Sorgebocken kommer till Archipelacon.

För ett tag sedan blev jag kontaktad av Osuuskumma-förlag i Finland. Lagom till Archipelacon-konferensen i juni ska de publicera en antologi på finska med svenska fantastikförfattare. Roligt nog ville de ha med en av mina noveller.

Antologin kommer att heta “Surupukki. Ruotsalaisia tieteistarinoita,” Vilket jag tror betyder ungefär “Sorgebock, svenska science fiction berättelser.”

Innehållsförteckning på finska:

  • Johan Jönsson: Esipuhe (Förord)
  • Karin Tidbeck: Olen laskenut suruni yllesi
  • Kristina Hård: Kirjansisäistä kaukosiirtoa
  • Jorun Modén: Sosiootit
  • K.G.Johansson: Ennen kuin taivas putoaa
  • Carl Ahlström: Musta raparperi
  • Oskar Källner: Pancasila
Mitt bidrag till antologin, Pancasila.

Karin tidbecks bidrag misstänker jag (efter en tur genom Google translator) är hennes novell Jag har lagt min sjukdom på dig. En riktigt smart konstruerad historia där vi också finner den sorgebock som antologin fått sitt namn ifrån. Kristina Hårds bidrag lyckades jag inte lura ut vad det var. Jorun Modéns Sosiootit antar jag är Socioterna. K. G. Johanssons novell är hans vinnarbidrag i Mix Förlags och SF-bokhandelns stora SF-novelltävling, Innan himlen faller. En rolig detalj är att min novell Yi, Modéns Socioterna och Johanssons Innan himlen faller publicerades tillsammans sommaren 2013 i Mix Förlags läsapp Dötid – science fiction. Carl Ahlströms novell är hans apokalyptiskt avgrundsmörka Svarta rabarber.

Jag har tidigare läst alla bidrag utom Kistina Hårds. Jag kan på rak hand säga att det kommer att bli en grym antologi och jag är hedrad över att få vara med och hoppas att den finner sin publik på finska.

EDIT: Kristina Hård har informerat mig om att novellen i fråga är Intrabokulär teleportering, vilken trevligt nog går att läsa i sin helhet på hennes blogg. Jag har även blivit upplyst om att den finska titeln vid en bokstavlig översättning blir “Fjärran förflyttning inom bokstaven.” Underbar titel som jag tycker låter allmängiltig för hela antologin.

Munins skärvor recenserad i Tidningen Kulturen

Igår blev Munins skärvor recenserad i Tidningen Kulturen. Bland annat kan man läsa:
“Vi får följa med på en hisnande resa i tid och rum … ”Hon som dömer”, en näst intill perfekt komponerad SF-berättelse … Källner har gjort ett grundligt arbete med denna bok. Vi får se när de större förlagen nappar även på detta … För det är i den spekulativa berättelsens essens att just berättandet är både intressant och, med brist för ett bättre ord, tankeväckande. I det sistnämnda lyckas författaren mer än väl.”
– Alexander Sanchez

Känns självklart fantastiskt roligt.

Läs hela recensionen här.

Nu finns 4 nya SF-noveller att låna gratis på biblioteket.

Jag älskar bibliotek. Jag minns fortfarande hur vi på lågstadiet varje torsdag brukade gå till skolbiblioteket för att låna böcker. Det var där jag fann Svarta hingsten av Walter Farley, min första stora läsupplevelse. Några år senare var jag stamgäst på Jönköpings stadsbibliotek och plöjde igenom allt jag kunde hitta av Jules Verne och Isaac Asimov.

Nu för tiden har biblioteken inte bara pappersböcker utan även ett stort utbud av e-böcker. Igår släppte jag fyra science fiction noveller som e-böcker: Där staden dragit fram, Hon som dömer, Pancasila och Lucifers säd. Men jag vill att novellerna ska finnas tillgängliga, inte bara till försäljning, utan även på biblioteket så att vem som helst kan läsa dem. Roligt nog var biblioteken snabba med att plocka in dem och de tillgängliga att låna redan idag. Helt gratis!

Novellerna finns tillgängliga i bl.a. Stockholms stadsbibliotek, Uppsala stadsbibliotek, Jönköpings stadsbibliotek och Sörmlands länssbibliotek. Det är de bibliotek jag kollat. Novellerna finns säkert tillgängliga på ytterligare flera hundra bibliotek. Det enda du behöver för att låna är en dator/telefon/läsplatta och ett lånekort.

Intervjuad och recenserad på Barrikaden

 Igår blev jag intervjuad av Barrikaden. De passade också på att recensera min nya novellsamling Munins skärvor. De skriver bland annat:

“Munins skärvor är så spännande och bra skriven att man måste simultanläsa den gåendes genom snödrivorna på väg till jobbet … som vanligt när Källner skriver är det fler svängar än i ett podrace-lopp … En sak jag gillar är att det väldigt ofta är kvinnor i huvudrollerna. Både gamla, unga och däremellan. Dessutom känns karaktärerna äkta och likaså deras teknikprylar som hjälper till utan att ta fokus från handling eller de mer eller mindre moraliska frågor som svävar i bakgrunden.”

Läs hela recensionen här eller gå till intervjun här.

Jeff Waynes War of the Worlds – musiken i mitt inre.

Allt började med ett inlägg i facebookforumet “Svenska sf- och fantasyfans.” Där fanns en länk till följande artikel, om märkliga moln av dam som verkar strömma upp från ytan på planeten Mars. Den som postade länken hade skämtsamt skrivit “The chances of anything of coming from Mars are a million to one…” och i första kommentaren hade någon omedelbart svarat “But still they come!”

Klicka på bilden för att läsa artikeln om de märkliga dammolnen.

Så fort jag läste texten så hörde jag musik i mitt inre. Bilder av de marsianska tripodarna från H. G. Wells Världarnas krig, dansade framför mina ögon. Fler textrader kom för mig. Plötsligt mindes jag. Som tonåring hade jag en mix-kassett med låtar från diverse SF-filmsoundtracks. Där fanns också de textrader som hade väckt till liv musiken i mitt huvud. En snabb sökning på nätet och jag kunde identifiera låten som Eve of War från Jeff Waynes War of the Worlds.

Jag läste Världarnas krig som ung tonåring. Redan flera år tidigare hade jag slukat allt som fanns att läsa av Jules Verne som var samtida med Wells. Jag minns att jag verkligen uppskattade dramat som Wells hade skapat, hur marsianerna anlände, snabbt slog ner det Brittiska imperiet och till slut ändå fick se sig besegrade, inte på grund av  människornas motstånd, utan då de inte tålde jordens bakterier. (Sorry för spoilern, men boken är över 100 år gammal. Så man får väl säga att preskiberingstiden har gått ut vid det här laget.) Jag gillade egentligen Jules Vernes böcker bättre, då jag upplevde att de hade en starkare vetenskaplig grund. Redan då gillade jag den hårdare delen av science fiction. Men det var ändå något i Wells vision som var grymt fascinerande, och jag älskade twisten på slutet med bakterierna.

Martian tripod illustration från år 1906 i den franska utgåvan av H.G. Wells’ The War of the Worlds, av Henrrique Alves Corrêa.

Mer än tjugo år senare är kassettband ett minne blott. Idag har vi tjänster för musikstreaming. Det tar bara någon minut och jag har Jeff Waynes War of the Worlds i mina öron. Musiken är precis som jag minns den. Och det finns mer. Mycket mer. Historien bara fortsätter. I två timmar. Jag lyssnar, njuter och minns. Dramat, historierna, känslorna.

Det är som en musikal, fast i 1800-tals stil och med en nästan Lovecraftians skräckkänsla. Sångarna och textläsarna får ta ett steg tillbaka för det instrumentala som dominerar albumet. Rösterna blir ett komplement istället för fokus. Det är inte någon munter historia. Här finns död och förintelse, en ostoppbar fiende och slutet för civilisationen. Människorna dödas eller fördrivs och själva naturen tas över av den marsianska röda floran. Under resans gång finns plats för både filosofiska tankar, ensamhet och galenskap.

Bild från filmen War of the Worlds (2005) med Tom Cruise.

Jeff Wayne skapade plattan som ett konceptalbum 1978. Han hade flera av den tidens största skådespelare och musiker med i produktionen. Det blandas friskt med rock, orkester och disko. Personligen tycker jag att resultatet är helt fenomenalt. Kanske är det för att jag redan som barn lyssnade på Eve of War. Kanske är det helt enkelt för att albumet är så svinigt bra. Jag vet ärligt talat inte hur någon som aldrig hört musiken förut, och som kanske inte har samma relation till boken Världarnas krig,  skulle uppfatta den. Men för mig passar det som handen i handsken. Dessutom har albumet tydligt sålt i miljonexemplar och är till denna dag det 39:e mest sålda albumet i Storbrittanien. Så det måste finnas fler där ute med samma smak.

Det finns några andra versioner av albumet. Det finns en en nedkortad version av originalet, en remixversion från 2000 och en från moderniserad version “Next Generation” som släpptes 2012 med bl.a. Liam Neeson som textläsare. Personligen föredrar jag originalet. Det är något med 70-tals sounded och originalrösterna som berör mig mycket starkare än de senare versionerna. Men det där är självklart en personlig preferens.

Sammanfattningsvis är jag väldigt glad att ha återupptäckt denna musikskatt. Det gör mig sugen på att försöka hitta det där mixbandet. Det ligger säkert i någon låda på vinden. Jag undrar vilken mer musik som fanns på det.

 

Omslaget till Munins skärvor

Omslaget till Munins skärvor var det första projektet jag gjorde tillsammans med Andreas Raninger. Som ni kunde läsa i gårdagens inlägg så sökte jag runt en del innan jag hittade Andreas galleri. Men när jag väl såg hans bilder visste jag omedelbart att detta var mannen jag ville ha till min novellsamling.

Jag tog kontakt och Andreas ville roligt nog göra illustrationen. Han läste igenom manuset med de olika novellerna och började pröva sig fram med de bilder som dök upp i huvudet. Till slut var det några av dessa bilder som stod ut starkare än de andra och vi började det mödosamma men samtidigt oerhört roliga arbetet att pussla ihop dem. Andreas målade och skapade, jag kom med feedback. Andreas kom med nya idéer, och så gick vi fram och tillbaka så varv efter varv.

Det var enormt roligt och direkt fascinerande att se världen växa fram. Ibland kan jag tycka det är synd att man inte får plats med mer på ett omslag, för Andreas gjorde så många intressanta varianter. Men vi utnyttjade i alla fall baksidan av boken också. Det är långt från alla böcker som har illustrerade baksidor men jag har alltid gillat det.

Vi tänkte först ha en enda panoramabild som sträckte sig över baksidan, runt ryggen och över hela framsidan. Men efter några experiment blev det ändå två olika scener ur olika noveller, men där ryggens mörker fungerade som en fin övergång och ändå skapade en helhet av bilderna.

Det var väldigt roligt att samarbeta med Andreas och jag vet att vi båda är mycket nöjda med resultatet. Det är egentligen få författare förunnat att få arbeta så nära illustratören till ens böcker. Det är ett privilegium och något jag verkligen uppskattar. Jag upplevde samarbetet som väldigt prestigelöst. Det gjorde att det fungerade väldigt bra. Det var inga problem för någon av oss att släppa taget om saker som inte fungerade, även om de var fina i sig. Ibland måste man helt enkelt döda sina älsklingar.

Som en liten bonus i det här inlägget slänger jag också in den illustration som Andreas gjorde för e-novellen Att dö väl. Novellen var resultatet av ett annat samarbete. Denna gång mellan mig och författaren Eva Holmquist. Det är första gången jag skrivit något tillsammans med en annan författare och mer om den processen kan ni läsa här. Andreas ville gärna göra omslaget även till den, och jag måste säga att jag älskar hans rastaflätade rymdmonster och tentakler. För vem gillar inte tentakler?.

Förbeställ novellsamlingen “Munins skärvor”

Under de senaste åren har det blivit en hel del noveller. Jag började egentligen skriva dem då jag på grund av tidsbrist hade svårt att skriva fulllängdsromaner. Men jag upptäckte snabbt hur oerhört roligt det är med novellkonsten. Och det har gått bra. Jag har vunnit två novelltävlingar och fått massor av fina recensioner.

Novellerna har publicerats i olika antologier eller släppts som e-böcker. Nu är det dags att för första gången samla dem i ett och samma verk. På papper!

Munins skärvor innehåller så väl skräck som science fiction. Men de är inte så väsenskilda som man kan tro, då jag nästan alltid har lite science fiction i min skräck och lite skräck i min science fiction.

Det är en samling berättelser som ämnar att underhålla, men också att störa och ställa frågor. Följ med mig på en resa genom märkliga verkligheter, eller mot en fjärran framtid.

Munins skärvor innehåller följande noveller:
Korpen
Pancasila
Byssan lull
Där staden dragit fram
Yulebocken
Det enda som betyder något
Hon som dömer
Mannerskiölds herrgård
Lucifers säd
Yi
Boken släpps den 30:e januari.

Beställ ett signerat exemplar!Just nu kan du få den till rabatterat förbeställningspris, bara 100kr för boken + 42kr i porto. (Porto för två ex är 49kr) Förbeställ genom att:

  • Använda kontaktformuläret ovan. Skriv att du vill beställa ett ex av Munins skärvor som meddelande. Glöm inte ange din adress.
  • Sätt in summan för böcker och porto på Bankgiro 708-4353. Den 29:e januari lägger jag din bok på brevlådan.
  • (Vill du beställa fler än 2 exemplar, så skriv det i kontaktformuläret, så kollar jag porto och mailar tillbaka.)

 

Beröm för “Att dö väl”

I höstas släpptes novellen Att dö väl. Det är en science fiction om den desperata kampen mot en ras av krigsmaskiner, skriven av mig och Eva Holmquist. Det var det första skrivprojekt jag genomfört där jag skrivit något tillsammans med en annan författare.

Nu har det kommit ett antal recensioner av novellen. De är överlag väldigt positiva. Faktum är att tre av fem säger oberoende av varandra att de skulle vilja se ett helt romanprojekt så att de fick njuta längre av läsningen. Det är så klart sådant som gör mig väldigt glad att höra.

 

 Utdrag ur recensionerna:

”Omslaget är proffsigt och ger en tydlig vink om att det är just sience fiction … Grendlarna som hotar ta över planet efter planet beskrivs i olika varianter på ett fantasifullt och groteskt sätt … En välkomponerad novell där jag imponeras av hur Eva och Oskar fått ihop en engagerande handling där man sitter som på nålar de sista textraderna … [jag skulle] önska att de skrev en fullång science fiction-roman i samma anda så man kunde ha kvar kakan lite längre …”
– Carola Strömstedt på Skrivandets magi och vedermödor

 

”Vilken berättelse! … Novellen har allt en riktigt bra science fiction kräver … Storartat utförande och en novell jag väldigt gärna sett som en hel roman. Författarna har samarbetat otroligt bra. Jag känner igen både Holmquist och Källner i berättelsen, men rösterna går väl ihop och bildar tillsammans en fantastisk science fiction som känns självklar … Man vet ju att det kommer vara ett exceptionellt döende, men när det väl händer blir jag ändå totalt överraskad. Några på Steampunkfestivalen hade helt klart bra fantasi”
– Bokmalen på Bokhuset

 

”Att dö väl” är en svulstig sci-fi-historia som rymmer allt det där jag går igång på. Här finns det gott om rymdskepp, underliga rymdvarelser och en spännande premiss. Det är lekfullt, engagerande och maffigt. En riktig höjdare för alla som gillar rymdkrig i samma anda som Starship Troopers och Ender’s Game. Nu väntar jag bara på att Källner och Holmquist utvecklar samarbetet ytterligare och skriver en hel roman i samma stil.”
– Andreas Ljungström på Farbror Atlas

 

”Att dö väl är en mycket välskriven och spännande novell, som jag gärna rekommenderar … Jag blir riktigt lyrisk … skrämmande välgjord.”
– Scorpionen på Endast Eböcker

 

“The background is well constructed, with credible science and environments and Holmquist and Källner manage to keep the suspense up in spite of the (almost) obvious ending … The name of the alien race, the grendel, and their various ships (Jötun, among others) all draw their inspiration from old norse mythology, which is fun for a Nordic reader and possibly exotic for a foreigner … Recommended for everyone who loves doomsday scenarios and interstellar action.”
– Christian Gripenvik på Bokbocken

 

Novellen finns att låna via biblioteket, samt att köpa i alla internetbokhandlar. AdlibrisBokonDitoLoad2ReadCDONMuntligt.

Idag kom Framtidsnovellen.

Idag damp Framtidsnovellen ner i brevlådan. I maj 2014 vann jag med novellen “Vid världens ände” en SF-novelltävling arrangerad av Dup Dito förlag. Det jag håller i handen är resultatet: En antologi med fyra vinnarnoveller, där min är den första. Dessutom har redaktören Anders Textorius gjort en litterär analys av samtliga noveller.

Genom åren har jag läst många recensioner av mina verk. Men jag har aldrig förut fått en komplett analys. Så det var självklart med stor spänning som jag öppnade boken.

Här är ett kort utdrag ur analysen:

“Vid världens ände är en mästerligt komponerad novell med dess dialektiska palett av ljus och mörker, mänskligt skapande och teknologisk förgörelse… utsökta gestaltningen av mikrokosmos, genom livets början och makrokosmos, till världens slut.”

– Anders Textorius

Antologin finns just nu att köpa via bl.a. Bokeri, Adlibris och Bokus.

 

Idag släpps framtidsnovellen

I maj 2014 vann jag förstapris i Duo Ditos SF-novelltävling “Framtidsnovellen. Idag släpps den. Ni kan läsa förlagets beskrivning nedan:

 

Antologin Framtidsnovellen är den tredje och avslutande delen i Duo Ditos tidsnovellserie och resultatet av en novelltävling med samma namn. I föregångaren Nutidsnovellen gestaltade novellförfattarna litteratur-historiska teman och i uppföljaren Dåtidsnovellen låg olika historiska scenarior i fokus i de utvalda novellerna. I Framtidsnovellen var författarnas uppdrag att gestalta hur Sverige skulle kunna se ut år 2050. På vilket sätt kan samhällslivet, kulturen, litteraturen, musiken, konsten eller någon annan företeelse komma att förändras?

Till Framtidsnovellmästare utsågs Oskar Källner med novellen “Till världens ände” som handlar om en konstnär som med sin android vid sin sida är beredd att skapa sitt mästerverk strax innan världens undergång.Patrik Centerwalls bidrag “Kulturkontrollanterna” handlar om två kulturkontrollanter som inspekterar om folk följer den auktoritära statens kulturdirektiv.Christina Nordlanders “Skruven” gestaltar hur den kvinnliga huvudpersonen lider av abstinens från sina upplevelsekickar som hon fått genom ett implantat inopererat i hjärnan.Slutligen återfinns även en bonusnovell av Mattias Hällerös “Den vita staden” som gestaltar utanförskap och ensamhet i ett segregerat samhälle.Inledningsnovellen “TCDD” är skriven av Anders Textorius.

Varje vinnarnovell följs av en teoretisk bakgrund med ett filosofiskt perspektiv och dessutom en uppföljande novellanalys av Anders Textorius. Framtidsnovellen kan med fördel användas på skolor, studieförbund, folkhögskolor och skrivkurser som behandlar novellkonsten. Om man använder tidsnovelltrilogi för sitt eget författarskap eller i utbildningssyfte får man en kraftfull inspirationskälla för olika litteraturhistoriska, historiska och filosofiska teman som man kan använda för att göra textanalyser, skriva egna noveller eller få tips om hur man kan göra om man vill delta i novelltävlingar. Novellerna kan förstås även läsas fristående med stor behållning.

Idag släpps Kärlek i maskinernas tid.

Idag släpps den nya erotiska/romantiska science fiction antologin Kärlek i maskinernas tid. Personligen deltar jag i samlingen med novellen Lucifers säd, om två människor som är de enda vakna ombord på ett väldigt rymdskepp på väg mellan stjärnorna. Roligt nog har det redan kommit ett antal recensioner, och flera av dem nämner speciellt Lucifers säd. Dessa är de två senaste.

”Alltså, Oskar, du och jag måste vara på samma våglängd på nåt sätt, för du lyckas alltid med det där lilla extra som i min värld får en novell att gå från ”bra” till ”wow”. Lucifers säd, som avslutar hela samlingen, är inget undantag. Jag tänker inte säga nåt mer om den (läs själva får ni se!), men jag tycker att den har allt som man kan begära av en berättelse om kärlek, sex och rymdskepp.”
– Officern på Fantastisk Fiktion

”Ofta är det någon skön twist eller smart slutkläm som gör att man drar till med ett snett leende för sig själv. Som i briljanta ”Lucifers säd” av Oskar Källner där en snäll tekniker på ett gigantiskt rymdskepp tar hand om en kvinna vars kryokammare slutat att fungera …”
– Jonas Bengtsson på Barrikaden

Ascension – ny rymd tvserie

Jag har vid några tillfällen beklagat mig över att det inte längre finns några bra rymdserier på tv. Visst finns det ett antal tv-serier med science fiction inslag, som t.ex. Almost Human, Agents of Shield, Continuum, Orphan Black, Defience, Falling Skies och The 100. Men gemensamt för dem alla är att de utspelar sig här på jorden. Inte sedan Battlestar Galacticas storhetstid har vi egentligen haft en riktigt skön rymdserie att sjunka tänderna i. Men nu verkar det bli ändring på det.

Syfy, som tidigare var dedikerade till just science fiction, verkar ha gjort en helomvändning och dumpar nu wresling och andra tämligen ointressanta program för att gå tillbaka till rötterna. Bland annat ska de göra en miniserie av Arthur C Clarkes 3001 och Childhoods end. Men de ska också börja sända en helt ny rymdserie: Ascension.

 

 

Första recensionen av Kärlek i maskinernas tid

Den första december släpps en ny science fiction antologi från Affront förlag. Den heter “Kärlek i maskinernas tid” och är något så intressant som en SF-samling med erotiska/romantiska noveller. Själv bidrar med med novellen “Lucifers säd”, den första novell jag skrivit med explicita sexscener. (Även om jag tidigare haft flera noveller med implicita sådana.) Nu har den första recensionen dykt upp, och roligt nog omnämns “Lucifers säd” bland de som speciellt vann gillande.

”Och sist men inte minst Oskar Källners Lucifers säd. En längre novell som utspelar sig på ett rymdskepp på väg mot en destination så långt bort att alla människor ligger nedfrysta i kryobäddar – utom två. Kanske lätt att räkna ut vad som händer då … en tvist i slutet som höjer berättelserna ytterligare ett snäpp…”
– Carola Strömstedt på Skrivandets magi och vedermödor

Hur en SF-novell exploderar

”Att dö väl” är en science fiction novell om två människors desperata kamp mot klockan för att rädda mänskligheten från utrotning. Det är också det första verk som jag skrivit tillsammans med en annan författare.

Jag har en gång tidigare försökt mig på ett skrivarsamarbete. Det gick inte bra. Vi hade allt för olika idéer om vad det var vi ville, och trots att vi gjort en grundläggande planering för historiens struktur och brainstormat fram en intressant värld, så kapsejsade det efter ett första testkapitel. Därför var det med en viss bävan som jag accepterade Evas utmaning: ”Låt oss skriva något tillsammans.”

Som vi berättade i gårdagens inlägg så skulle nämligen jag och Eva dela bokbord på Steampunkfestivalen och då tyckte vi att det var roligt att ha en liten tävling. Folk fick lämna bidrag om hur de helst skulle vilja dö i en SF-värld, och vinnarpriset var just att få dö enligt sin egen beskrivning i en SF-novell skrivna av oss båda. Både jag och Eva var dock mycket medvetna om hur svårt ett samarbete kan vara. Så vi bestämde från början att vi skulle välja var sitt bidrag, och om det gemensamma projektet inte gick i mål så skulle vi helt enkelt skriva var sin novell.

Det fantastiska var dock att alla mina farhågor kom på skam. Utifrån våra bidrag brainstormade vi fram en historia. Vi skrev några korta punkter och bestämde att vi skulle skriva vartannat kapitel ur var sin karaktärs perspektiv. Sedan skrev vi. Jag tog ett kapitel, sedan tog Eva nästa, osv. Jag var rädd att vi skulle stöta på saker kring vilka vi inte kunde kompromissa, att vi inte skulle kunna släppa vår egen tanke om hur det skulle vara. Vad jag istället upplevde var något av en kreativ explosion. Eftersom vi nu var två personer som tryckte in idéer i samma material, så kom det intressanta tankar och plötsliga infall som gav nya överraskande vändningar.

Sedan är det klart att allt inte var rosor och solsken. För att få en gemensam ton genom hela historien, och för att rätta till sådant som man själv var blind för, så redigerade vi varandras kapitel. Och då är det klart att man ibland kunde reagera med ett ”Nej! Varför ändrade du det där?”Men med en rak och ärlig dialog där vi vägde för och nackdelar med olika alternativ så löste vi det. Visst hade jag kanske valt att göra några saker annorlunda om det bara var jag som hade skrivit novellen. Men det är inte säkert att det hade blivit bättre. Tvärt om. Hela tjusningen med att göra något tillsammans är ju också att få se hur det verk som växer fram har mer än en förälder. Sedan hade jag och Eva förvånansvärt ofta faktiskt hade samma åsikter. Det hjälper.

Nu har novellen vuxit upp och gått igenom både testläsare och korr. Det är dags att släppa ut den i stora världen för att stå på egna ben. Jag hoppas att den hittar sina läsare och att de får följa Hanna och Alina på deras väg mot döden.

mvh /Oskar Källner