Uncharted (minirecension)

Jag hade hört mycket om hur bra Uncharted var. Så när jag väl skaffade mig en PS3a så var det ett av de första spelen jag köpte. Och visst är det bra. Uncharted är ett mycket välputsat högprofilspel som gör det mesta rätt. Jag förstår de stående ovationerna det fått, ändå kan jag inte riktigt dela dem. Det känns som att jag gjort det mesta förut, och då har det gjorts bättre.

Man kan säga att spelmekaniken i Uncharted består av två delar. Dels hoppar man omkring och klättrar på gamla ruiner eller längs höga bergskanter. Dels slåss man mot horder med fiender som envisas med att göra livet surt för vår hjälte. Klättrandet är roligt. Striderna är mindre roliga. Ärligt talat är striderna ofta riktigt tråkiga då de är enahanda och monotona. Fienderna verkar vara hur många som helst och man får vada fram genom fiendeliken. Visst får man bättre vapen ju längre fram man kommer, men det räcker inte riktigt.

Klättrandet är roligt. Problemet är bara att jag har spelat Prince of Persia-spelen i många år, och jämfört med de akrobatkonsterna står sig Uncharted slätt. Det är alltså inte dåligt, men förmår inte lysa i jämförelse med vad som kommit tidigare.

Det som är kvar är då den välskrivna berättelsen. Det är en historia helt i karaktär med de tidiga Indiana Jones filmerna. Den är rolig och charmig och röstskådespelarna gör ett bra jobb. Så trots att striderna mest är sega och klättrandet gjorts bättre förr, så är Uncharted ändå ett roligt och underhållande spel. Och rakt igenom har det ett högt produktionsvärde med bra musik och grafik. Jag har hört att tvåan är bättre på många sätt och jag är sugen på att se vad som händer sedan. Det är ju ändå ett bra betyg.