Idag släpps Waiting for the Machines to Fall Asleep

Idag släpps Waiting for the Machines to Fall Asleep. Det är den första antologin jag medverkar i på engelska. Dock är det ett svenskt förlag som ger ut och det är enbart svenska författare. På så sätt är det ett intressant experiment. Vi svenskar är så extremt vana vid att konsumera Science Fiction från andra länder, främst från den anglosaxiska sfären. Vilken sorts dragningskraft har egentligen svensk SF för resten av världen?

Scandinavian Crime har ju blivit en egen genre över hela världen, för att det finns faktiskt något speciellt svenskt i våra deckare. Det som ofta pekas ut är djuplodande sociala teman och starka kvinnor. Men hur är det då med SF? Finns det något speciellt svenskt där också, med potential att slå an en sträng hos en internationell publik?

Det nordiska vemodet verkar i alla fall ha slagit igenom. I alla fall om man ser till recensionen som jag länkade till igår. Ska bli intressant att följa antologins resa och se om det finns fler aspekter som plockas upp av fler recensenter.

Omslagsillustrationen är gjort av den alltid lika lysande Andreas Raninger. Han har även gjort illustrationen till min novellsamling Munins skärvor och till den kommande hästboken Stormvinge. Läs gärna intervjun jag gjorde med Andreas i januari.

Mitt eget bidrag heter One Last Kiss Goodbye. Mest av allt är den egentligen ett relationsdrama. En ung kvinna återvänder efter en lång rymdresa. Hon har färdats nära ljushastigheten och medan hon varit borta har åren gått på jorden. Hon tar sig ut till en stuga i skogen och den gamle man som bor där blir både arg och chockad över att se henne. Men hon har ett ärende, och hon tänker inte ge sig.


Antologin har totalt 26 noveller, så det finns mycket att läsa:

”Melody of the Yellow Bard” – Hans Olsson
”The Rats” – Boel Bermann
”Getting to the End” – Erik Odeldahl
”Vegatropolis – City of the Beautiful” – Ingrid Remvall
”Jump to the Left, Jump to the Right” – Love Kölle
”The Order of Things” – Lupina Ojala
”To Preserve Humankind” – Christina Nordlander
”The Thirteenth Tower” – Pia Lindestrand
”Punch Card Horses” – Jonas Larsson
”The Philosopher’s Stone” – Tora Greve
”A Sense of Foul Play” – Andrew Coulthard
”Waste of Time” – Alexandra Nero
”The Damien Factor” – Johannes Pinter
”Wishmaster” – Andrea Grave-Müller
”Quadrillennium” – AR Yngve
”Mission Accomplished” – My Bergström
”The Road” – Anders Blixt
”Lost and Found” – Maria Haskins
”The Publisher’s Reader” – Patrik Centerwall
”Stories from the Box” – Björn Engström
”The Membranes in the Centering Horn” – KG Johansson
”One Last Kiss Goodbye” – Oskar Källner
”The Mirror Talks” – Sara Kopljar
”Keep Fighting Until the Machines Fall Asleep” – Eva Holmquist
”Outpost Eleven” – Markus Sköld
”Messiah” – Anna Jakobsson Lund

Första recensionen av Waiting for the Machines to Fall Asleep

Imorgon släpps science fiction antologin Waiting for the Machines to Fall Asleep. Den är visserligen på engelska men samtliga författare är svenskar. Jag tänker skriva mer imorgon om mina tankar runt antologin, men redan nu har den första recensionen kommit.

Jag deltar i antologin med novellen One Last Kiss Goodbye. Så här skriver recensionsmagasinet Tangent om den:

Oskar Källner contributes “One Last Kiss Goodbye,” where a woman goes to the house of an older man, who is shocked and angry to see her. They were married, but she had gone into space and time dilation has taken its toll. This is a strong emotional setting and the problems of the two are both realistic and sad.

Känns kul att han kände en “strong emotional setting.” Det var precis det jag gick in för.  Recensenten gillar över lag antologin min finner den lite (för) mörk och dyster. Världen går under i en merpart av historierna och det är mycket som recensenten upplever direkt fatalistiskt. Läs gärna hela recensionen.

Jag tycker det är en intressant aspekt. För mitt bidrag är inte heller direkt något munterpiller, även om det finns ett slags hopp på slutet. Hur kommer det sig egentligen att vi svenskar tycker om att skriva, och dessutom uppskattar att läsa, tämligen mörk och bister scifi, skräck och inte minst deckare? Vi har ju en av de högsta levnadsstandarderna i världen, vi kommer alltid högt på World Happines Report (5:e plats år 2013) och har jämförelsevis det extremt bra. Varför har vi då inte mer positivistisk litteratur? Vad är det med mörkret som lockar så?

Sorgebocken kommer till Archipelacon.

För ett tag sedan blev jag kontaktad av Osuuskumma-förlag i Finland. Lagom till Archipelacon-konferensen i juni ska de publicera en antologi på finska med svenska fantastikförfattare. Roligt nog ville de ha med en av mina noveller.

Antologin kommer att heta “Surupukki. Ruotsalaisia tieteistarinoita,” Vilket jag tror betyder ungefär “Sorgebock, svenska science fiction berättelser.”

Innehållsförteckning på finska:

  • Johan Jönsson: Esipuhe (Förord)
  • Karin Tidbeck: Olen laskenut suruni yllesi
  • Kristina Hård: Kirjansisäistä kaukosiirtoa
  • Jorun Modén: Sosiootit
  • K.G.Johansson: Ennen kuin taivas putoaa
  • Carl Ahlström: Musta raparperi
  • Oskar Källner: Pancasila
Mitt bidrag till antologin, Pancasila.

Karin tidbecks bidrag misstänker jag (efter en tur genom Google translator) är hennes novell Jag har lagt min sjukdom på dig. En riktigt smart konstruerad historia där vi också finner den sorgebock som antologin fått sitt namn ifrån. Kristina Hårds bidrag lyckades jag inte lura ut vad det var. Jorun Modéns Sosiootit antar jag är Socioterna. K. G. Johanssons novell är hans vinnarbidrag i Mix Förlags och SF-bokhandelns stora SF-novelltävling, Innan himlen faller. En rolig detalj är att min novell Yi, Modéns Socioterna och Johanssons Innan himlen faller publicerades tillsammans sommaren 2013 i Mix Förlags läsapp Dötid – science fiction. Carl Ahlströms novell är hans apokalyptiskt avgrundsmörka Svarta rabarber.

Jag har tidigare läst alla bidrag utom Kistina Hårds. Jag kan på rak hand säga att det kommer att bli en grym antologi och jag är hedrad över att få vara med och hoppas att den finner sin publik på finska.

EDIT: Kristina Hård har informerat mig om att novellen i fråga är Intrabokulär teleportering, vilken trevligt nog går att läsa i sin helhet på hennes blogg. Jag har även blivit upplyst om att den finska titeln vid en bokstavlig översättning blir “Fjärran förflyttning inom bokstaven.” Underbar titel som jag tycker låter allmängiltig för hela antologin.

Munins skärvor recenserad i Tidningen Kulturen

Igår blev Munins skärvor recenserad i Tidningen Kulturen. Bland annat kan man läsa:
“Vi får följa med på en hisnande resa i tid och rum … ”Hon som dömer”, en näst intill perfekt komponerad SF-berättelse … Källner har gjort ett grundligt arbete med denna bok. Vi får se när de större förlagen nappar även på detta … För det är i den spekulativa berättelsens essens att just berättandet är både intressant och, med brist för ett bättre ord, tankeväckande. I det sistnämnda lyckas författaren mer än väl.”
– Alexander Sanchez

Känns självklart fantastiskt roligt.

Läs hela recensionen här.

Nu finns 4 nya SF-noveller att låna gratis på biblioteket.

Jag älskar bibliotek. Jag minns fortfarande hur vi på lågstadiet varje torsdag brukade gå till skolbiblioteket för att låna böcker. Det var där jag fann Svarta hingsten av Walter Farley, min första stora läsupplevelse. Några år senare var jag stamgäst på Jönköpings stadsbibliotek och plöjde igenom allt jag kunde hitta av Jules Verne och Isaac Asimov.

Nu för tiden har biblioteken inte bara pappersböcker utan även ett stort utbud av e-böcker. Igår släppte jag fyra science fiction noveller som e-böcker: Där staden dragit fram, Hon som dömer, Pancasila och Lucifers säd. Men jag vill att novellerna ska finnas tillgängliga, inte bara till försäljning, utan även på biblioteket så att vem som helst kan läsa dem. Roligt nog var biblioteken snabba med att plocka in dem och de tillgängliga att låna redan idag. Helt gratis!

Novellerna finns tillgängliga i bl.a. Stockholms stadsbibliotek, Uppsala stadsbibliotek, Jönköpings stadsbibliotek och Sörmlands länssbibliotek. Det är de bibliotek jag kollat. Novellerna finns säkert tillgängliga på ytterligare flera hundra bibliotek. Det enda du behöver för att låna är en dator/telefon/läsplatta och ett lånekort.

Intervjuad och recenserad på Barrikaden

 Igår blev jag intervjuad av Barrikaden. De passade också på att recensera min nya novellsamling Munins skärvor. De skriver bland annat:

“Munins skärvor är så spännande och bra skriven att man måste simultanläsa den gåendes genom snödrivorna på väg till jobbet … som vanligt när Källner skriver är det fler svängar än i ett podrace-lopp … En sak jag gillar är att det väldigt ofta är kvinnor i huvudrollerna. Både gamla, unga och däremellan. Dessutom känns karaktärerna äkta och likaså deras teknikprylar som hjälper till utan att ta fokus från handling eller de mer eller mindre moraliska frågor som svävar i bakgrunden.”

Läs hela recensionen här eller gå till intervjun här.

Jeff Waynes War of the Worlds – musiken i mitt inre.

Allt började med ett inlägg i facebookforumet “Svenska sf- och fantasyfans.” Där fanns en länk till följande artikel, om märkliga moln av dam som verkar strömma upp från ytan på planeten Mars. Den som postade länken hade skämtsamt skrivit “The chances of anything of coming from Mars are a million to one…” och i första kommentaren hade någon omedelbart svarat “But still they come!”

Klicka på bilden för att läsa artikeln om de märkliga dammolnen.

Så fort jag läste texten så hörde jag musik i mitt inre. Bilder av de marsianska tripodarna från H. G. Wells Världarnas krig, dansade framför mina ögon. Fler textrader kom för mig. Plötsligt mindes jag. Som tonåring hade jag en mix-kassett med låtar från diverse SF-filmsoundtracks. Där fanns också de textrader som hade väckt till liv musiken i mitt huvud. En snabb sökning på nätet och jag kunde identifiera låten som Eve of War från Jeff Waynes War of the Worlds.

Jag läste Världarnas krig som ung tonåring. Redan flera år tidigare hade jag slukat allt som fanns att läsa av Jules Verne som var samtida med Wells. Jag minns att jag verkligen uppskattade dramat som Wells hade skapat, hur marsianerna anlände, snabbt slog ner det Brittiska imperiet och till slut ändå fick se sig besegrade, inte på grund av  människornas motstånd, utan då de inte tålde jordens bakterier. (Sorry för spoilern, men boken är över 100 år gammal. Så man får väl säga att preskiberingstiden har gått ut vid det här laget.) Jag gillade egentligen Jules Vernes böcker bättre, då jag upplevde att de hade en starkare vetenskaplig grund. Redan då gillade jag den hårdare delen av science fiction. Men det var ändå något i Wells vision som var grymt fascinerande, och jag älskade twisten på slutet med bakterierna.

Martian tripod illustration från år 1906 i den franska utgåvan av H.G. Wells’ The War of the Worlds, av Henrrique Alves Corrêa.

Mer än tjugo år senare är kassettband ett minne blott. Idag har vi tjänster för musikstreaming. Det tar bara någon minut och jag har Jeff Waynes War of the Worlds i mina öron. Musiken är precis som jag minns den. Och det finns mer. Mycket mer. Historien bara fortsätter. I två timmar. Jag lyssnar, njuter och minns. Dramat, historierna, känslorna.

Det är som en musikal, fast i 1800-tals stil och med en nästan Lovecraftians skräckkänsla. Sångarna och textläsarna får ta ett steg tillbaka för det instrumentala som dominerar albumet. Rösterna blir ett komplement istället för fokus. Det är inte någon munter historia. Här finns död och förintelse, en ostoppbar fiende och slutet för civilisationen. Människorna dödas eller fördrivs och själva naturen tas över av den marsianska röda floran. Under resans gång finns plats för både filosofiska tankar, ensamhet och galenskap.

Bild från filmen War of the Worlds (2005) med Tom Cruise.

Jeff Wayne skapade plattan som ett konceptalbum 1978. Han hade flera av den tidens största skådespelare och musiker med i produktionen. Det blandas friskt med rock, orkester och disko. Personligen tycker jag att resultatet är helt fenomenalt. Kanske är det för att jag redan som barn lyssnade på Eve of War. Kanske är det helt enkelt för att albumet är så svinigt bra. Jag vet ärligt talat inte hur någon som aldrig hört musiken förut, och som kanske inte har samma relation till boken Världarnas krig,  skulle uppfatta den. Men för mig passar det som handen i handsken. Dessutom har albumet tydligt sålt i miljonexemplar och är till denna dag det 39:e mest sålda albumet i Storbrittanien. Så det måste finnas fler där ute med samma smak.

Det finns några andra versioner av albumet. Det finns en en nedkortad version av originalet, en remixversion från 2000 och en från moderniserad version “Next Generation” som släpptes 2012 med bl.a. Liam Neeson som textläsare. Personligen föredrar jag originalet. Det är något med 70-tals sounded och originalrösterna som berör mig mycket starkare än de senare versionerna. Men det där är självklart en personlig preferens.

Sammanfattningsvis är jag väldigt glad att ha återupptäckt denna musikskatt. Det gör mig sugen på att försöka hitta det där mixbandet. Det ligger säkert i någon låda på vinden. Jag undrar vilken mer musik som fanns på det.

 

Omslaget till Munins skärvor

Omslaget till Munins skärvor var det första projektet jag gjorde tillsammans med Andreas Raninger. Som ni kunde läsa i gårdagens inlägg så sökte jag runt en del innan jag hittade Andreas galleri. Men när jag väl såg hans bilder visste jag omedelbart att detta var mannen jag ville ha till min novellsamling.

Jag tog kontakt och Andreas ville roligt nog göra illustrationen. Han läste igenom manuset med de olika novellerna och började pröva sig fram med de bilder som dök upp i huvudet. Till slut var det några av dessa bilder som stod ut starkare än de andra och vi började det mödosamma men samtidigt oerhört roliga arbetet att pussla ihop dem. Andreas målade och skapade, jag kom med feedback. Andreas kom med nya idéer, och så gick vi fram och tillbaka så varv efter varv.

Det var enormt roligt och direkt fascinerande att se världen växa fram. Ibland kan jag tycka det är synd att man inte får plats med mer på ett omslag, för Andreas gjorde så många intressanta varianter. Men vi utnyttjade i alla fall baksidan av boken också. Det är långt från alla böcker som har illustrerade baksidor men jag har alltid gillat det.

Vi tänkte först ha en enda panoramabild som sträckte sig över baksidan, runt ryggen och över hela framsidan. Men efter några experiment blev det ändå två olika scener ur olika noveller, men där ryggens mörker fungerade som en fin övergång och ändå skapade en helhet av bilderna.

Det var väldigt roligt att samarbeta med Andreas och jag vet att vi båda är mycket nöjda med resultatet. Det är egentligen få författare förunnat att få arbeta så nära illustratören till ens böcker. Det är ett privilegium och något jag verkligen uppskattar. Jag upplevde samarbetet som väldigt prestigelöst. Det gjorde att det fungerade väldigt bra. Det var inga problem för någon av oss att släppa taget om saker som inte fungerade, även om de var fina i sig. Ibland måste man helt enkelt döda sina älsklingar.

Som en liten bonus i det här inlägget slänger jag också in den illustration som Andreas gjorde för e-novellen Att dö väl. Novellen var resultatet av ett annat samarbete. Denna gång mellan mig och författaren Eva Holmquist. Det är första gången jag skrivit något tillsammans med en annan författare och mer om den processen kan ni läsa här. Andreas ville gärna göra omslaget även till den, och jag måste säga att jag älskar hans rastaflätade rymdmonster och tentakler. För vem gillar inte tentakler?.

Förbeställ novellsamlingen “Munins skärvor”

Under de senaste åren har det blivit en hel del noveller. Jag började egentligen skriva dem då jag på grund av tidsbrist hade svårt att skriva fulllängdsromaner. Men jag upptäckte snabbt hur oerhört roligt det är med novellkonsten. Och det har gått bra. Jag har vunnit två novelltävlingar och fått massor av fina recensioner.

Novellerna har publicerats i olika antologier eller släppts som e-böcker. Nu är det dags att för första gången samla dem i ett och samma verk. På papper!

Munins skärvor innehåller så väl skräck som science fiction. Men de är inte så väsenskilda som man kan tro, då jag nästan alltid har lite science fiction i min skräck och lite skräck i min science fiction.

Det är en samling berättelser som ämnar att underhålla, men också att störa och ställa frågor. Följ med mig på en resa genom märkliga verkligheter, eller mot en fjärran framtid.

Munins skärvor innehåller följande noveller:
Korpen
Pancasila
Byssan lull
Där staden dragit fram
Yulebocken
Det enda som betyder något
Hon som dömer
Mannerskiölds herrgård
Lucifers säd
Yi
Boken släpps den 30:e januari.

Beställ ett signerat exemplar!Just nu kan du få den till rabatterat förbeställningspris, bara 100kr för boken + 42kr i porto. (Porto för två ex är 49kr) Förbeställ genom att:

  • Använda kontaktformuläret ovan. Skriv att du vill beställa ett ex av Munins skärvor som meddelande. Glöm inte ange din adress.
  • Sätt in summan för böcker och porto på Bankgiro 708-4353. Den 29:e januari lägger jag din bok på brevlådan.
  • (Vill du beställa fler än 2 exemplar, så skriv det i kontaktformuläret, så kollar jag porto och mailar tillbaka.)

 

Beröm för “Att dö väl”

I höstas släpptes novellen Att dö väl. Det är en science fiction om den desperata kampen mot en ras av krigsmaskiner, skriven av mig och Eva Holmquist. Det var det första skrivprojekt jag genomfört där jag skrivit något tillsammans med en annan författare.

Nu har det kommit ett antal recensioner av novellen. De är överlag väldigt positiva. Faktum är att tre av fem säger oberoende av varandra att de skulle vilja se ett helt romanprojekt så att de fick njuta längre av läsningen. Det är så klart sådant som gör mig väldigt glad att höra.

 

 Utdrag ur recensionerna:

”Omslaget är proffsigt och ger en tydlig vink om att det är just sience fiction … Grendlarna som hotar ta över planet efter planet beskrivs i olika varianter på ett fantasifullt och groteskt sätt … En välkomponerad novell där jag imponeras av hur Eva och Oskar fått ihop en engagerande handling där man sitter som på nålar de sista textraderna … [jag skulle] önska att de skrev en fullång science fiction-roman i samma anda så man kunde ha kvar kakan lite längre …”
– Carola Strömstedt på Skrivandets magi och vedermödor

 

”Vilken berättelse! … Novellen har allt en riktigt bra science fiction kräver … Storartat utförande och en novell jag väldigt gärna sett som en hel roman. Författarna har samarbetat otroligt bra. Jag känner igen både Holmquist och Källner i berättelsen, men rösterna går väl ihop och bildar tillsammans en fantastisk science fiction som känns självklar … Man vet ju att det kommer vara ett exceptionellt döende, men när det väl händer blir jag ändå totalt överraskad. Några på Steampunkfestivalen hade helt klart bra fantasi”
– Bokmalen på Bokhuset

 

”Att dö väl” är en svulstig sci-fi-historia som rymmer allt det där jag går igång på. Här finns det gott om rymdskepp, underliga rymdvarelser och en spännande premiss. Det är lekfullt, engagerande och maffigt. En riktig höjdare för alla som gillar rymdkrig i samma anda som Starship Troopers och Ender’s Game. Nu väntar jag bara på att Källner och Holmquist utvecklar samarbetet ytterligare och skriver en hel roman i samma stil.”
– Andreas Ljungström på Farbror Atlas

 

”Att dö väl är en mycket välskriven och spännande novell, som jag gärna rekommenderar … Jag blir riktigt lyrisk … skrämmande välgjord.”
– Scorpionen på Endast Eböcker

 

“The background is well constructed, with credible science and environments and Holmquist and Källner manage to keep the suspense up in spite of the (almost) obvious ending … The name of the alien race, the grendel, and their various ships (Jötun, among others) all draw their inspiration from old norse mythology, which is fun for a Nordic reader and possibly exotic for a foreigner … Recommended for everyone who loves doomsday scenarios and interstellar action.”
– Christian Gripenvik på Bokbocken

 

Novellen finns att låna via biblioteket, samt att köpa i alla internetbokhandlar. AdlibrisBokonDitoLoad2ReadCDONMuntligt.

Idag kom Framtidsnovellen.

Idag damp Framtidsnovellen ner i brevlådan. I maj 2014 vann jag med novellen “Vid världens ände” en SF-novelltävling arrangerad av Dup Dito förlag. Det jag håller i handen är resultatet: En antologi med fyra vinnarnoveller, där min är den första. Dessutom har redaktören Anders Textorius gjort en litterär analys av samtliga noveller.

Genom åren har jag läst många recensioner av mina verk. Men jag har aldrig förut fått en komplett analys. Så det var självklart med stor spänning som jag öppnade boken.

Här är ett kort utdrag ur analysen:

“Vid världens ände är en mästerligt komponerad novell med dess dialektiska palett av ljus och mörker, mänskligt skapande och teknologisk förgörelse… utsökta gestaltningen av mikrokosmos, genom livets början och makrokosmos, till världens slut.”

– Anders Textorius

Antologin finns just nu att köpa via bl.a. Bokeri, Adlibris och Bokus.

 

Idag släpps framtidsnovellen

I maj 2014 vann jag förstapris i Duo Ditos SF-novelltävling “Framtidsnovellen. Idag släpps den. Ni kan läsa förlagets beskrivning nedan:

 

Antologin Framtidsnovellen är den tredje och avslutande delen i Duo Ditos tidsnovellserie och resultatet av en novelltävling med samma namn. I föregångaren Nutidsnovellen gestaltade novellförfattarna litteratur-historiska teman och i uppföljaren Dåtidsnovellen låg olika historiska scenarior i fokus i de utvalda novellerna. I Framtidsnovellen var författarnas uppdrag att gestalta hur Sverige skulle kunna se ut år 2050. På vilket sätt kan samhällslivet, kulturen, litteraturen, musiken, konsten eller någon annan företeelse komma att förändras?

Till Framtidsnovellmästare utsågs Oskar Källner med novellen “Till världens ände” som handlar om en konstnär som med sin android vid sin sida är beredd att skapa sitt mästerverk strax innan världens undergång.Patrik Centerwalls bidrag “Kulturkontrollanterna” handlar om två kulturkontrollanter som inspekterar om folk följer den auktoritära statens kulturdirektiv.Christina Nordlanders “Skruven” gestaltar hur den kvinnliga huvudpersonen lider av abstinens från sina upplevelsekickar som hon fått genom ett implantat inopererat i hjärnan.Slutligen återfinns även en bonusnovell av Mattias Hällerös “Den vita staden” som gestaltar utanförskap och ensamhet i ett segregerat samhälle.Inledningsnovellen “TCDD” är skriven av Anders Textorius.

Varje vinnarnovell följs av en teoretisk bakgrund med ett filosofiskt perspektiv och dessutom en uppföljande novellanalys av Anders Textorius. Framtidsnovellen kan med fördel användas på skolor, studieförbund, folkhögskolor och skrivkurser som behandlar novellkonsten. Om man använder tidsnovelltrilogi för sitt eget författarskap eller i utbildningssyfte får man en kraftfull inspirationskälla för olika litteraturhistoriska, historiska och filosofiska teman som man kan använda för att göra textanalyser, skriva egna noveller eller få tips om hur man kan göra om man vill delta i novelltävlingar. Novellerna kan förstås även läsas fristående med stor behållning.

Idag släpps Kärlek i maskinernas tid.

Idag släpps den nya erotiska/romantiska science fiction antologin Kärlek i maskinernas tid. Personligen deltar jag i samlingen med novellen Lucifers säd, om två människor som är de enda vakna ombord på ett väldigt rymdskepp på väg mellan stjärnorna. Roligt nog har det redan kommit ett antal recensioner, och flera av dem nämner speciellt Lucifers säd. Dessa är de två senaste.

”Alltså, Oskar, du och jag måste vara på samma våglängd på nåt sätt, för du lyckas alltid med det där lilla extra som i min värld får en novell att gå från ”bra” till ”wow”. Lucifers säd, som avslutar hela samlingen, är inget undantag. Jag tänker inte säga nåt mer om den (läs själva får ni se!), men jag tycker att den har allt som man kan begära av en berättelse om kärlek, sex och rymdskepp.”
– Officern på Fantastisk Fiktion

”Ofta är det någon skön twist eller smart slutkläm som gör att man drar till med ett snett leende för sig själv. Som i briljanta ”Lucifers säd” av Oskar Källner där en snäll tekniker på ett gigantiskt rymdskepp tar hand om en kvinna vars kryokammare slutat att fungera …”
– Jonas Bengtsson på Barrikaden

Ascension – ny rymd tvserie

Jag har vid några tillfällen beklagat mig över att det inte längre finns några bra rymdserier på tv. Visst finns det ett antal tv-serier med science fiction inslag, som t.ex. Almost Human, Agents of Shield, Continuum, Orphan Black, Defience, Falling Skies och The 100. Men gemensamt för dem alla är att de utspelar sig här på jorden. Inte sedan Battlestar Galacticas storhetstid har vi egentligen haft en riktigt skön rymdserie att sjunka tänderna i. Men nu verkar det bli ändring på det.

Syfy, som tidigare var dedikerade till just science fiction, verkar ha gjort en helomvändning och dumpar nu wresling och andra tämligen ointressanta program för att gå tillbaka till rötterna. Bland annat ska de göra en miniserie av Arthur C Clarkes 3001 och Childhoods end. Men de ska också börja sända en helt ny rymdserie: Ascension.