Allods Online – nytt snyggt och gratis! MMORPG

Wow var det första mmorpg som jag riktigt fastnade för. Det var så snyggt och fungerade så bra. Fantastisk design, underbara miljöer, rolig stridsteknik, och så klart, det roligaste momentet, att gå på stora äventyr tillsammans med andra spelare. Nu är det över ett år sedan jag senast var inne på mitt Wow-konto, och även om det känns som en helt rätt prioritering, så kurrar det nu och då i mmo-tarmen.

Så härromdagen hittade jag Allods Online! Det är ett nytt gratis mmo, som faktiskt fungerar riktigt, riktigt bra! Jag har nu testkört det i några timmar och jag kan bara säga att det är extremt roligt, nästan lika roligt som Wow. Det kan ju bero på att de i princip har snott både grafisk design, menysystem, användargränssnitt, spelmotor, questsystem och stridssystem rakt av från Wow.

Det hela utspelar sig på resterna av planeten Sarnaut som efter en enorm katastrof sprängdes i bitar. Dessa kallas för ”Allods”, vilket också ger spelet dess namn. En Allod kan vara allt från några meter i omkrets till stora som kontinenter. De svävar omkring i etern (the Astral) och olika raser har börjat strida om resurserna.

Precis som i Wow har du två stridande fraktioner, på ena sidan i ”The Leauge” finns Älvor, Gibberlings (små håriga björnliknande varelser) och människor från Kania. På andra i ”The Empire” har du Orcer, Odöda och människorna från Xadagania. Man kan färdas mellan olika Allods med hjälp av stora skepp eller via teleportrar. Om man möter ett skepp från den andra sidan kan man dessutom har värsta skeppsslagen där man pucklar på varandra med kanonbatterierna. Egentligen är spelet ett ganska typiskt fantasypaket, men med en och annan scifi tvist.

Det hela ser väldigt trevligt ut, och för att vara ett gratisspel så är det helt fantastiskt! gPotato som skapat spelet har tänkt att tjäna sina pengar, inte på månadsavgifter, utan på att man som spelare kan får köpa guld och häftigare vapen med riktiga pengar. Alltså slipper man förhoppningsvis alla dessa goldfarmers som förpestade Wow. Samtidigt går det utmärkt att gå ut och questa och grinda ihop sina egna pengar och egen utrustning utan att betala ett öre.

På sätt och vis tror jag att detta är framtiden för online-gaming. Frihet att betala eller inte, beroende på vilken spelarstil man väljer.

Sedan finns det två orsaker till varför jag inte tror att detta kommer att bli lika beroendeframkallande som Wow (i alla fall inte för mig). För det första så är det som sagt gratis att spela. I Wow kände jag hela tiden pressen att jag skulle utnyttja den tid jag faktiskt betalat för, och så spelade jag mer än vad som egentligen var riktigt bra. Men när det är gratis så finns det ingen stress. För det andra så har gPotato implementerat en ”soft-cap” på hur mycket man kan vara ute och grinda en dag. Efter en viss mängd XP så blir nämligen ens karaktär trött och får bara 50% XP från quests och kills. Så då är det bara att gå och lägga sig och fortsätta en annan dag.

Supersmart tycker jag!

Betraktelser över Avatar. Del 1: Vad finns i ett namn

Jag såg Avatar den 20 dec och tyckte att det var en fantastisk film. Nästan omedelbart kom jag i diskussion med folk angående dess budskap och dess underliggande ideologi. Nu är det så att narrativa strukturer och allegorier är ett av mina favoritämnen.

Jag skulle vilja påstå att Avatar har många allegoriska inslag. En sak som utmärker en allegori är att man ofta ger karaktärarna namn som säger något om vem eller vad de är. Nedan har jag gjort en genomgång av några av huvudkaraktärerna.

Jake Sully

(Sam Worthington) – Filmens protagonist och huvudperson. En soldat i rullstol, som skickas som spion till Na´vi folket men som blir kär i hövdingadottern (prinsessan) och byter sida.

Jake = Namnet har två olika möjliga rötter. Båda två är lika intressanta.

1.
För det första är Jake är en medeltida variant av Jack. Jack i sin tur kommer av John, alltså Johannes, den fjärde evangelisten, vars namn på hebreiska betyder ”Yahweh är nådefull” Alltså, Gud är nådefull. Under medeltiden och framåt kom dessutom Jack att bli slang för ”Man.” Han är alltså en ”every man”. Detta är ett klassiskt grepp. Inom medeltida allegoriska teaterpjäser är huvudpersonen alltid en ”every man” som får vara ställföreträdande för hela mänskligheten.

2.
För det andra är Jake också en förkortning av Jakob. Jakob i gamla testamentet var ju han som brottades med Gud en hel natt och vann till slut, men till priset av en skadad höft, så han hade svårt att gå resten av livet. Han hade kanske behövt en rullstol. 🙂 I samma brottningsmatch får också Jakob ett nytt namn av Gud, nämligen Israel. Han är alltså förfader till Israels tolv stammar och så förfader till det folk genom vilken Gud till slut uppfyllde sitt löfte om en frälsare i Jesus Kristus.

Sully = ”Från det södra fältet” av gammalengelskans Sulleigh. Svårt att finna någon vettig betydelse i det förutom att det möjligtvis syftar på att Jake är en outsider. Han är inte från Pandora, utan kommer någon annanstans ifrån. (Annars är den mest kända Sullyn Maurice de Sully som var biskop i Paris på 1100-talet och lät bygga Notre Dame.)

Alltså: Jake Sully = Främlingen och outsidern, en människa och ”every man” som brottas med Gud och som slutligen, av nåd, blir vald att genomföra en gudomlig frälsningsplan för folket.

Neytiri

(Zoe Saldana) – Hövdingadottern i den lokala Na´vi klanen, som möter och mot sin vilja blir förälskad i Jake Sully.

Sökandet efter underliggande mening fungerar bara för de mänskliga namnen. Inför filmen konstruerades Na’vis språk från grunden av en linguist (precis som klingonskan i Star Trek). Därför är också deras namn helt påhittade. Eventuellt har de en betydelse i deras egna fiktiva mytologi, men de är utan betydelse i vår.

Dr. Grace Augustine

(Sigourney Weaver) – Kolonins huvudforskare och skapare av Avatarprogrammet med starka sympatier för Na´vi.

Grace = Engelska för ”nåd” från latinets gratia

Augustine = ”Stor” från latinets Augustus.

Dessutom är det med all säkerhet en referens till kyrkohistoriens största teolog och filosof: Kyrkofader Augustinus av Hippo (354 – 430) som med sitt oerhörda skarpsinne sammanförde kristen tro med grekisk logik och filosofi. Hans tankar kom att totalt dominera kyrkans teologi ända in i våra dagar, och hans systematik undervisas fortfarande på teologiska universitet över hela jorden. Också känd för att ha skrivit världshistoriens första bevarade autobiografi ”Bekännelser.”

Alltså: Grace Augustine = Stor nåd.

Colonel Miles Quaritch

(Stephen Lang) – Stenhård marinsoldat och filmens huvudsakliga antagonist.

Miles = “Soldat” av latinets miles

Colonel Quaritch = Är titeln på en bok skriven av 1800-tals författaren Sir Henry Rider Haggard (1856 –1925). Han är känd som skaparen av ”Lost World” genren och skrev ett stort antal äventyrsböcker som utspelade sig i förlorade världar. Den mest kända av hans verk är ”Kung Salomons Gruvor.”

Alltså: Colonel Miles Quaritch = Soldat i en förlorad värld (Pandora).

Parker Selfridge

(Giovanni Ribisi) – Den civila administratören av kolonin (som för övrigt kallas för Hell´s Gate) och som är ytterst ansvarig för gruvdriftens ekonomiska framgång.

Parker = Kommer från ett engelskt yrkesefternamn. (Som t.ex. Smith=Smed) Men Parker betyder typ ”keeper of the park”, alltså någon slags parkmästare/parkvakt. Stämmer ju ganska bra då han har “Hells Gate” och dess gruvoperation att övervaka.

Selfridge = Ett efternamn som inte verkar ha någon betydelse. Notera dock att namnet är väldigt nära ordet ”selfish”, alltså självisk. Det kan vara en tänkbar association då det stämmer väl överens med hans attityd till profit och lönsamhet.

Alltså: Parker Selfridge = Den själviske parkmästaren.

Trudy Chacon

(Michelle Rodriguez) – En kvinnlig militärpilot som till slut byter sida och strider för Sully och Na´vi i den slutliga kampen.

Trudy = Är en form av forngermanskans Gertrude som i sin tur betyder ”spjut” och ”styrka”. Alltså ett feminint krigarnamn, en amazon.

Chacon = Är ett gammalt spanskt adelsnamn som betyder ”geckoödla”. 🙂 Alltså är hon (även om det säkert är mycket långt tillbaka) av ädelt blod.

Alltså: Trudy Chacon = Ädel krigarinna, nobel amazon.

Dessutom: Lite kuriosa om djuren…


Toruk

Den stora grymma flygödlan som Sully rider på slutet.

Namnet är extremt likt Turok som är namnet på en serietidning som hade sin storhetstid på 50 och 60 talet. Den handlade om en indian som hade hamnat i en… surprise… förlorad värld där han kämpade mot onda dinosaurier.

Hela franchiset togs upp igen för några år sedan och blev ett antal dataspel på Nintendos konsoler. ”Turok – Dinosaur Hunter”. De går ut på att… surprise igen… jaga dinosaurier i en förlorad värld.

Thanator

Den stora panterliknande varelsen som försöker äta upp Sully, och som mot slutet låter Neytiri rida.

Thanator kommer sannolikt från grekiskans thanatos som betyder ”död”. Det har dessutom det latinska suffixet ”-tor” som troligen kommer av victor, som betyder segrare.

Alltså: Thanator = Dödlig segrare.

smiley

Hoppas alla Avatardiggare där ute fann detta intressant. Jag återkommer snart med fler betraktelser över Avatar som allegori

Mvh /Oskar

Princess Mononoke (1997)

Hayao Miyazaki´s: Princess Mononoke (Mononoke Hime)
Movie (1997) 134 min


Välkommen till en helt annan värld. En värld där gudarna fortfarande vandrar genom skogen i form av världiga vildsvin, enorma vargar och fagra hjortar. Men skogsgudarna är arga. Människan trängar in i den heliga skogen, på jakt efter metaller, trä och rikedom. Den gudomliga vargmodern, hennes två vargsöner samt hennes adoptivdotter, en ung människoflicka: Monoke, försöker befria skogen från människans fördärvande närvaro. Så dyker en legendarisk vildsvinsgud upp med hundratals av sina avkomlingar, fast besluten att en gång för alla kasta ut människan ur skogen. Människorna är dock inget lätt byte, de är beväpnade med gevär och dynamit, dessutom är de strateger av stora mått. Men det är när en ung krigare, Ashitaka, förbannad av en döende skogsdemon, dyker upp som det verkligen börjar hända saker…

Denna film är ett mästerverk. Det var i och med denna film som Hayao Miyazaki började bli mer känd i väst. De shintoistiska inslagen är också övertydliga med alla skogsgudar och andevarelser. Den narrativa strukturen är lysande. Konflikten, mellan människan som drivs mot skogens rikedomar, och skogens varelser som bara vill bli lämnade i fred, är fantastiskt regiserad. Det finns nämligen inte en god och en ond sida, utan båda sidor är ganska grå. Skogsgudarna är inte direkt genomgoda, men inte heller är de onda. Man kan förstå deras frustration och deras avsky för människans verksamhet.

Människorna är dock inte direkt onda, utan vanliga människor som måste jobba i sitt anletes svett för rensa ut metallen ur malmen och på så sätt tjäna ihop till levebrödet. Dock finns det en omisstaglig kritik i filmens budskap. Precis som Tolkiens kritiserar Miyazaki det industriella samhället, som dödar sina gudar, sätter människan i centrum, och tar död på mysteriet och magin.

Konflikten är även en identitetskonflikt hos såväl Ashitaka som hos vargflickan Mononoke. Det är inte lätt att välja sidor, och deras relation (som börjar med att Mononoke försöker döda Ashitaka) övergår visserligen i vänskap, men det blir aldrig det där Hollywoodiska romantiska standardslutet. Istället för att försöka släta över och hitta enkla lösningar så redovisar istället Miyazaki problemet i sin helhet.

Jag älskar den här filmen. Rekomenderas!


Mitt betyg: 10/10

Ps. Vill bara utfärda en liten varning. Jag såg en gång den här filmen med några vänner. De gillade den, men tyckte att den innehöll lite väl mycket “köttfärs”. Alltså, lite slajmiga scener, med mycket äcklig gegga och slem. Japaner brukar har en liten förkärlek för det slemmiga och sladdriga (Se t.ex. slutet av Akira.) och den här filmen har några scener som är praktexempel. Om du är lite kräsmagad, kanske du ska ta en snällare och gulligare film, t.ex. Spirited Away. Ds. 

Kiki’s Delivery Service (1989)

Hayao Miyazaki´s: Kiki’s Delivery Service (Majo no takkyûbin)
Movie (1989) 103 min


Kiki är tretton år gammal, det är den åldern då en ung häxa förväntas lämna sina föräldrar och ge sig ut i världen för att rå om sig själv. Detta är ett stort test av uppfinningsrikedom och förmåga att ta ansvar. Så med lite pengar, sin mammas flygande kvast samt sin bästa vän den talande katten Jiji, ger sig Kiki av till den stora staden vid havet. Där har de inte sett till en häxa på år och dar, och man kan nog inte säga att behovet av dem är så stort heller. Så vad ska en ung häxa göra? Uppfinningsrik som hon är gör hon det hon kan göra bäst: att flyga kvast. Hon startar en luftburen postservice.

Demonregisören Hayao Miyazaki har gjort det igen. Detta är en underbar film. Den är så söt att man bara smälter bort när man ser den. Detta är ett bevis på att en bra film inte behöver aktion och häftiga specialeffekter. Detta handlar enbart om Kiki, hennes små bekymmer, och de vänner hon får på vägen. Vänner som uppmuntrar och hänger kvar, för att hjälpa, även när de inte hade behövt det. Detta är en film som gör en glad. 🙂

Mitt betyg: 9/10

Assassins Creed Lineage

Nu i januari kommer Assassins Creed II ut till alla de olika spelplattformarna, Xbox360, PS3 och PC.

Del ett i spelserien gjorde succé då man fick följa en lönnmördare på äventyr i den heliga staden Jerusalem under korstågen. I tvåan är handlingen förflyttad till renässansens Italien.

Det intressanta är att de har skapat en 35 min film, en prequel, bara för att lansera spelet. Det är det hittills maffigaste marknadsföringstricket jag sett vad gäller dataspel. Och den är väldigt välgjord och välspelad.

Kolla själva:

Sedan finns det en intressant behind the scenes. När man ser den inser man plötsligt att allt i filmen, alla miljöer, väggarna, husen… allt! Är datagjort. Oerhört snyggt gjort. Jag tyckte visserligen att vissa saker såg lite fake ut. Men mycket var väldigt snyggt. Aldrig anade jag att ALLT var gjort i en dator.