Onsdagsretro – Indiana Jones and the fate of Atlantis (1992)

Jag hade redan tagit mig an LucasArts fantastiska Monkey Island 2, då jag fick höra ett rykte. Några kompisar i skolan sa att de släppt ett nytt spel baserat på Indiana Jones. De sa att det var manuset till en fjärde film som aldrig blivit filmat, som de istället gjorde till ett äventyrsspel. Som ung tonåring älskade jag ju filmerna och kunde knappt bärga mig att få testa. Och jag blev inte besviken.

Spelet började med en underbart underfundig och humoristisk intro. Man kände omedelbart igen sig i gränssnittet och kunde så börja inspektera sina omgivningar. Det dröjde inte länge fören man lämnade universitetet och hamnade i betydligt skummare kvarter. Jag stod utanför en teater där en gammal flamma vid namn Sophia Hapgood höll något föredrag om den sjunkna civilisationen Atlantis. Men det stod en riktigt biffig portvakt i vägen, och han ville inte släppa in mig.

Det var då som spelet började briljera. Det fanns flera sätt att få bort vakten. Antingen kunde man slå sig fram, eller man kunde lura bort honom, eller man kunde helt enkelt smyga runt. Så var det faktiskt med ganska många av pusslen. Det fanns flera möjligheter, vilket på den tiden näst intill var revolutionerande.

Så inleddes jakten. Med Sophia vid sin sida och nazister i hälarna fick man resa jorden runt på jakt efter Atlantis glömda artefakter. Det var en vild historia fylld med kluriga pussel, roliga dialoger och en enorm känsla av Indiana Jones. Faktum är att jag tror det hade kunnat bli en riktigt bra film.

Slutet var magnifikt. Nere under havet, bland ruinerna av denna mäktiga civilisation var man tvungen, både att manövrera ut nazisterna, och att göra ett klurigt etiskt val. En final värdig vilken Indiana Jones film som helst.

Flera år senare fick jag veta att LucasArts redan hade gjort ett indyspel innan Atlantis. Ett spel baserat på The Last Crusade. Jag testade det, men av någon orsak föll det mig inte i smaken. Atlantis är och förblir ett av LucasArts stora mästerverk.

4 comments
  1. Musiken! Hahaha. 😀

    Älskar att allt är textat. Så var det med Fallout också. Hans röst är ju inte riktigt som H.F. i filmerna mer som en gammal deckare från 40-talet, men helt ok. Bra grafik.

  2. Jag spelade floppyversionen, så där fanns inget tal, bara text. Så jag hörde ju H Fs röst i huvudet medan jag spelade. Men jag hittade inget klipp från den versionen. Videon ovan är från cd-versionen som kom något år senare.

    Men det funkar helt ok, tycker jag med. Och grafiken står sig faktiskt fortfarande på något märkligt sätt. Det är väl bara 300x 240, gissar jag. Men ibland handlar det mer om designen än om upplösningen.

  3. Spelade du floppy-versionen från diskett också? =)

  4. Nej. Lirade den på PC. Och PC hade HÅRDDISK. Vilket inte mina kompisar med AMIGA hade. Men det gjorde inget. för jag hade en PC. Vilket inte DE hade.

    (klockan är ett, och jag är lite trött. Ska lägga mig nu. God natt.)

Comments are closed.