Som ung tonåring läste jag Frank Herberts Dune för första gången. Jag har för mig att det var en svensk översättning som hette typ “Arrakis ökenplaneten.” Och jag minns än idag hur Herbert lyckades, så som ett fåtal andra författare, verkligen föra mig bort till en helt annan värld där jag fick uppleva ett i sanning episkt äventyr.
Fortfarande än idag så kan tankarna stundtals återvända till Arrakis. De vindpinade öknarna, de enorma maskarna, de nobla men dödsdömda Atreides, de grymma Harkonen och de mystiska Fremen. Det är en värld så full av textur och känsla att varje försök att återge den på film eller i bilder aldrig riktigt lyckas nå fram.
Nu gillade jag både David Lynch märkliga megaprojekt från 1984 och den miniserie som SciFi försökte sig på från 2000. Men fortfarande är det inför det inre ögat som Dune framträder med hela sin härlighet.
Men så hittade jag de här fantastiska illustrationerna på nätet av konstnären Mark Molnar. Ett tecken på att Dune fortfarande lever i allra högsta grad. När jag ser de här bilderna kan jag känna en resonans med mina egna bilder och minnas, och återigen drömma mig tillbaka till den ökenplanet jag en gång lärde känna.
Vill du se mer bilder från Dune av konstnären så finns de här.
Åh vilka fina bilder! Älskar när literatur påverkar folk så till den grad att det lever kvar i oss, att vi skapar kring den. Älskar fan art!
Ja visst är det underbart kul med fanart. Nu väntar jag bara på att någon ska börja måla bilder från mina böcker. 😉
Det jag tycker är grymmast med bilderna ovan är att de är “snabb-studier.” Frågan är hur hans verk ser ut när han verkligen lägger tid och energi på dem!