Idag släpps Revue Solaris 218, där jag för andra gången har den stora glädjen att få ha med en novell! På franska! Denna gång är det novellen Gamma som dessutom fick den stora äran att vara den sista berättelsen i numret. Gamma handlar om några artificiella intelligenser som lever runt ett svart hål efter universums värmedöd.
“I en oändligt avlägsen framtid där stjärnorna har slocknat klamrar sig ändå livet kvar. Gamma är en av grundarna av Kollektivet, en svärm av syntetiska livsformer som lever i omloppsbana runt ett svart hål. Det är en sista högkultur, en flammande fyrbåk i universums yttersta dagar. Men Gamma själv är trött på politiken och intrigerna och har dragit sig tillbaka, endast uppvaktad av sin vän Kthelk’tha. Så faller Kollektivet samman och Gamma och Kthelk’tha tvingas lämna svärmen och färdas ut i det stora mörkret. Bortom avgrunder av rymd och tid väntar en upptäckt och kanske ett nytt hopp.”
Så glad att Solaris ville publicera den. En av deras redaktörer skrev till mig att Gamma är “En perfekt mix av hård science fiction och poesi.” Vilket så klart är underbart att höra.
