Har vunnit första pris i Club Cosmos novelltävling!

Blev precis informerad om att jag har vunnit första pris i Club Cosmos novelltävling 2018! Jag skrev ihop en liten men galen historia om en dimensionsresare som vaknar upp väldigt, väldigt långt hemifrån. Grymt kul att juryn tyckte om den!

Juryn skriver så här i sin motivering:

“Den ovana känslan av verklighet av Oskar Källner. Vad gör en fältarbetare för Dimensionsverket som vaknar upp i en okänd dimension av att bli slickad i ansiktet av en myrslok och bara ögonblick senare får syn på en tarantella stor som en häst? Detta blir en historia som snabbt fångar läsaren och får med mycket innehåll utan att för den sakens skull kännas jäktad.”

Det är bara att tacka och bocka. Novellen som sådan planerar jag ska komma med i nästa novellsamling från Fafner förlag.

Publicerad i det kanadensiska SF-magasinet Solaris!

Då är det officiellt! Min novell Yi kommer nästa månad att bli publicerad i höstnumret av det kanadensiska SF-magasinet Solaris. Tidigare har jag blivit publicerad i antologier på engelska och finska. Men denna gång är det i ett magasin! Världens äldsta franskspråkiga SF-magasin! Och jag är den första svensk de publicerar sedan starten 1974! Det känns naturligtvis otroligt roligt, och ärlig talat lite surrealistiskt.

Ännu roligare att de föll just för Yi som var den novell som för några år sedan kom tvåa i SF-bokhandelns och Mix förlags stora SF-novelltävling. Det innebar mitt livs första Bonnierskontrakt, och den gav mig självförtroendet och motivationen att fortsätta skriva under en period där jag annars funderade på att lägga ner alltsammans. Så det är en berättelse som betyder mycket för mig.

Novellen har översatts av fransmannen Jean-Pierre Laigle som är mycket engagerad i den franska SF-scenen. Jag har fått en kopia av texten, men förstår knappt ett ord av det. Läste tyska i skolan. 😉 Kan knappt bärga mig tills jag får hålla ett pappersexemplar av magasinet i mina händer.

Idag släpps “Järnsyrsan 2 – Casus belli” som e-bok och ljudbok

Idag släpps andra delen i min serie om Järnsyrsan som utspelar sig i ett parallellt Sverige fyllt med superhjältar och superskurkar.

Guldkalven är förbannad. Vad hjälper det att vara Sveriges mäktigaste superhjälte när rättssystemet är korrupt och inkompetent? Hur många superskurkar har han inte stoppat? Hur många kriminella har han inte överlämnat till polisen? Men dagen efter är de ute på gatorna igen. Något måste göras! Ingen ska få hejda honom, inte någon av de andra superhjältarna. Inte ens Järnsyrsan.

Finns som e-bok och ljudbok via alla kanaler.

Det grymma omslaget är gjort av Karl Johnsson, känd för bl.a. Vei, Asgård och Olympen.

 

Intervjuad i Skrået om egenutgivning och indieförlagsrörelsen

Författarcentrums tidskrift Skrået har precis publicerat en artikel om egenutgivning inom fantastiken. Artikeln är skriven av Jerry Määttä och roligt nog medverkar även jag själv och Lupina Ojala. Vi diskuterar de stora förändringar som skett inom förlagsbranschen under de senaste åren, pratar om indieförlagsrörelsen och om hur de snabba förändringarna har påverkat både litteraturens bredd och dess kvalitet.  Läs intervjun här.

Idag släpps min nya novellsamling Alfa och omega!

Idag släpps min andra novellsamling Alfa och omega. Det känns fantastiskt roligt att få se dessa berättelser ta plats på papperet.

Den har redan fått en trevlig recension från BTJ, där lektören Evelina Ivarsson bland annat skriver:
“… historierna är medryckande och eskapistiska. Det är spännande när Källner ger oss perspektiv på vår mänsklighets relativt korta historia.”

Och en fin blurb av Kristina Hård (Kleptomania m.fl.)
“Oskar Källner rör sig skickligt i science fiction-landskapet och imponerar med visionärt djup och fängslande öden.”

Noveller som ingår:

  • Vid världens ände
  • Tills tiden skiljer oss åt
  • Jormungand
  • Memento Mori
  • En sista kyss farväl
  • Stockholms drottning
  • Gamma

Boken finns bland annat att köpa hos Bokus och Adlibris.

Yulebocken av Oskar Källner

Så här i juletid så bjuder vi i Fantastisk Podds Stockholmsgäng på lite jullektyr. För att läsa de andra novellerna av Anders Björkelid, Boel Berman och Markus Sköld, gå till Fantastisk Podd och klicka på länkarna för var och en.

Yulebocken

av Oskar Källner

Anders öppnade dörren till förskolan. Direkt innanför stod det lilla altaret. Det skilde sig inte nämnvärt från det altare de hade hemma i sin egen hall, med en liten röd duk broderad med ett pentagram. I pentagrammets fem uddar stod ljus och i mitten, omgiven av små djävulsknytt i grå rockar och röda luvor, stod den traditionellt knutna halmbocken. De väldiga hornen krökte sig upp från pannan och till och med som halmfigur kunde Anders nästan känna hur den ångade av mörker och illvilja.
Plötsligt flämtade han till. Hjärtat frös till is och lade sig som en tung klump i magen.
”Agneta!” vrålade han. ”Agneta! Rode! Sara! Vem som helst! Kom hit!”
Rode stack ut huvudet över grinden till småbarnsavdelningen. Hon såg trött och irriterad ut.
”Vad är det?”
”Ett av ljusen har slocknat!” Rösten skar sig.
Rode blev likblek, öppnade munnen för att säga något men rusade istället in på avdelningen. Ett ögonblick senare var hon tillbaka med en tändare. Hon darrade dock så kraftigt att hon inte lyckades hålla lågan mot veken och efter några sekunder slet Anders tändaren ur händerna på henne. Han stålsatte sig och med en bedrägligt stilla hand tände han åter ljuset.
Rode såg ut att vilja sjunka genom jorden. Agneta kom springande från kontoret. Med en enda blick tog hon in altaret, tändaren i Anders hand och Rodes ansikte.
”Jag är så hemskt ledsen”, sa hon. ”Vi brukar alltid ha någon här som håller koll på ljusen. Jag vet inte riktigt vad som hänt. Någon kanske behövde hjälp med att byta blöjorna eller …”
”Det är ditt ansvar att se till att något sånt här aldrig händer!”
Hon svarade inte, utan stod osäkert och vred sina händer.
Anders tog ett djupt andetag och försökte lugna sig.
”Det spelar ingen roll”, sa han till slut. Orden kom hårda och korta. ”Det som är gjort är gjort. Nu vill jag bara hämta Alice.”
”Hon leker i pysselrummet”, sa Rode.
Anders tittade inte ens på henne utan gick rakt in på avdelningen.
”God yule”, hörde han Agneta ropa efter honom.
Han knöt nävarna och muttrade.
”God yule.”
Något annat hade inte passat sig.

De satt skönt nedsjunkna i soffan framför TVn. Patricia hade Alice i famnen och kramade henne så hårt att flickan gnydde.
”Vovven!” ropade hon och slingrade sig ner på golvet för att överfalla sitt favoritgosedjur. Anders drog Patricia till sig och höll henne hårt. Hon skakade fortfarande.
”Helt otroligt! Vi borde anmäla dem! De har satt alla barnen i fara!”
”Schhh”, tröstade han och smekte henne över håret. ”Det som har skett har skett. Det enda vi kan göra är att se till att hålla ljusen tända här, offra extra mycket i grötskålen och hoppas på det bästa.”
”Men tänk om, tänk om …!”
”Det är ingen mening att spekulera. I kväll är det yuleafton. Vid midnatt kommer vi att veta.” Han tittade bort mot Alice som just höll på att överösa Vovven med pussar och kramar. Det knöt sig i magen. ”Men jag tror inte det är någon fara. Det måste finnas de som skött sig sämre än oss. Säkert hundratals, kanske tusentals! Jag är säker på att vi ligger långt ner på listan.”
”Tror du det?”
Han kramade henne hårdare och försökte förmedla den värme och trygghet han inte kände.
”Absolut.”

På TVn satt Arne Weise i en fåtölj på Skansens scen. Det starka strålkastarskenet fick honom att se gammal och tärd ut. Med bävan i rösten räknade han ner till midnatt. Så slog klockan tolv. På TV exploderade ett regn av fyrverkerier över Stockholm. Genom fönstret kunde de höra hur grannarna fyrade av den ena pjäsen efter den andra. Anders klappade försiktigt Alice över kinden och rättade till håret. Hon hade somnat i hans famn för flera timmar sedan och han hade inte vågat röra sig av rädsla att hon skulle vakna.
TVn växlade till en reporter som stod ute på en av öarna i Stockholms skärgård. Hon pratade i en mikrofon men Anders förmådde inte höra vad hon sade. Bakom journalisten fanns ett myller av TV-kameror. De var alla riktade ut mot Östersjön.
Så med ens bubblade det i vattnet. Ett rödaktigt ljus sipprade upp ur djupen. Det tilltog i styrka och snart var det som om helvetets alla eldar brann under vågorna. Havet kokade. Så lyfte sig enorma horn över ytan. Ett väldigt huvud följde, och två glödande ögon fixerade kamerorna. Anders kunde känna hur bocken såg rakt in i honom. Hur dess blick brände in i hans själ. Med ett mäktigt bröl steg odjuret upp i skyn, ett skinande mörker mot stjärnorna. Efter honom, genom vattenmassorna och upp över himlen, kom djävulsknytten i sina röda luvor. Vissa hade vita skägg som dolde deras ansikten. Andra verkade inte bry sig om sådant. Genom TVn kunde man tydligt se deras tomma ögon och vissna, intorkade kinder.
”God yule!” bölade bocken. Kraften i orden fick marken att skaka. ”Finns det några snälla barn här?”
Patricia började gråta.
”Snälla, inte Alice, ni får inte ta Alice.”
I TVn såg de statsministern. Hon stod på en brygga med mikrofon och ett högtalarsystem. Hon uttalade de traditionella orden.
”God yule, du högst vördnadsbjudande. Välkommen till vårt kalla land. Vi, dina tjänare, är ärade av din närvaro.”
Bocken sänkte sig majestätiskt och stannade några meter över vattnet framför statsministern. Hon såg allt mindre ut för varje ögonblick, som om bockens blotta närvaro fick henne att krympa.
”Er ödmjukhet klär er. Det är gott att veta sin plats. Låt oss utbyta gåvor.”
”Allt vårt är ert”, svarade statsministern.
”Gå då, mina små nissar”, brölade bocken och myllret av djävulsknytt upplöstes i tomma luften.
Anders knöt nävarna och höll Alice så hårt, så hårt. Patricia grät högljutt. De väntade. Sekunderna släpade sig fram. Anders tog det ena andetaget efter det andra. Till slut hade sekunderna blivit till minuter, men inget djävulsknytt uppdagade sig. På TVn kunde man se hur några av nissarna åter materialiserade sig runt bocken. Var och en bar ett litet barn i famnen.
”Jag tror vi har klarat oss”, sa Anders.
”Vänta”, sa Patricia. ”Jag vågar inte hoppas ännu.”
Så följde kamerorna hur ett av knytten steg ner till statsministern. Det bar ett paket i famnen, inslaget med silverglänsande omslagspapper och gyllene snöre. Mitt på satt Yulebockens sigill i blodröd lack. Varelsen räckte över paketet till statsministern.
Bocken sa:
”Tag emot denna gåva som ett tecken på vårt förbund.”
Stadsministern bröt sigillet, öppnade en flik av omslagspappret och lyfte på locket. Ett gyllene sken slog up i hennes ansikte. Hon stängde omedelbart locket igen och såg storögt på bocken.
”Under året som kommer”, sa den enorma varelsen, ”må ingenting fattas er, vare sig till kropp eller själ. Må era sinnen svämma över med idéer och era magar vara mätta. Må era skattkistor alltid vara fulla och må ni krossa allt motstånd på den globala marknaden. Gå nu, med min välsignelse.” Sedan brölade han så att jord och himmel skakade. ”Kontraktet är upprätthållet och giltigt. God yule och gott nytt år.”
Bocken lyfte och försvann ut över vattnet för att åter sjunka i Östersjöns mörker.
Alice låg tryggt i Anders famn.
”Vi klarade det”, sa han tyst.
”För ytterligare ett år”, sa Patricia.
”Shhh, låt oss inte tala om det”, sa Anders. ”Nu är det över. Låt oss glömma tills det åter är advent.”
”Du har så rätt älskling”, sa hon och kysste honom på pannan. ”God yule.”
”Och gott nytt år.”

Ny novellsamling: Alfa och omega

Sju noveller som kryssar mellan science fiction och skräck, som vandrar genom parallella världar till universums slut och bortom.

För snart två år sedan släpptes min första novellsamling Munins skärvor. Den fick ett fantastiskt mottagande och blev bland annat utsedd till årets bok och årets novellsamling.

Nu är det dags för uppföljaren: Alfa och omega. Den innehåller bland annat novellerna Vid världens ände som vann första pris i Duo Ditos SF-novelltävling Framtidsnovellen, samt den prisade långnovellen Tills tiden skiljer oss åt.

Dessutom har vi den stora äran att få en blurb till Alfa och omega av ingen annan än Kristina Hård, författaren till bl.a. Kleptomania och den kommande Snösommar:

“Oskar Källner rör sig skickligt i science fiction-landskapet och imponerar med visionärt djup och fängslande öden.”
– Kristina Hård

Noveller som ingår:

  • Vid världens ände
  • Tills tiden skiljer oss åt
  • Jormungand
  • Memento Mori
  • En sista kyss farväl
  • Stockholms drottning
  • Gamma

Omslagsillustrationen är gjord av den alltid lika talangfulle Andreas Raninger.
Alfa och omega kommer att släppas den 30:e januari 2017.

Nu släpps Stormvinge som ljudbok!

Nu har Stormvinge släppts som ljudbok! Lyssna till Minnas och Stormvinges vilda äventyr! Kom till en annan värld, sväva över främmande berg och upplev rasande kappflygningar i bilen, på tåget, eller i bussen.

Stormvinge finns redan hos de största streamingtjänsterna.

Men kan också köpas hos internethandlarna.

Det går även bra att låna ljudboken gratis på biblioteket. Det enda du behöver är ett lånekort och en pinkod.

Boken är inläst av Anton Franzon och producerad av In Mind Studios.

Deltar i första numret av Brev från Cosmos med novellen Mama Sema

Den 22:a maj släpptes det första numret av Brev från Cosmos, en ny e-tidskrift med SF-noveller. I trevligt sällskap med Boel Bermann, Jonas Larsson, Eira A. Ekre, och Joel Arvidsson så bidrar även jag till detta nummer med min novell Mama Sema.

Club Cosmos, som är lite av gudmor för det hela, är Sveriges äldsta fanförening för science fiction. Första numret, som har fokus på artificella intelligenser, publiceras digitalt, som epub eller pdf, och man kan ladda ner den alldeles gratis.

Om du undrar mer om vilka Club Cosmos är och vad det är för människor som skapat denna tidning så har bloggen Tentakelmonster, av min eminente podcastkamrat Andreas Ljungström, gjort en intervju med en av upphovsmakarna, Patrick Centerwall.

Så vad handlar just min novell om då?

Sema Janguo vet ofta vad som ska ske innan det inträffar. I en kaotisk verklighet kan hon tyda tecknen och vet vad de betyder. Fast det är få på Nyumbani, en obetydlig koloni i utkanten av det mäktiga Samväldet, som vill lyssna till en gammal kvinna, så hennes röst har tystnat.

Men så anländer gudarna till hennes värld. De som hon en gång vände ryggen. De säger att hennes ord är viktiga, att hon ska bli deras nya orakel. Men hur skulle hon kunna tjäna dem hon har kommit att avsky?

Mama Sema är en berättelse om mäktiga artificiella intelligenser, om misstro och hopp, i en avlägsen framtid. Men framförallt handlar den om Mama Sema, kvinnan som såg och som talade.

Munins skärvor utsedd till årets bok och årets novellsamling

2015 var ett fantastiskt år med två boksläpp: Munins skärvor och Stormvinge. Roligt nog har båda böckerna fått många och fina recensioner och nu när året är slut har Munins skärvor dessutom hamnat på några årsbästa-listor.

Jonas Bengtsson, chefredaktör på barrikaden.se har utsett Munins skärvor till årets bästa bok:

“Oj, oj den här var svår… Men om jag ska välja en bok som är släppt 2015 får det bli Oskar Källners actionfyllda SF-novellsamling Munins skärvor. Wow, vilka scener som målas upp och vilket härligt användande av tech-prylar i de genomtänkta och spännande novellerna.”

Och Andreas Ljungström på tentakelmonster.se som utsett Munins skärvor till årets bästa novellsamling:

“Munins skärvor är en underbar novellsamling och Oskar lyckas verkligen locka fram mitt sanna nördjag med sina historier. Han är nämligen inte rädd för att slänga in rymdkryssare, underliga monster och hi-tech-grunkor i sina berättelser.”

Jag tackar och bockar allra ödmjukast. Det är en fantastisk känsla att veta att det man skrivit har nått fram till sina läsare på detta sätt. Roligt nog kommer det att släppas ytterligare en novellsamling under 2016. Titeln är ännu hemlig men den kommer att innehålla samma legering av science fiction. och skräcknoveller som Munins skärvor.

Munins skärvor får litteraturstöd av kulturrådet

Nu i december så bör nära 300 ex av Munins skärvor ha anlänt till bibliotek runtomkring i Sverige. Munins skärvor har nämligen, roligt nog, fått litteraturstöd från kulturrådet.

Det känns väldigt bra. Munins skärvor är ett speciellt litet kärleksbarn. Det var första gången jag samlade mina noveller på ett enda ställe, och resultatet blev en lite egensinnig amalgam av science fiction- och skräck. Den fick en riktigt bra BTJ-recension, men sålde ändå inte i några stora upplagor till biblioteken.

Jag skickade in Munins skärvor till kulturrådets jurygrupp och hoppades, men förväntade mig absolut ingenting. När man tittar på deras kvalitetskrav så är det en del som ska till:

“Boken ska bedömas utifrån hantverksmässig kvalitet där hänsyn tas till korrekturläsning, språkbehandling, textkritisk granskning och tillförlitlighet i sak.

Vid bedömningen av utpräglad genrelitteratur, till exempel fantasy eller deckare krävs att de tänjer genrens gränser och tillför den något nytt av språklig, tematisk eller gestaltningsmässig art.”

Roligt nog så passerade Munins skärvor genom nålsögat. Juryn måste ha gillat den. Det är ytterligare ett bevis på att ett litet förlag kan ge ut kvalitetslitteratur, och det är fantastiskt att vi har ett kulturråd som ger möjlighet för det som är annorlunda att nå ut till Sveriges bibliotek och till läsarna.

På författarmingel på Bonniers

Emelie Schepp, Oskar Källner och Lotten Skeppstedt, produktansvarig på Type&Tell..

Igår var jag på författarmingel på Bonniers. Det var en tillställning för att fira lanseringen av deras nya egenutgivarverktyg Type&Tell. Ett antal författare var inbjudna, både egenutgivare och traditionellt förlagsbaserade. Det var mycket trevlig stämning och bjöds på gott tilltugg. Och som vanligt i sådana här sammanhang är det alltid roligt att få gå runt och diskutera böcker och förlagsbranschens framtid med andra som är lika intresserade.

Det bjöds på dricka och diverse tilltugg. Eller vad sägs om sill- och laxröra toppat med mango?
Emelie Schepp berättade om sin författarresa.

Speciellt inbjuden var Emelie Schepp som berättade om sin resa. För några år sedan gav hon ut sin kriminalroman “Märkta för livet” som egenutgivare. Hon beställde 4999 böcker som landade i tre pallar på hennes garageuppfart. Böcker som hon var tvungen att bära ner för hand källaren.  Hon lyckades dock få in den hos Akademibokhandeln och försäljningen sköt fart. 40 000 sålda exemplar senare, och över 800 vänder ner i källaren fick hon kontrakt med W&W inom Bonnierkoncernen. För nog är det så att de etablerade förlagen håller koll på de egenutgivare som lyckas. På så sätt är Emelie en av de första som verkligen visar på det enorma paradigmskifte vi är inne i, att egenutgivningen är den nya manushögen.

Det ska bli mycket intressant att se vad det blir av Type & Tell. Många andra plattformer som t.ex. Publit och Booqla har många år av erfarenhet och utveckling i ryggen. Men Type & Tell har en huvudman med både starkt kapital och ett extremt starkt varumärke. Dessutom märks det att projektet drivs med både passion och övertygelse. Vi får väl se om några år hur det har gått.

Ann Ljungberg, Thomas Årnfelt och Oskar Källner