Tjugo år sedan atombomberna föll. Tjugo år sedan människorna sprängde sin egen värld åt helvete. En spillra av mänskligheten lever i tunnlarna under Stockholm, ständigt ansatta av mutanter från ytan och konflikter med varandra.
Anna är kurir och van vid att beväpnad ta sig mellan stationerna i systemet. Hon lever tillsammans med Björn som är champinjonbonde på Hornstull. Men när de av misstag råkar döda det lokala kommunalrådets favoritson tvingas de lämna sitt hem. Jagade av det mäktiga provisoriets soldater flyr de genom systemet på jakt efter en enda sak: Överlevnad.
Hösten 2011 deltog jag i en Metro 2033-tävling för noveller. Tävlingen gick ut på att beskriva livet i ett postapokalyptiskt Sverige, där människorna lever ut sina liv under marken, då jorden ovan är föröd av atomkriget.
Jag läste Metro och fick omedelbart en massa tankar och idéer om hur livet skulle kunna se ut i tunnelbanan under Stockholm. Framför mig såg jag bepansrade tåg, skitiga servicegångar, skrämmande mutanter och hemliga möten i beckmörkret. Och jag såg framför mig hur två personer ensamma och jagade fick fly genom systemet, för att möta det okända.
Det som jag fann riktigt skönt med tävlingen var att det var en väldigt hög maxgräns. Historien fick vara på max 100 000 tecken (ca 18 000 ord.) Skönt tänkte jag, då kan jag bara låta min inre vision flöda utan att oroa mig för att gå över gränsen. När jag skrivit klart kunde jag knappt tro mina ögon. Jag hade hamnat på 107 000 tecken. Så jag fick kapa ner den lite. Resultatet blev i alla fall en säregen, stämningsfull och bitvis brutal historia om två människor som hamnat i en hopplös situation i en tröstlös framtid.
Novellen finns som ebok. Du kan läsa den på alla Android- (Moon+ Reader) och Appleenheter (iBooks.)
Trevlig läsning!
mvh /Oskar
Så har det ramlat in två nya recensioner. Den ena gäller min nya lilla postapokalyptiska novell Vägen till stjärnorna, och den andra gäller Drakhornet, första delen i min fantasyserie Nornornas vävnad.