Mass Effect Andromeda – recension

Då har jag spelat klart Mass Effect Andromeda, ett av 2017 års mest utskällda spel. Och hur var det? Jag hade jättekul! Verkligen jätte, jättekul. Ja, det finns saker som kunde ha gjorts bättre. Men den patchade version jag körde (1.10) var nästan helt buggfri och jag såg inte till några av de konstigheter som de första spelarna som körde våren 2017 drabbades av.

Jag har läst en del krönikor och sett några undersökande videos på tuben om det fullständiga kaos som fanns bakom scenen när ME:A skapades. Med tanke på hur illa det verkar ha varit är det snarare ett mirakel hur kul och bra spelet är. Huvudstoryn är kanske inte lika engagerande som de gamla ME-spelen, men jag hade kul då jag åkte runt och terraformade planeter och skapade förutsättningar för nytt liv i Andromeda. Vad gäller ens vänner på skeppet och deras historier och uppdrag fann jag dem minst lika intressanta och väl genomförda som de i de gamla spelen.

För det som många som klagat över ME:A verkar glömma är att de tidigare spelen inte var perfekta. ME:1 hade visserligen en grym story, men sidouppdragen var extremt rudimentära och repetitiva, och stridssystemet var ibland plågsamt att använda. ME:3 var både lite väl kort och hade ett enormt debacle med hur det presenterade slutet på hela trilogin. Detta fixades iofs senare hyfsat med patchar, men ändå. Och ME:2 hade… hmmm.. Nej. ME:2 var ärligt talat nästan helt perfekt. 🙂

Men ME:A då. Jag älskar att jag återigen får köra omkring på stora kartor på nya planeter. Älskar stridssystemet där jag får studsa omkring med ett jetpack på ryggen, kasta bioniska krafter omkring mig och skjuta folk på extrema avstånd med mitt snipergevär. Det är alltså extremt lätt att modifiera efter sin egen spelstil. Det finns massor av sidouppdrag som håller riktigt hög klass. Det är helt enkelt en kul galax att utforska, och ME:A är det första spelet på länge där suget att fortsätta spela aldrig försvann. Jag ville göra, bara en grej till. Så där som det ska vara när det är riktigt härligt.

Jag skulle gärna ha sett lite fler främmande alienraser och en lite annan approach till vissa aspekter av huvudhistorien. Men ärligt talat, jag hade minst lika kul som med föregångarna, så jag ser hellre till det positiva.

Tyvärr verkar det som om ME:A aldrig kommer att få någon uppföljare vilket är synd och skam. EA lyckades döda det här spelet genom att stressa släppet innan det var klart och pusha stenhårt för förbokningar och sedan leverera ett buggigt spel. EA vinner inte direkt några poäng på det här. Det är tydligt att de bara vill casha in. Inte har alla gnälliga ”fanboys” gjort spelet någon tjänst heller. Det fanns självklart saker som behövde fixas vid släppet, men en del av kritiken är bara överdriven och absurd.

Förhoppningsvis kommer det ändå fler spel i ME-universat. Tror ME är ett allt för starkt trademark för att bara få falla ihop och dö. Men vi får väl se.

 

 

Idag släpps ‘Att dö väl’ som ljudnovell.

Just denna har en lite rolig tillkomsthistoria. 2014 var Swecon en kombinerad Steampunkfestival och vi höll till på Järnvägsmuseet i Gävle. Jag och Eva Holmquist delade bord. Mycket av en con handlar om att prata och ha trevligt, så vi skapade en liten tävling. Folk fick komma till oss och ge förslag på hur de helst av allt skulle vilja dö i en science fiction-värld.

Priset var att vi skrev en novell, där vinnarna fick dö, precis så som de hade beskrivit. Vi fick massor av morbida förslag. Men till slut valde Oskar: “Bli vänd ut och in av en drake eller liknande monstervarelse. Poff!” Och Eva valde: “Något som förvandlar känslor man har till märkliga reaktioner i kroppen gör att jag börjar frysa till is från hjärtat och utåt … något sånt.”

Vi kontaktade vinnarna och de fick skriva en beskrivning av sig själva. Sedan använde vi det för att skapa karaktärerna till berättelsen. Resultatet blev en rymdopera med intriger, stora bestar och hiskeliga rymdvarelser som förintar allt i sin väg. Och så klart, en hel del död.

Finns på Storytel och alla andra streamingtjänster, internetbutiker samt gratis via biblioteken.

Idag släpps min första bilderbok: Den stora jordgubbsjakten!

För flera år sedan skrev jag en liten novell om några nissar som tävlade om att hämta hem vårens första jordgubbe. Jag gillade verkligen historien och tänkte redan då att någon dag vore det roligt att göra en barnbilderbok av den. Men det var först tidigt i våras som jag gjorde slag i saken och började söka efter illustratörer. Efter ett långt letande fastnade jag för Marta Leonhardt och hennes fantastiska bilder. Många månader senare, fyllda med skisser, målande, fixande och trixande, så är äntligen Den stora jordgubbsjakten här. Och den är så vacker. Jag kunde inte var gladare.

Sommaren har kommit till storskogen. Fåglarna kvittrar i träden och dansmössen har uppvisning under den gamla eken. Då är det dags för den stora jordgubbsjakten! 

Nissarna utser tre hjältar. Den första är Torgeir, den bästa kaninryttaren i hela skogen. Den andra är Alfina, hon som kan flyga i kapp med vindarna. Den tredje är Jari, fast alla skrattar åt honom då han kommer ridande på en sköldpadda.

Samtidigt viskas det att Jari är något av en trollkarl. Kanske har han ett trick eller två att ta till. 

Boken finns att köpa signerad direkt från förlaget, men är också tillgänglig som pappersbok, ebok och ljudbok via bl.a. adlibris, bokus, bokonStorytel och biblioteken.

Jordgubbsjakten banner_x1000

Intervjuad i Skrået om egenutgivning och indieförlagsrörelsen

Författarcentrums tidskrift Skrået har precis publicerat en artikel om egenutgivning inom fantastiken. Artikeln är skriven av Jerry Määttä och roligt nog medverkar även jag själv och Lupina Ojala. Vi diskuterar de stora förändringar som skett inom förlagsbranschen under de senaste åren, pratar om indieförlagsrörelsen och om hur de snabba förändringarna har påverkat både litteraturens bredd och dess kvalitet.  Läs intervjun här.

Idag släpps min nya novellsamling Alfa och omega!

Idag släpps min andra novellsamling Alfa och omega. Det känns fantastiskt roligt att få se dessa berättelser ta plats på papperet.

Den har redan fått en trevlig recension från BTJ, där lektören Evelina Ivarsson bland annat skriver:
“… historierna är medryckande och eskapistiska. Det är spännande när Källner ger oss perspektiv på vår mänsklighets relativt korta historia.”

Och en fin blurb av Kristina Hård (Kleptomania m.fl.)
“Oskar Källner rör sig skickligt i science fiction-landskapet och imponerar med visionärt djup och fängslande öden.”

Noveller som ingår:

  • Vid världens ände
  • Tills tiden skiljer oss åt
  • Jormungand
  • Memento Mori
  • En sista kyss farväl
  • Stockholms drottning
  • Gamma

Boken finns bland annat att köpa hos Bokus och Adlibris.

Nu släpps berättelsen om Mama Sema som e-novell

Nu släpps berättelsen om Mama Sema som e-novell.

Sema Janguo vet ofta vad som ska ske innan det inträffar. I en kaotisk verklighet kan hon tyda tecknen och vet vad de betyder. Fast det är få på Nyumbani, en obetydlig koloni i utkanten av det mäktiga Samväldet, som vill lyssna till en gammal kvinna, så hennes röst har tystnat.

Men så anländer gudarna till hennes värld. De som hon en gång vände ryggen. De säger att hennes ord är viktiga, att hon ska bli deras nya orakel. Men hur skulle hon kunna tjäna dem hon har kommit att avsky?

Mama Sema är en berättelse om mäktiga artificiella intelligenser, om misstro och hopp, i en avlägsen framtid. Men framförallt handlar den om Mama Sema, kvinnan som såg och som talade.

E-novellen går att låna gratis på biblioteket.

Den finns även hos:
Storytel
Bookbeat
Nextory
Bookmate
Adlibris
Bokus
Bokon
iTunes/iBooks

Nytt boksläpp: Tidsmaskinen av H.G. Wells

Måndagen den 2:a januari släpps H.G. Wells science fiction-klassiker Tidsmaskinen. Det är en nyöversättning jag arbetat med ett tag. Den kommer att finnas tillgänglig som pappersbok, e-bok och ljudbok.

Det är historien om uppfinnaren från London som bygger en tidsmaskin, far till en avlägsen framtid och får sin maskin stulen. Strandad i en värld fylld av mirakel och förfall söker han efter en väg hem och finner en dold ondska. Det är en berättelse som rymmer både ett vilt äventyr och en skarpsinnig reflektion över människans hjärta och drivkraft. Det är en vision som sträcker sig över nästan ofattbara tidsrymder mot både mänsklighetens och jordens öde.

H.G. Wells (1866-1946) ses i allmänhet, tillsammans med Jules Verne, som en av science fiction-genrens förfäder. The Time Machine släpptes första gången 1895 och är en av de stora föregångstitlarna inom genren. Det var med den som H.G. Wells etablerade tidsmaskinen som koncept, något som har kommit att användas oräkneliga gånger sedan dess. Boken har tidigare utkommit två gånger på svenska, senast 1976 i översättning av Kjell Ekström & Sam J. Lundwall.

Min förhoppning är att en ny generation av läsare ska få upp ögonen för Tidsmaskinen och den genre som den var med om att skapa. Därför är det också viktigt att den finns tillgänglig i alla format, inte bara på papper, utan även som e-bok och ljudbok.

Omslagsillustrationen är gjord av Andreas Raninger och ljudboken är inläst av Jakkin Wiss på In Mind Studios.

Yulebocken av Oskar Källner

Så här i juletid så bjuder vi i Fantastisk Podds Stockholmsgäng på lite jullektyr. För att läsa de andra novellerna av Anders Björkelid, Boel Berman och Markus Sköld, gå till Fantastisk Podd och klicka på länkarna för var och en.

Yulebocken

av Oskar Källner

Anders öppnade dörren till förskolan. Direkt innanför stod det lilla altaret. Det skilde sig inte nämnvärt från det altare de hade hemma i sin egen hall, med en liten röd duk broderad med ett pentagram. I pentagrammets fem uddar stod ljus och i mitten, omgiven av små djävulsknytt i grå rockar och röda luvor, stod den traditionellt knutna halmbocken. De väldiga hornen krökte sig upp från pannan och till och med som halmfigur kunde Anders nästan känna hur den ångade av mörker och illvilja.
Plötsligt flämtade han till. Hjärtat frös till is och lade sig som en tung klump i magen.
”Agneta!” vrålade han. ”Agneta! Rode! Sara! Vem som helst! Kom hit!”
Rode stack ut huvudet över grinden till småbarnsavdelningen. Hon såg trött och irriterad ut.
”Vad är det?”
”Ett av ljusen har slocknat!” Rösten skar sig.
Rode blev likblek, öppnade munnen för att säga något men rusade istället in på avdelningen. Ett ögonblick senare var hon tillbaka med en tändare. Hon darrade dock så kraftigt att hon inte lyckades hålla lågan mot veken och efter några sekunder slet Anders tändaren ur händerna på henne. Han stålsatte sig och med en bedrägligt stilla hand tände han åter ljuset.
Rode såg ut att vilja sjunka genom jorden. Agneta kom springande från kontoret. Med en enda blick tog hon in altaret, tändaren i Anders hand och Rodes ansikte.
”Jag är så hemskt ledsen”, sa hon. ”Vi brukar alltid ha någon här som håller koll på ljusen. Jag vet inte riktigt vad som hänt. Någon kanske behövde hjälp med att byta blöjorna eller …”
”Det är ditt ansvar att se till att något sånt här aldrig händer!”
Hon svarade inte, utan stod osäkert och vred sina händer.
Anders tog ett djupt andetag och försökte lugna sig.
”Det spelar ingen roll”, sa han till slut. Orden kom hårda och korta. ”Det som är gjort är gjort. Nu vill jag bara hämta Alice.”
”Hon leker i pysselrummet”, sa Rode.
Anders tittade inte ens på henne utan gick rakt in på avdelningen.
”God yule”, hörde han Agneta ropa efter honom.
Han knöt nävarna och muttrade.
”God yule.”
Något annat hade inte passat sig.

De satt skönt nedsjunkna i soffan framför TVn. Patricia hade Alice i famnen och kramade henne så hårt att flickan gnydde.
”Vovven!” ropade hon och slingrade sig ner på golvet för att överfalla sitt favoritgosedjur. Anders drog Patricia till sig och höll henne hårt. Hon skakade fortfarande.
”Helt otroligt! Vi borde anmäla dem! De har satt alla barnen i fara!”
”Schhh”, tröstade han och smekte henne över håret. ”Det som har skett har skett. Det enda vi kan göra är att se till att hålla ljusen tända här, offra extra mycket i grötskålen och hoppas på det bästa.”
”Men tänk om, tänk om …!”
”Det är ingen mening att spekulera. I kväll är det yuleafton. Vid midnatt kommer vi att veta.” Han tittade bort mot Alice som just höll på att överösa Vovven med pussar och kramar. Det knöt sig i magen. ”Men jag tror inte det är någon fara. Det måste finnas de som skött sig sämre än oss. Säkert hundratals, kanske tusentals! Jag är säker på att vi ligger långt ner på listan.”
”Tror du det?”
Han kramade henne hårdare och försökte förmedla den värme och trygghet han inte kände.
”Absolut.”

På TVn satt Arne Weise i en fåtölj på Skansens scen. Det starka strålkastarskenet fick honom att se gammal och tärd ut. Med bävan i rösten räknade han ner till midnatt. Så slog klockan tolv. På TV exploderade ett regn av fyrverkerier över Stockholm. Genom fönstret kunde de höra hur grannarna fyrade av den ena pjäsen efter den andra. Anders klappade försiktigt Alice över kinden och rättade till håret. Hon hade somnat i hans famn för flera timmar sedan och han hade inte vågat röra sig av rädsla att hon skulle vakna.
TVn växlade till en reporter som stod ute på en av öarna i Stockholms skärgård. Hon pratade i en mikrofon men Anders förmådde inte höra vad hon sade. Bakom journalisten fanns ett myller av TV-kameror. De var alla riktade ut mot Östersjön.
Så med ens bubblade det i vattnet. Ett rödaktigt ljus sipprade upp ur djupen. Det tilltog i styrka och snart var det som om helvetets alla eldar brann under vågorna. Havet kokade. Så lyfte sig enorma horn över ytan. Ett väldigt huvud följde, och två glödande ögon fixerade kamerorna. Anders kunde känna hur bocken såg rakt in i honom. Hur dess blick brände in i hans själ. Med ett mäktigt bröl steg odjuret upp i skyn, ett skinande mörker mot stjärnorna. Efter honom, genom vattenmassorna och upp över himlen, kom djävulsknytten i sina röda luvor. Vissa hade vita skägg som dolde deras ansikten. Andra verkade inte bry sig om sådant. Genom TVn kunde man tydligt se deras tomma ögon och vissna, intorkade kinder.
”God yule!” bölade bocken. Kraften i orden fick marken att skaka. ”Finns det några snälla barn här?”
Patricia började gråta.
”Snälla, inte Alice, ni får inte ta Alice.”
I TVn såg de statsministern. Hon stod på en brygga med mikrofon och ett högtalarsystem. Hon uttalade de traditionella orden.
”God yule, du högst vördnadsbjudande. Välkommen till vårt kalla land. Vi, dina tjänare, är ärade av din närvaro.”
Bocken sänkte sig majestätiskt och stannade några meter över vattnet framför statsministern. Hon såg allt mindre ut för varje ögonblick, som om bockens blotta närvaro fick henne att krympa.
”Er ödmjukhet klär er. Det är gott att veta sin plats. Låt oss utbyta gåvor.”
”Allt vårt är ert”, svarade statsministern.
”Gå då, mina små nissar”, brölade bocken och myllret av djävulsknytt upplöstes i tomma luften.
Anders knöt nävarna och höll Alice så hårt, så hårt. Patricia grät högljutt. De väntade. Sekunderna släpade sig fram. Anders tog det ena andetaget efter det andra. Till slut hade sekunderna blivit till minuter, men inget djävulsknytt uppdagade sig. På TVn kunde man se hur några av nissarna åter materialiserade sig runt bocken. Var och en bar ett litet barn i famnen.
”Jag tror vi har klarat oss”, sa Anders.
”Vänta”, sa Patricia. ”Jag vågar inte hoppas ännu.”
Så följde kamerorna hur ett av knytten steg ner till statsministern. Det bar ett paket i famnen, inslaget med silverglänsande omslagspapper och gyllene snöre. Mitt på satt Yulebockens sigill i blodröd lack. Varelsen räckte över paketet till statsministern.
Bocken sa:
”Tag emot denna gåva som ett tecken på vårt förbund.”
Stadsministern bröt sigillet, öppnade en flik av omslagspappret och lyfte på locket. Ett gyllene sken slog up i hennes ansikte. Hon stängde omedelbart locket igen och såg storögt på bocken.
”Under året som kommer”, sa den enorma varelsen, ”må ingenting fattas er, vare sig till kropp eller själ. Må era sinnen svämma över med idéer och era magar vara mätta. Må era skattkistor alltid vara fulla och må ni krossa allt motstånd på den globala marknaden. Gå nu, med min välsignelse.” Sedan brölade han så att jord och himmel skakade. ”Kontraktet är upprätthållet och giltigt. God yule och gott nytt år.”
Bocken lyfte och försvann ut över vattnet för att åter sjunka i Östersjöns mörker.
Alice låg tryggt i Anders famn.
”Vi klarade det”, sa han tyst.
”För ytterligare ett år”, sa Patricia.
”Shhh, låt oss inte tala om det”, sa Anders. ”Nu är det över. Låt oss glömma tills det åter är advent.”
”Du har så rätt älskling”, sa hon och kysste honom på pannan. ”God yule.”
”Och gott nytt år.”

Ny novellsamling: Alfa och omega

Sju noveller som kryssar mellan science fiction och skräck, som vandrar genom parallella världar till universums slut och bortom.

För snart två år sedan släpptes min första novellsamling Munins skärvor. Den fick ett fantastiskt mottagande och blev bland annat utsedd till årets bok och årets novellsamling.

Nu är det dags för uppföljaren: Alfa och omega. Den innehåller bland annat novellerna Vid världens ände som vann första pris i Duo Ditos SF-novelltävling Framtidsnovellen, samt den prisade långnovellen Tills tiden skiljer oss åt.

Dessutom har vi den stora äran att få en blurb till Alfa och omega av ingen annan än Kristina Hård, författaren till bl.a. Kleptomania och den kommande Snösommar:

“Oskar Källner rör sig skickligt i science fiction-landskapet och imponerar med visionärt djup och fängslande öden.”
– Kristina Hård

Noveller som ingår:

  • Vid världens ände
  • Tills tiden skiljer oss åt
  • Jormungand
  • Memento Mori
  • En sista kyss farväl
  • Stockholms drottning
  • Gamma

Omslagsillustrationen är gjord av den alltid lika talangfulle Andreas Raninger.
Alfa och omega kommer att släppas den 30:e januari 2017.