Har vunnit första pris i Club Cosmos novelltävling!

Blev precis informerad om att jag har vunnit första pris i Club Cosmos novelltävling 2018! Jag skrev ihop en liten men galen historia om en dimensionsresare som vaknar upp väldigt, väldigt långt hemifrån. Grymt kul att juryn tyckte om den!

Juryn skriver så här i sin motivering:

“Den ovana känslan av verklighet av Oskar Källner. Vad gör en fältarbetare för Dimensionsverket som vaknar upp i en okänd dimension av att bli slickad i ansiktet av en myrslok och bara ögonblick senare får syn på en tarantella stor som en häst? Detta blir en historia som snabbt fångar läsaren och får med mycket innehåll utan att för den sakens skull kännas jäktad.”

Det är bara att tacka och bocka. Novellen som sådan planerar jag ska komma med i nästa novellsamling från Fafner förlag.

Publicerad i det kanadensiska SF-magasinet Solaris!

Då är det officiellt! Min novell Yi kommer nästa månad att bli publicerad i höstnumret av det kanadensiska SF-magasinet Solaris. Tidigare har jag blivit publicerad i antologier på engelska och finska. Men denna gång är det i ett magasin! Världens äldsta franskspråkiga SF-magasin! Och jag är den första svensk de publicerar sedan starten 1974! Det känns naturligtvis otroligt roligt, och ärlig talat lite surrealistiskt.

Ännu roligare att de föll just för Yi som var den novell som för några år sedan kom tvåa i SF-bokhandelns och Mix förlags stora SF-novelltävling. Det innebar mitt livs första Bonnierskontrakt, och den gav mig självförtroendet och motivationen att fortsätta skriva under en period där jag annars funderade på att lägga ner alltsammans. Så det är en berättelse som betyder mycket för mig.

Novellen har översatts av fransmannen Jean-Pierre Laigle som är mycket engagerad i den franska SF-scenen. Jag har fått en kopia av texten, men förstår knappt ett ord av det. Läste tyska i skolan. 😉 Kan knappt bärga mig tills jag får hålla ett pappersexemplar av magasinet i mina händer.

Idag släpps “Järnsyrsan 2 – Casus belli” som e-bok och ljudbok

Idag släpps andra delen i min serie om Järnsyrsan som utspelar sig i ett parallellt Sverige fyllt med superhjältar och superskurkar.

Guldkalven är förbannad. Vad hjälper det att vara Sveriges mäktigaste superhjälte när rättssystemet är korrupt och inkompetent? Hur många superskurkar har han inte stoppat? Hur många kriminella har han inte överlämnat till polisen? Men dagen efter är de ute på gatorna igen. Något måste göras! Ingen ska få hejda honom, inte någon av de andra superhjältarna. Inte ens Järnsyrsan.

Finns som e-bok och ljudbok via alla kanaler.

Det grymma omslaget är gjort av Karl Johnsson, känd för bl.a. Vei, Asgård och Olympen.

 

Idag släpps Dödens ängel som e-bok och ljudbok

Inkvisitorcyborgs vs rasande varulvar in space!

Idag släpps min senaste novell Dödens ängel, och den har redan hunnit få några riktigt schysta omdömmen på Storytel som “Super Duper BRA” och “Den bästa ljudboken jag någonsin hört” Och det är ju självklart fantastiskt roligt.

Det grymma omslaget är gjort av Karl Johnsson, känd för bl.a. Vei, Asgård och Olympen.

 

Idag släpps 13 svarta sagor om Superhjältar!

Nu har 13 svarta sagor om superskurkar släppts i handeln! För två år sedan kom superhjältarna, nu är det skurkarnas tur. För visst är det halva nöjet med superhjältegenren (om inte mer än halva) att dyka in i skurkarnas psyken en stund.

Själv bidrar jag med Casus belli där man åter får stifta bekantskap med Guldkalven och Järnsyrsan. Men denna gång är de inte längre såta vänner och större delen av Stockholms innerstad flyger i luften.

Från baksidan:

Superskurkarna har det inte lätt. Bespottade och missförstådda kämpar de för rätten att existera. I 13 noveller möter du onda genier, tonårsrebeller, kärlekskranka bråkmakare och utomjordiska värstingar. Med gott humör och helig ilska ställer de till kalabalik och förödelse. Men berättelserna väcker också frågor. Vem är egentligen god och vem är ond? Hjälte eller skurk?

Innehåll:

  • Spökbrigaden av Anna Jakobsson Lund
  • Hajar attackerar i motljus av Jens Daniel Burman
  • Sekelskifte av Lupina Ojala
  • Casus belli av Oskar Källner
  • Stormen av Boel Bermann
  • Inga jävla hjältar av Daniel A Lagergren
  • Killswitch av Markus Sköld
  • Tömd av Camilla Linde
  • Revansch av Love Kölle
  • Den siste som kände hans namn av Finn Cederberg
  • Revolutionskvinnan av Patrik Centerwall
  • Inte i hela världen av Lova Lovén
  • Bara ett barn av Marcus Olausson

Idag släpps Bortom portalen 2!

Idag släpps Bortom portalen 2, och jag bidrar med novellen Dödens ängel. Den handlar kort sammanfattat om: Inkvisitorcyborgs vs rasande varulvar in space! 🙂

Fantastikportalen är en samlingsplats för ett antal svenska förlag som specialiserat sig på utgivning inom science fiction, fantasy och skräck. Våren 2015 hade vi en stor novelltävling som 2016 resulterade i den hyllade antologin Bortom portalen.

Våren 2017 hade vi vår andra stora novelltävling. Vi fick in över 160 bidrag. Vinnarna blev Jenny Green, Christian Gripenvik och Camilla Olsson. Precis som förra gången kommer de vinnande bidragen, tillsammans med noveller från fantastikportalens förlag, i en ny och fin antologi: Bortom portalen 2!

Noveller:

  • Krafttider – Jenny Green
  • Revan – Anna Jakobsson Lund
  • Den andres val – Christian Gripenvik
  • Levande död – Gabriella P. Kjeilen
  • Porten – KG Johansson
  • The Hang Man – Hans Olsson
  • Familjegrejen – Camilla Olsson
  • Attentat mot Kreomen – Eva Holmquist
  • Jazztimmen – Didrik och Lupina Ojala
  • Dödens ängel – Oskar Källner

 

Mass Effect Andromeda – recension

Då har jag spelat klart Mass Effect Andromeda, ett av 2017 års mest utskällda spel. Och hur var det? Jag hade jättekul! Verkligen jätte, jättekul. Ja, det finns saker som kunde ha gjorts bättre. Men den patchade version jag körde (1.10) var nästan helt buggfri och jag såg inte till några av de konstigheter som de första spelarna som körde våren 2017 drabbades av.

Jag har läst en del krönikor och sett några undersökande videos på tuben om det fullständiga kaos som fanns bakom scenen när ME:A skapades. Med tanke på hur illa det verkar ha varit är det snarare ett mirakel hur kul och bra spelet är. Huvudstoryn är kanske inte lika engagerande som de gamla ME-spelen, men jag hade kul då jag åkte runt och terraformade planeter och skapade förutsättningar för nytt liv i Andromeda. Vad gäller ens vänner på skeppet och deras historier och uppdrag fann jag dem minst lika intressanta och väl genomförda som de i de gamla spelen.

För det som många som klagat över ME:A verkar glömma är att de tidigare spelen inte var perfekta. ME:1 hade visserligen en grym story, men sidouppdragen var extremt rudimentära och repetitiva, och stridssystemet var ibland plågsamt att använda. ME:3 var både lite väl kort och hade ett enormt debacle med hur det presenterade slutet på hela trilogin. Detta fixades iofs senare hyfsat med patchar, men ändå. Och ME:2 hade… hmmm.. Nej. ME:2 var ärligt talat nästan helt perfekt. 🙂

Men ME:A då. Jag älskar att jag återigen får köra omkring på stora kartor på nya planeter. Älskar stridssystemet där jag får studsa omkring med ett jetpack på ryggen, kasta bioniska krafter omkring mig och skjuta folk på extrema avstånd med mitt snipergevär. Det är alltså extremt lätt att modifiera efter sin egen spelstil. Det finns massor av sidouppdrag som håller riktigt hög klass. Det är helt enkelt en kul galax att utforska, och ME:A är det första spelet på länge där suget att fortsätta spela aldrig försvann. Jag ville göra, bara en grej till. Så där som det ska vara när det är riktigt härligt.

Jag skulle gärna ha sett lite fler främmande alienraser och en lite annan approach till vissa aspekter av huvudhistorien. Men ärligt talat, jag hade minst lika kul som med föregångarna, så jag ser hellre till det positiva.

Tyvärr verkar det som om ME:A aldrig kommer att få någon uppföljare vilket är synd och skam. EA lyckades döda det här spelet genom att stressa släppet innan det var klart och pusha stenhårt för förbokningar och sedan leverera ett buggigt spel. EA vinner inte direkt några poäng på det här. Det är tydligt att de bara vill casha in. Inte har alla gnälliga ”fanboys” gjort spelet någon tjänst heller. Det fanns självklart saker som behövde fixas vid släppet, men en del av kritiken är bara överdriven och absurd.

Förhoppningsvis kommer det ändå fler spel i ME-universat. Tror ME är ett allt för starkt trademark för att bara få falla ihop och dö. Men vi får väl se.

 

 

Idag släpps ‘Att dö väl’ som ljudnovell.

Just denna har en lite rolig tillkomsthistoria. 2014 var Swecon en kombinerad Steampunkfestival och vi höll till på Järnvägsmuseet i Gävle. Jag och Eva Holmquist delade bord. Mycket av en con handlar om att prata och ha trevligt, så vi skapade en liten tävling. Folk fick komma till oss och ge förslag på hur de helst av allt skulle vilja dö i en science fiction-värld.

Priset var att vi skrev en novell, där vinnarna fick dö, precis så som de hade beskrivit. Vi fick massor av morbida förslag. Men till slut valde Oskar: “Bli vänd ut och in av en drake eller liknande monstervarelse. Poff!” Och Eva valde: “Något som förvandlar känslor man har till märkliga reaktioner i kroppen gör att jag börjar frysa till is från hjärtat och utåt … något sånt.”

Vi kontaktade vinnarna och de fick skriva en beskrivning av sig själva. Sedan använde vi det för att skapa karaktärerna till berättelsen. Resultatet blev en rymdopera med intriger, stora bestar och hiskeliga rymdvarelser som förintar allt i sin väg. Och så klart, en hel del död.

Finns på Storytel och alla andra streamingtjänster, internetbutiker samt gratis via biblioteken.