkar ärligt talat inte ha skådespelarresurserna för att axla en så tongivande roll. Men det manus som han hade att hålla sig till var inte direkt till någon hjälp. Istället för att få en övertygande resa från ljus till mörker där Anakin ledd av stolthet och arrogans gör små felaktiga val som steg för steg leder honom över gränsen, så får vi en karaktär som flaxar som en kråka först åt ena hållet och sedan åt andra utan egentlig orsak. Och han är så gränslöst korkad! Palpatines manipulerande är så övertydligt att det ger dålig smak i munnen. Det här hade kunnat vara intelligent skrivet. Det hade kunnat vara en fascinerande studie i en mans fall från heder och ära ner i mörkret, istället får vi en storögd pojkspoling som flaxar hit och dit och plötsligt utan egentlig orsak gör helt bisarrt onda saker (som att mörda en massa oskyldiga barn.)

  • Antagonisterna fungerar inte. General Grevious är en patetisk tönt. Man känner aldrig för en sekund att han är ett hot att räkna med. Count Dooku är ganska cool, men så spelas han ju också av Christopher Lee. Men utövar några extremt tråkiga oneliners så hinner han inte göra så mycket innan han dödas precis i början av filmen. Palpatine är det enda ljuset i mörkret, men även hans manipulationer är så övertydliga att det blir direkt pinsamt och dessutom försvinner den kallt beräknande Palpatine mot slutet till förmån för den kacklande kejsaren. Ett klart nedköp.
  • Riktigt usel humor. Stackars Ewan McGregor och de lama skämt som han var tvungen att servera. De faller platt till marken. Som allt annat i den här filmen.

Detta är så tragiskt för förutom det genomgående usla manuset har de faktiskt några riktigt bra skådisar, fantastiska specialeffekter (de lärde sig till slut att hantera CGIn) och ett schyst världsbygge med skön design. Problemet är bara att en usel historia och usla dialoger inte går att rädda med en massa bling bling. Men antagligen fanns det väl ingen som kunde säga åt Mr Lucas att hans manus var undermåligt, ingen som kunde hejda fiaskot, inte ens efter de två tidigare misslyckade försöken.

Men George Lucas dagar vid rodret är räknade. Nu när Disney har köpt hela Star Wars franchiset så planerar de ju att ge ut en ny Star Wars-film om året. Med nya fräscha manusförfattare och regissörer. Den första ska regisseras av J J Abrams. Inte mig emot. Jag har svårt att tro att någon kan göra ett sämre jobb än Mr Lucas. Tvärt om gillade jag J J Ambrams omtolkning av Star Trek universumet. Hans Star Trek-filmer är inte perfekta, men man måste vara medveten om att han gjöt nytt liv i ett franchise som ärligt talat hade sett sina bästa dagar. Förhoppningsvis kan han styra upp Star Wars också. Jag tror inte att det går att återskapa den gamla magin. Men jag tror att det finns ny magi att finna.

Star Wars är död, länge leve Star Wars.

Dela med dig:
  • Facebook
  • Twitter
  • email
  • MySpace
  • PDF

6 comments

Skip to comment form

  1. Maria

    Haha, hear ye, hear ye :D . Jag är så lyckligt lottad att jag ofta kan strunta blankt i plotholes och dumheter och bara njuta av ögongodis. Kanske är det också därför jag gärna försvarar stackars söta Hayden och hävdar att han hade kunnat göra ett bättre jobb om herr Lucas haft vett att inse att han varken är särskilt duktig på att skriva repliker eller att regissera.
    Å en mer allvarlig sida, så är det inte helt ovanligt att man som nyförlöst mor inte alls känner något särskilt för sina nyfödda. Jag har själv upplevt det (vilket i och för sig ändrades så fort jag började amma). Sedan lär väl Padmes död ändå vara ett utslag av Lucasiansk dramalogik och ingenting annat. Men ändå.

  2. NuYu

    Haha, härlig läsning. Jag såg faktiskt om hela “triologin” när den gick på teve för ett tag sedan, mest för att jag ville se hur Palpatine manipulerade allt från början till att bli precis som han ville ha det. Anakins berättelse, som ju borde vara hela grejen, ger inte heller jag mycket för.

    Fast jag är inte lika imponerad av J J Abrams Star Trek. Den första hade tråkiga, stereotypt designade skrukar och slutar med att slå hål på fysikens lagar; den andra minns jag knappt händelseförloppet i för att den var så ointressant. Men han är ingen hopplös regissör, så klart att det finns hopp.

  3. Oskar Källner

    @Maria: Du har helt rätt. På en mer allvarlig ton så finns det gott om exempel där det kan vara svårt med den första anknytningen både för den nyblivna mamman och pappan. Och utöver den vanliga problematiken finns det både spädbarnsdepression och annat som kan göra det mycket svårt att bli förälder, oavsett om det är första gången eller inte..

    Problemet för mig med just Padmes död är att det är (ännu) ett mycket tydligt karaktärsbrott. Padme är inte en liten storögd tös vars hela liv snurrar runt snyggingen Anakin. Visst är hon kär i honom, men hon är sin egen person med sin egen integritet. Hon var för sjutton drottning över en hel planet med allt det patos och ansvar som det innebar. Hon är till sin karaktär en självuppoffrande, stark och principfast karaktär. Det finns inte en chans i helvete att hon bara skulle lägga sig ner och dö för att hennes älsklingsjedi gått och blivit galen. Hon skulle ta sitt ansvar, oavsett om hon var deprimerad eller inte, och ta hand om sina barn.

    @NuYu. Visst finns det problem med de nya Star Trek. De står ännu inte på egna ben utan flörtar ohämmat med de gamla filmerna/serierna. Framförallt den senaste lånade på tog för mycket från Wrath of Kahn. Vissa scener var ju nästan exakt de samma. Då blir det för mycket. Samtidigt har Abrams lyckats med bedriften att göra Kirk och Spock och gänget relevanta igen. Och det är inte illa. Jag tycker Rymdfilm sammanfattar det bra:
    http://rymdfilm.wordpress.com/2013/10/07/9-punkter-som-star-trek-bor-forandra-efter-jj-abrams/

    1. Maria

      “Problemet för mig med just Padmes död är att det är (ännu) ett mycket tydligt karaktärsbrott.”
      Där kan jag inte annat än hålla med.

  4. Christian Gripenvik

    Bra rutet! Jag gillar allra mest att Palpatine är ditt ljus i mörkret. Underbar formulering!

  5. Henrik (Rymdfilm)

    Superkul inlägg! Inget går upp mot en bra sågning.

Comments have been disabled.