Mass Effect Andromeda – recension

Då har jag spelat klart Mass Effect Andromeda, ett av 2017 års mest utskällda spel. Och hur var det? Jag hade jättekul! Verkligen jätte, jättekul. Ja, det finns saker som kunde ha gjorts bättre. Men den patchade version jag körde (1.10) var nästan helt buggfri och jag såg inte till några av de konstigheter som de första spelarna som körde våren 2017 drabbades av.

Jag har läst en del krönikor och sett några undersökande videos på tuben om det fullständiga kaos som fanns bakom scenen när ME:A skapades. Med tanke på hur illa det verkar ha varit är det snarare ett mirakel hur kul och bra spelet är. Huvudstoryn är kanske inte lika engagerande som de gamla ME-spelen, men jag hade kul då jag åkte runt och terraformade planeter och skapade förutsättningar för nytt liv i Andromeda. Vad gäller ens vänner på skeppet och deras historier och uppdrag fann jag dem minst lika intressanta och väl genomförda som de i de gamla spelen.

För det som många som klagat över ME:A verkar glömma är att de tidigare spelen inte var perfekta. ME:1 hade visserligen en grym story, men sidouppdragen var extremt rudimentära och repetitiva, och stridssystemet var ibland plågsamt att använda. ME:3 var både lite väl kort och hade ett enormt debacle med hur det presenterade slutet på hela trilogin. Detta fixades iofs senare hyfsat med patchar, men ändå. Och ME:2 hade… hmmm.. Nej. ME:2 var ärligt talat nästan helt perfekt. 🙂

Men ME:A då. Jag älskar att jag återigen får köra omkring på stora kartor på nya planeter. Älskar stridssystemet där jag får studsa omkring med ett jetpack på ryggen, kasta bioniska krafter omkring mig och skjuta folk på extrema avstånd med mitt snipergevär. Det är alltså extremt lätt att modifiera efter sin egen spelstil. Det finns massor av sidouppdrag som håller riktigt hög klass. Det är helt enkelt en kul galax att utforska, och ME:A är det första spelet på länge där suget att fortsätta spela aldrig försvann. Jag ville göra, bara en grej till. Så där som det ska vara när det är riktigt härligt.

Jag skulle gärna ha sett lite fler främmande alienraser och en lite annan approach till vissa aspekter av huvudhistorien. Men ärligt talat, jag hade minst lika kul som med föregångarna, så jag ser hellre till det positiva.

Tyvärr verkar det som om ME:A aldrig kommer att få någon uppföljare vilket är synd och skam. EA lyckades döda det här spelet genom att stressa släppet innan det var klart och pusha stenhårt för förbokningar och sedan leverera ett buggigt spel. EA vinner inte direkt några poäng på det här. Det är tydligt att de bara vill casha in. Inte har alla gnälliga ”fanboys” gjort spelet någon tjänst heller. Det fanns självklart saker som behövde fixas vid släppet, men en del av kritiken är bara överdriven och absurd.

Förhoppningsvis kommer det ändå fler spel i ME-universat. Tror ME är ett allt för starkt trademark för att bara få falla ihop och dö. Men vi får väl se.