Första recensionen av Kärlek i maskinernas tid

Den första december släpps en ny science fiction antologi från Affront förlag. Den heter “Kärlek i maskinernas tid” och är något så intressant som en SF-samling med erotiska/romantiska noveller. Själv bidrar med med novellen “Lucifers säd”, den första novell jag skrivit med explicita sexscener. (Även om jag tidigare haft flera noveller med implicita sådana.) Nu har den första recensionen dykt upp, och roligt nog omnämns “Lucifers säd” bland de som speciellt vann gillande.

”Och sist men inte minst Oskar Källners Lucifers säd. En längre novell som utspelar sig på ett rymdskepp på väg mot en destination så långt bort att alla människor ligger nedfrysta i kryobäddar – utom två. Kanske lätt att räkna ut vad som händer då … en tvist i slutet som höjer berättelserna ytterligare ett snäpp…”
– Carola Strömstedt på Skrivandets magi och vedermödor

Nu släpps skräcknovellen Byssan lull som e-novell.

Nu släpps skräcknovellen Byssan lull som e-novell.

Zombieapokalypsen är ett faktum. En grupp familjer har barrikaderat sig på det gamla stadshotellet. Där inne hankar de sig fram och försöker överleva från dag till dag.

Men barnen är hungriga och maten är snart slut. Något måste göras.

En berättelse om människorna vid världens slut, deras fruktan, deras rädslor och deras kärlek.

Tidigare utgiven i skräckantologin Bländverk. Nu även utgiven som e-novell. Den finns att köpa på iTunes/iBooks men går även att låna hem gratis från biblioteket.
Och här kommer förresten Byssan lull i sin kanske kusligaste version, framför av självaste Evert Taube.

Gästbloggar på barnboksnätet om bokbranchens framtid

Det är svårt att sia. Speciellt om framtiden. Ändå dryftar jag mig att gästblogga på barkboksnätet och skriva om just egenutgivning och bokbranchens framtid. Jag har ganska många förutsägelser, om Amazon, eboken och de stora förlagen, som jag tror kommer att slå in inom de närmsta åren. Ska bli spännande att läsa detta igen typ 2019 och se om jag hade rätt. Artikeln finner ni här.

När helheten blir större än summan av delarna

“Att dö väl” är en actionfylld science fiction novell av Eva Holmquist och Oskar Källner.

Mänskligheten står inför utrotning. Grendlarna, en ras av ostoppbara krigsmaskiner, förtär värld efter värld. Hanna, en ung djurtämjare, och Lena, en av kolonialmaktens främsta exobiologer, kastas rakt in i ett uppdrag som kommer att avgöra hela mänsklighetens framtid.

Den här veckan finns e-novellen Att dö väl både att köpa och att låna. Det är det första verk som jag skrivit tillsammans med en annan författare. Hur projektet startade kan du läsa om i det här inlägget och Oskar ger sin bild av samarbetet i det här inlägget.

Jag var ärligt talat en smula nervös inför projektet, eftersom jag skriver utforskande medan Oskar planerar betydligt mer innan projektet. Det började också lite tufft innan vi lärde oss mer om varandras arbetsprocesser. När det gäller innehållet var vi nämligen förvånansvärt överens. Vi triggades av samma typ av idéer, vilket gjorde att det idémässigt verkligen blev win-win från första stund.

Våra olika arbetsprocesser krävde mer arbete innan vi förstod varandra fullt ut. Det är förvånansvärt mycket som du som författare gör utan att reflektera över. Dessa saker behövde nu kommuniceras till den andre. En bieffekt av detta är att det har gjort synsätt, arbetssätt och annat mycket tydligare för mig själv. Exempelvis så skriver jag många berättelser med flera olika perspektiv. Det har gjort att jag har en känsla för hur ofta och när jag tycker att det är dags för perspektivbyte. Det här är inget jag har reflekterat särskilt mycket över, men det blev mycket tydligare när jag behövde förklara varför jag tyckte att vi borde byta perspektiv.

En annan sak handlar om att när slutet börjar närma sig och intensiteten trappas upp så vill jag att tempot ökar. Av den anledningen vill jag inte införa nya begrepp som inte läsaren stött på tidigare, eftersom det sänker tempot. Min första lösning var att helt enkelt byta ut ordet mot ett mer neutralt (vilket inte var den mest optimala lösningen). Efter diskussioner kom vi fram till den mycket bättre lösningen att istället introducera begreppet tidigare. Då lyckades vi få med det mer precisa begreppet samtidigt som vi kunde hålla uppe tempot. Hade jag inte förklarat varför jag inte ville ha det begreppet där så hade vi antagligen landat i en mycket sämre lösning. I ett samarbete är det viktigt att förklara varför du tycker det ena eller det andra och då kunna väga för- och nackdelar eller hitta en mycket bättre lösning…. 🙂

I det här samarbetet lyckades vi nästan alltid hitta en ny lösning som var bättre än någon av dem vi innan själva kommit på. Det var mycket det som skapade magin som uppstod i samarbetet.

Jag har alltid älskat när jag tillsammans med andra kan brainstorma för jag upplever att den energi som blir av våra olika idéer som föder varandra och de unika idéer som blir i samarbetet är helt otroligt. Det är nog också p.g.a. att jag älskar det kreativa idéskapandet som jag älskar att skriva första utkastet (och inte är lika förtjust i redigeringen). I det här samarbetet blev energin från att brainstorma tillsammans med en annan författare helt otrolig. Bara den känslan gör det värt att samarbeta med någon annan.

Men det var inte bara idéskapandet som gjorde att det här projektet blev så givande som det blev… Vi har alla olika styrkor och svagheter och genom att vi redigerade hela novellen båda två (gång på gång på gång… 😉 ) kunde vi fånga det som kunde förbättras och tighta till det ett extra varv. Också genom att formulera varför vi tyckte på ett visst sätt så blev det tydligare för oss båda från vilka kriterier vi gjorde bedömningarna.

Vad var det då som var trixigt? Ja, det är naturligtvis så att för vissa formuleringar var vi tvungna att välja en väg. Därför finns det vissa formuleringar som jag skulle vilja ändra och andra som Oskar egentligen skulle vilja ändra. Missade planteringar var en annan sån frustration emellanåt. Jag jobbar mycket med att lägga in planteringar i mina texter för saker som ska hända senare. Det funkar alldeles utmärkt om du skriver själv. Funkar mindre bra när du är två som skriver och den andre kanske inte ser planteringen och inser syftet med den. Vi saboterade med andra ord varandras planteringar emellanåt… 😉

Slutligen: Vad krävs för att få samarbetet att fungera? Ja, det centrala är nog prestigelöshet. Bådas idéer måste vara lika mycket värda och du måste kunna acceptera att den andre är inne och petar på dina delar. Du måste också vara öppen för din partners idéer om vad som gör en historia bra eller mindre bra. Allt måste kunna vara öppet för diskussion och i vissa lägen måste du vara beredd att helt enkelt köpa den andres åsikt (och hen måste köpa dina). Du måste också gå in med inställningen att helheten ska bli större än summan av delarna. Med andra ord diskutera för att hitta en ny bättre gemensam lösning och inte bara för att argumentera för att din lösning är bäst…

Det här samarbetet har gett mersmak så jag hoppas på många fler gemensamma projekt… 😉

Eva Holmquist

Hur en SF-novell exploderar

”Att dö väl” är en science fiction novell om två människors desperata kamp mot klockan för att rädda mänskligheten från utrotning. Det är också det första verk som jag skrivit tillsammans med en annan författare.

Jag har en gång tidigare försökt mig på ett skrivarsamarbete. Det gick inte bra. Vi hade allt för olika idéer om vad det var vi ville, och trots att vi gjort en grundläggande planering för historiens struktur och brainstormat fram en intressant värld, så kapsejsade det efter ett första testkapitel. Därför var det med en viss bävan som jag accepterade Evas utmaning: ”Låt oss skriva något tillsammans.”

Som vi berättade i gårdagens inlägg så skulle nämligen jag och Eva dela bokbord på Steampunkfestivalen och då tyckte vi att det var roligt att ha en liten tävling. Folk fick lämna bidrag om hur de helst skulle vilja dö i en SF-värld, och vinnarpriset var just att få dö enligt sin egen beskrivning i en SF-novell skrivna av oss båda. Både jag och Eva var dock mycket medvetna om hur svårt ett samarbete kan vara. Så vi bestämde från början att vi skulle välja var sitt bidrag, och om det gemensamma projektet inte gick i mål så skulle vi helt enkelt skriva var sin novell.

Det fantastiska var dock att alla mina farhågor kom på skam. Utifrån våra bidrag brainstormade vi fram en historia. Vi skrev några korta punkter och bestämde att vi skulle skriva vartannat kapitel ur var sin karaktärs perspektiv. Sedan skrev vi. Jag tog ett kapitel, sedan tog Eva nästa, osv. Jag var rädd att vi skulle stöta på saker kring vilka vi inte kunde kompromissa, att vi inte skulle kunna släppa vår egen tanke om hur det skulle vara. Vad jag istället upplevde var något av en kreativ explosion. Eftersom vi nu var två personer som tryckte in idéer i samma material, så kom det intressanta tankar och plötsliga infall som gav nya överraskande vändningar.

Sedan är det klart att allt inte var rosor och solsken. För att få en gemensam ton genom hela historien, och för att rätta till sådant som man själv var blind för, så redigerade vi varandras kapitel. Och då är det klart att man ibland kunde reagera med ett ”Nej! Varför ändrade du det där?”Men med en rak och ärlig dialog där vi vägde för och nackdelar med olika alternativ så löste vi det. Visst hade jag kanske valt att göra några saker annorlunda om det bara var jag som hade skrivit novellen. Men det är inte säkert att det hade blivit bättre. Tvärt om. Hela tjusningen med att göra något tillsammans är ju också att få se hur det verk som växer fram har mer än en förälder. Sedan hade jag och Eva förvånansvärt ofta faktiskt hade samma åsikter. Det hjälper.

Nu har novellen vuxit upp och gått igenom både testläsare och korr. Det är dags att släppa ut den i stora världen för att stå på egna ben. Jag hoppas att den hittar sina läsare och att de får följa Hanna och Alina på deras väg mot döden.

mvh /Oskar Källner

“Att dö väl”, en SF-novell där döden är en säker utgång.

Sommaren 2014 var det Steampunkfestival på järnvägsmuséet i Gävle. Flera hundra fantastikälskare samlades under några få dagar för att få dela sitt intresse och sin passion. Där fanns även vi, Eva Holmquist och Oskar Källner, som liksom många andra författare deltog på paneler och seminarier. Vi delade också ett bord där vi sålde våra böcker och vi hade redan innan bestämt att vi skulle ha en tävling vid vårt bord så att folk kunde komma dit och bara prata lite om de ville.

Tävlingen gick ut på att deltagarna fick beskriva hur de skulle vilja dö i en science fiction-värld. Priset var att vi skrev en novell, där vinnarna fick dö, precis så som de hade beskrivit. Vi fick in ett stort antal bidrag. Det fanns tydligen fler där än vi som hade morbid fantasi. Det fanns många roliga och intressanta idéer, men till slut plockade vi var sin som föll oss i smaken.

Oskar valde:
“Bli vänd ut och in av en drake eller liknande monstervarelse. Poff!”
– Hanna

Eva valde:
“Något som förvandlar känslor man har till märkliga reaktioner i kroppen gör att jag börjar frysa till is från hjärtat och utåt … något sånt.
– Alina

Vi kontaktade vinnarna och de mailade oss en beskrivning av sig själva som vi sedan utgått från när vi skapade våra karaktärer Hanna och Alina. Självklart har vi tagit oss vissa (ibland ganska stora) konstnärliga friheter för att få historien att fungera. Men vi har ändå försökt att hålla oss trogna till essensen i deras presentationer.

Detta var första gången som någon av oss skrev en berättelse tillsammans med en annan författare och det har varit en mycket intressant och lärorik process. Vi hoppas att ni haft minst lika roligt när ni läser novellen som vi hade när vi skrev den.

Kramar Eva Holmquist och Oskar Källner

Snart kommer Framtidsnovellen.

I maj vann jag Duo Ditos novelltävling Framtidsnovellen. Under hösten har redaktör Anders Textorius arbetat med antologin och nu är det bestämt att den ska ges ut innan årsskiftet. Självklart var det väldigt roligt att vinna tävlingen, men en stor extra bonus är att Anders Textorius dessutom har skrivit en filosofisk bakgrund och textanalys av varje novell. Jag har ju läst en hel del recensioner av mina verk vid det här laget, men aldrig en litteraturvetenskaplig textanalys. Det ska bli mycket intressant att läsa.

Första recensionen av Maskinblod 3

Den första recensionen av Maskinblod 3 är här. Det är bloggen Fantastisk fiktion som bjuder på den. Och den gjorde mig väldigt glad. Här är ett utdrag:

“Högstanivån i Maskinblod 3 är hög, och flera av berättelserna är riktigt, riktigt bra. Mest minnesvärd är nog Oskar Källners Pancasila, om nyblivna kolonisatörer på planeten med samma namn. Efter So long been dreaming så kommer jag nog aldrig att se likadant på sf-berättelser om kolonisation av andra planeter, men det ligger inte på något sätt Källner i fatet. Tvärt om tycker jag att Källner på ett elegant sätt ställer frågor som den glansiga rymdåkar-sciencefiction-genren ibland glömmer: med vilken rätt koloniserar vi andra planeter? Och, om det finns liv där, kommer vi att kunna känna igen det? Förstå det?”

Här kan du läsa hela recensionen.

Idag släpps Maskinblod 3

Idag släpps Maskinblod 3, den senaste i raden av Affronts banbrytande SF-antologier. Maskinblodserien har på ett fantastiskt sätt vunnit spridning och visat på att svensk SF kan hålla mycket hög klass. Att det finns en levande SF-scen idag i Sverige och att här finns författare som tar genren på största allvar. Själv har jag privilegiet att få medverka med min novell Pancasila.

Pancasila kom till efter att jag hade läst en fascinerande artikel på popsci.com. Den handlade om hur tomatplantor, när de blir attackerade av fjärilslarver, reagerar med ett kollektivt biokemiskt försvarsverk. Den angripna plantan skickar nämligen en kemisk signatur till sina grannplantor som säger ungefär: ‘Hej, jag är under attack. Men jag tror jag vet vad det är för skadedjur, så ta den här biokemiska signaturen och använd den för att tillverka gift och försvara er.’ Då slog tanken mig, tänk om det fanns en hel planet vars ekosystem hängde samman i ett kollektivt försvarsverk! Så föddes historien om xenobiologen Sanina och koloniseringen av Pancasila.

Du kan läsa ett smakprov, inte bara på “Pancasila” utan på alla noveller här.

Samlade recensioner sommaren 2014

I Juni släpptes två av mina nya noveller. Först ut den 17:e juni var SF-novellen Tills tiden skiljer oss åt på Mix förlag. Den 27:e juni släpptes skräcknovellen Mannerskiölds herrgård på Fafner förlag. Nu har det gått nästan två månader sedan släppen och jag kan med ett glatt hjärta konstatera att bokbloggosfären gillar vad jag skrivit. Nedan följer en sammanställning av de recensioner jag hittat.

Sagt om Tills tiden skiljer oss åt

“Jag skulle vilja likna Oskar Källner vid en poetisk Isac Asimov … Det obegränsade perspektivet på livet, världen och det materiella … en kosmisk resa där tanken kröktes och tänjdes likt ett uppfriskande yogapass … Oskar bevisar att vi nordbor definitivt är i samma klass att kunna skriva sci-fi som amerikanarna.”
– Carola Strömstedt på Skrivandets magi och vedermödor

“en gripande berättelse … Den är omvälvande och spektakulär … jag blev både rörd och hänförd av Oskars text. Ska du läsa en science fiction-novell i sommar, låt det bli denna.”
– Andreas Ljungström på Farbror Atlas

“något utöver det vanliga. … Källners sätt att skriva är mjukt och med en poetisk ton som gör att läsningen känns behaglig och där man gärna läser om meningar bara för att dom är så vackra … jag kände en en riktig förtjusning och fascination över de världar Oskar Källner hittat på. En underbar novell helt enkelt …”
– Helen Bruhno på Midnattstankar

“Riktigt bra … de tekniska undren avlöser varandra och tidsspannen ger Oskar en möjlighet att leka fritt … en fascinerande novell!”
– Nighteye på Goodreads

“An ambitious sci-fi-tale … a grand vision … I can recommend it to anyone who appreciates well constructed sci-fi worlds and/or literary experiments.”
– Christian Gripenvik på Bokbocken

 

Sagt om Mannerskiölds herrgård

“En väldigt underhållande novell som är väldigt svår att lägga ifrån sig när man väl börjat. Griper tag direkt… Hade gärna sett den här som roman… Källner går från klarhet till klarhet…”
– John Andersson på Megazine

“Oskar har skrivit en gastkramande novell … Det är en välskriven och fängslande berättelse.”
– Bokskorpionen på Endast Eböcker

“Mannerskiölds herrgård är en lyckad skräcknovell i Lovecrafts anda. Det som börjar som en spökhistoria med klassiska inslag förvrids snart till något mycket märkligt, mycket främmande … en hisnande resa, som sticker iväg så långt från kända stigar, att jag kommer på mig själv med att undra hur författaren ska lyckas knyta ihop historien.”
– Andreas Creutz på Literature Connoisseur

“… språket är som vanligt en njutning att läsa och jag ryste av obehag … Den där suddigheten mellan verkligheten och icke-verkligheten är riktigt snyggt gjord, den där andra sidan är djupt störande och riktigt otäck faktiskt.”
– Helen Bruhno på Midnattstankar

“En twist-späckad novell med ett högst oväntat slut. Medvetet valde jag att läsa den när det var ljust för jag hade inte velat somna med bilder av tentakler som slingrar sig upp under sängen … Om jag nu hade somnat överhuvudtaget.”
– Carola Strömstedt på Skrivandets magi och vedermödor

“It’s full speed from start to finish with interdimensional, skin-wearing bad guys and zombiefied humans. Bullets fly everywhere, brains splatter … Källner delivers a coherent and entertaining variation, mostly thanks to the many twists that keeps the reader on his toes, guessing.”
– Christian Gripenvik på Bokbocken

“Han håller alltid hög klass och trollbinder mig som läsare från den första meningen. Det är rafflande och händelserikt rakt igenom, alltid. Mannerskiölds herrgård må vara en tämligen enkel historia men en vansinnigt underhållande sådan. Jag läste den med ett leende på läpparna och uppskattade alla referenser och skräckpastischer…”
– Andreas Ljungström på Farbror Atlas

“Något som jag förundrades och förvånades över är språket. Det är en av de få böcker som jag läst där man faktiskt använder det svenska språket … Jag tycker att Källner använder ett språk som jag inte skulle kunna hitta i engelskan och det är roligt att någon kan skriva bra på svenska.”
– Lovisa på IReadNSee

“Jag är lite överraskad över att man kan få in så mycket i en kort novell, inklusive minst två oväntade vändningar. Spännande är det och om man skräms av läskiga monster så är det lite otäckt också. Inget är vad det ser ut att vara. Ett tag undrar jag lite hur i hela friden det ska sluta och jag tycker slutet funkar riktigt bra. Speciellt slutklämmen.”
– Monika på Bokföring enligt Monika

 

Intervjuades i Nya Il Convito

Nyligen blev jag intervjuad av Mohamed Omar som driver bloggen Nya Il Convito. Vi pratade om mitt skrivande, framförallt min nya skräcknovell “Mannerskiölds herrgård”. Den är ju inspirerad av Lovecrafts verk och Mohamed är en stor Lovecraftian. Men vi pratade också om min SF-novell “Tills tiden skiljer oss åt”, artificiella intelligenser, den kommande andra maskinåldern och vilket sorts samhälle vi vill bygga i en helt ny era.

Första recensionerna av “Tills tiden skiljer oss åt.”

Så har de första recensionerna av “Tills tiden skiljer oss åt” dykt upp. Jag blir nästan alltid glad av recensioner, men den första blev jag oerhört glad över. Det är inte ofta man jämförs med en poetisk Isaac Asimov! Men jag kan förstå att hennes associationer gick åt det hållet.

Isaac Asimov var min stora favoritförfattare under högstadieåldern. Jag läste alla hans böcker, vissa av dem flera gånger. Detta är ju mycket formativa år, och jag tror att hans sätt att skriva SF satte sig djupt i mitt undermedvetna. Det är nog ofrånkomligt att bitar av den gamle mästaren på något sätt letar sig upp i mitt skrivande.

 

“Jag skulle vilja likna Oskar Källner vid en poetisk Isac Asimov … Det obegränsade perspektivet på livet, världen och det materiella … en kosmisk resa där tanken kröktes och tänjdes likt ett uppfriskande yogapass … Oskar bevisar att vi nordbor definitivt är i samma klass att kunna skriva sci-fi som amerikanarna.”
– Carola Strömstedt på Skrivandets magi och vedermödor

“Riktigt bra … de tekniska undren avlöser varandra och tidsspannen ger Oskar en möjlighet att leka fritt … en fascinerande novell!”
– Nighteye på Goodreads

Ny skräcknovell ute nu: Mannerskiölds herrgård

Idag har jag den stora glädjen att presentera ännu ett e-novellsläpp. Det är bara tio dagar sedan Mix förlag släppte min SF-novell “Tills tiden skiljer oss åt.”  Nu släpper mitt eget Fafner förlag även skräcknovellen “Mannerskiölds herrgård.”

Novellen kom till efter att jag hade läst alldeles för mycket H. P. Lovecraft. Mycket mer än så tänker jag nog inte säga om innehållet utan hänvisar till annonsen nedan.

Mannerskiölds herrgård annonstext

Novellen finns redan att köpa på Bokus och iTunes/iBooks. Inom kort kommer den även finnas på Adlibris, Kobo och många andra e-boksställen.

Första pris i Duo Ditos SF-novelltävling Framtidsnovellen.

Jag har vunnit Duo Ditos SF-novelltävling Framtidsnovellen! Vilket självklart känns otroligt roligt. Förra våren vann jag ju hederspris med “Yi” i SF-bokhandelns och Mix Förlags stora SF-novelltävling. Men denna gång har jag alltså vunnit förstapriset!

Uppdraget för tävlingen var: “att skriva en framtidsnovell förlagt till Sverige år 2050, där man ur ett jag-perspektiv ska gestalta hur samhällslivet, kulturen, litteraturen musiken, konsten eller någon annan företeelse ser ut 37 år framåt i tiden.”

Detta var en utmaning jag inte kunde låta bli. Trettiosju år är tillräckligt lång tid för att vi ska hinna få helt nya kulturella fenomen, samtidigt som mycket också kommer att vara det samma. Så här fanns en chans att blanda något urtypiskt svenskt med något nytt och främmande. Det blev en historia om en konstnär, hans röda stuga i skärgården och hur hans värld kommer till sitt definitiva slut. Det blev novellen “Vid världens ände.”

Redan i mitten av april avslöjades de tio finalisterna. Roligt nog kunde jag konstatera att min novell fanns med på listan. Den 21:a maj avslöjades de tre som fick stå på prispallen. Jag hade vunnit! Juryn bestod av den prisbelönte SF-författaren och musikern KG Johansson och Språkkonsulten och författaren Anna Gable. Dessutom hade antologins redaktör Anders Textorius en sista röst att lägga.

I sin motivering skrev juryn bland annat: “Oskar skriver med bra flyt och har ofta originella idéer … både i språk och idé har Oskar fångat situationen, en originell människas sista timmar, en futuristisk konstnär som just genom sin konst visar att han inte är så känslokall som han själv låter påskina. Väl genomtänkt och väl genomfört.

De andra bidrag som kommer att publiceras är Patrik Centerwall med “Kulturkontrollanterna”, Christina Nordlander med “Skruven” samt bonusen Mattias Hällerö med “Den vita staden”. En rolig detalj är att redaktör Anders Textorius kommer att skriva djupanalyser av samtliga novellerna på samma sätt de gjorde i förlagets tidigare antologier “Nutidsnovellen” och “Dåtidsnovellen.” Om allt går som planerat kommer Framtidsnovellen att utkomma i september.

Väl mött då.