Jag har en liten soft spot för musikvideos gjorda i World of Warcraft. Här är en som jag hittade av en slump.
Jag gillar verkligen när någon, som i detta fallet, har lagt ner tid och energi på att fixa bra musik och specialskriven text för att passa med Wow. Det är inte utan att man får lite lätt nostalgiska känslor, men jag ska inte börja spela igen… lovar… 
Många är de bossar som jag klubbat i det ena spelet eller andra. Det finns vilda kamper etsat sig fast i minnet, och flera som det var på håret att man vann.
Det finns också väldigt mycket spelmusik där ute, och varje spelskapare med självaktning vill ju se till att just deras bossar har riktigt bra musik. För det finns få saker som skapar stämning ger den där episka känslan som riktigt bra bossmusik.
Men bland alla bossar jag nedkämpat finns det en som stannar i minnet. Det är (inte helt förvånande) slutbossen Jecht i Final Fantasy X. Hela spelet igenom har musiken varit ett äventyr av finstämda orkesterharmonier. Men så möter man till slut Jecht, och allt förändras.
(Jecht råkar för övrigt också vara far till huvudprotagonisten Tidus. Ett klassiskt grepp det där att låta far och sån mötas på motsatta sidor. Går tillbaka ända till de gamla grekerna.)
Jecht faller ner i en avgrund, och plötsligt, upp ur mörkret, kommer en enorm kloförsedd hand. Han är tillbaka, förvrängd och monstruös. Striden är igång. Och musiken, något helt nytt gentemot den stämning som tidigare byggts upp i spelet, passar bara helt perfekt.
Nedan är ett klipp med enbart musiken. Klicka på play, och njut.
Om du vill se klippet från spelet, så klicka nedan (och spola fram till ca 5:40), men man får vrida upp volymen då musiken i klippet är uselt lågt.
Jag får ett stort leende över hela ansiktet när jag ser det här. Något att se fram mot i November! 🙂
Jag vet att jag inte direkt är först i världen att skriva om det här guldkornet. Dr Horribles Sing-Along-Blogg kom ut redan 2008, signerat mästaren Joss Whedon, men själv upptäckte jag den först i julas.
Enligt legenden började det under författarstrejken i Hollywood för två år sedan. Joss hade ingenting att göra, och gick och skissade på ett litet musikalprojekt. Han kopplade in sina bröder, Jed och Zack Whedon, (vilka namn föresten Josh, Jed och Zack. 😉 ) och drog med dem i projektet. Jed är nämligen kompositör och tillsammans skrev de ihop en helt fantastisk liten lågbudgetmusikal.
De hade inte mycket pengar, utan lånade ihop utrusning och finansierade det ur egen ficka. Sångerna spelade de in i en liten studio på Joss Whedons vind. När det kom till distributionen ville Joss testa något nytt, nämligen att släppa hela musikalen över Internet. Gratis! Den släpptes i tre delar, och när första delen kom var det så många som ville se att servrarna kraschade.
Men vad handlar då Dr Horrible om? Själv tycker jag att det är ett berättarstrukturellt mästerverk. Niel Patrick Harris (mest känd från How I met your mother), spelar Billy, en ung desillusionerad man, som ändå vill göra något för sin omvärld. Men han har insett att man aldrig kommer att komma någonstans om man spelar enligt reglerna, så han har sitt mörka alter ego, den fruktansvärda superskurken, Dr Horrible! 🙂
Han är dock olyckligt kär i Penny, spelad av Felicia Day (mest känd från sin sköna internetserie The Guild) som han brukar träffa i tvättstugan med jämna mellanrum. Annars drömmer Dr Horrible om att bli accepterad in i ”the evil leauge of evil.,” en grupp bestående av världens största superskurkar.
Men för varje superskurk finns det också en superhjälte. Captain Hammer, spelad av Nathan Fillion (mest känd som Malcolm Reynolds i en annan suverän Joss Whedon produktion: Firefly.) Han är en superhjälte med ett superego. Till skillnad från Billy som i grunden är en ganska schyst kille, så är Captain Hammer ett riktigt as. Han gör bara sina hjältedåd för att folk ska beundra honom och för att få kvinnor till sängkammaren.
Problemet blir när Dr Horrible av misstag utsätter sin älskade Penny för fara, och hon ve och fasa räddas av Captain Hammer! (Fast egentligen var det tvärt om.) Nu är striden ett faktum! För sin älskade Penny och för att kunna komma in i ”the evil league of evil” så måste han nu en gång för alla besegra Captain Hammer.
Det är fantastiskt kul att se en historia som vänder upp och ner på alla de klassiska ramarna om vem som är god och vem som är ond. Man sitter verkligen och hejar på Dr Horrible! Och allt ackompanjeras av lysande sång och musik, med låtar som verkligen sätter sig i hjärnan. Jag gick runt och trallade i veckor efteråt. “A mans, gotta do what a mans, gotta do…”
Och sedan har vi slutet. Jag ska inte säga något om det, för jag vill inte spoila. Men slutet är på snudd så nära briljant man kan komma i en sån här produktion. Det är så otroligt bra! Det gör hela musikalen oförglömlig.
Se Dr Horrible! Och se den gärna på DVD. Allt det sköna extramaterialet är värt det.
Föresten… Dr Horrible har vunnit en massa priser, bl.a. en Emmy. Här är ett litet roligt klipp från när Dr Horrible kapar hela Emmy-sändningen. 🙂
En av mina ungdomar tipsade mig om den här videon. Helt otroligt vad snyggt gjort! Gissa hur många omtagningar han måste ha gjort för att få allt perfekt.
En kompis tipsade om denna underbara lilla kortfilm.
PIXELS av PATRICK JEAN
Se och njut!
Hittade den här gamla trailern på Gears of War. Kommer ihåg att jag såg den för länge sedan och blev sugen på att testa spelet. Musiken “Mad World” är väldigt stämningsfull och passar perfekt till bilderna.
Sedan hittade jag också en parodi på den gjord inför spelet Battlefield: Bad Company. Otroligt rolig! 🙂 Själva spelet är ju gjort av svenska DICE, frågan är bara om det också är de som gjort trailern. Skulle nästan tro det. Gott jobbat i sådana fall! 🙂
Finns det en charmigare reklamfilm?! 🙂
Jag såg Avatar den 20 dec och tyckte att det var en fantastisk film. Nästan omedelbart kom jag i diskussion med folk angående dess budskap och dess underliggande ideologi. Nu är det så att narrativa strukturer och allegorier är ett av mina favoritämnen.
Jag skulle vilja påstå att Avatar har många allegoriska inslag. En sak som utmärker en allegori är att man ofta ger karaktärarna namn som säger något om vem eller vad de är. Nedan har jag gjort en genomgång av några av huvudkaraktärerna.
(Sam Worthington) – Filmens protagonist och huvudperson. En soldat i rullstol, som skickas som spion till Na´vi folket men som blir kär i hövdingadottern (prinsessan) och byter sida.
Jake = Namnet har två olika möjliga rötter. Båda två är lika intressanta.
1.
För det första är Jake är en medeltida variant av Jack. Jack i sin tur kommer av John, alltså Johannes, den fjärde evangelisten, vars namn på hebreiska betyder ”Yahweh är nådefull” Alltså, Gud är nådefull. Under medeltiden och framåt kom dessutom Jack att bli slang för ”Man.” Han är alltså en ”every man”. Detta är ett klassiskt grepp. Inom medeltida allegoriska teaterpjäser är huvudpersonen alltid en ”every man” som får vara ställföreträdande för hela mänskligheten.
2.
För det andra är Jake också en förkortning av Jakob. Jakob i gamla testamentet var ju han som brottades med Gud en hel natt och vann till slut, men till priset av en skadad höft, så han hade svårt att gå resten av livet. Han hade kanske behövt en rullstol. 🙂 I samma brottningsmatch får också Jakob ett nytt namn av Gud, nämligen Israel. Han är alltså förfader till Israels tolv stammar och så förfader till det folk genom vilken Gud till slut uppfyllde sitt löfte om en frälsare i Jesus Kristus.
Sully = ”Från det södra fältet” av gammalengelskans Sulleigh. Svårt att finna någon vettig betydelse i det förutom att det möjligtvis syftar på att Jake är en outsider. Han är inte från Pandora, utan kommer någon annanstans ifrån. (Annars är den mest kända Sullyn Maurice de Sully som var biskop i Paris på 1100-talet och lät bygga Notre Dame.)
Alltså: Jake Sully = Främlingen och outsidern, en människa och ”every man” som brottas med Gud och som slutligen, av nåd, blir vald att genomföra en gudomlig frälsningsplan för folket.
(Zoe Saldana) – Hövdingadottern i den lokala Na´vi klanen, som möter och mot sin vilja blir förälskad i Jake Sully.
Sökandet efter underliggande mening fungerar bara för de mänskliga namnen. Inför filmen konstruerades Na’vis språk från grunden av en linguist (precis som klingonskan i Star Trek). Därför är också deras namn helt påhittade. Eventuellt har de en betydelse i deras egna fiktiva mytologi, men de är utan betydelse i vår.
(Sigourney Weaver) – Kolonins huvudforskare och skapare av Avatarprogrammet med starka sympatier för Na´vi.
Grace = Engelska för ”nåd” från latinets gratia
Augustine = ”Stor” från latinets Augustus.
Dessutom är det med all säkerhet en referens till kyrkohistoriens största teolog och filosof: Kyrkofader Augustinus av Hippo (354 – 430) som med sitt oerhörda skarpsinne sammanförde kristen tro med grekisk logik och filosofi. Hans tankar kom att totalt dominera kyrkans teologi ända in i våra dagar, och hans systematik undervisas fortfarande på teologiska universitet över hela jorden. Också känd för att ha skrivit världshistoriens första bevarade autobiografi ”Bekännelser.”
Alltså: Grace Augustine = Stor nåd.
(Stephen Lang) – Stenhård marinsoldat och filmens huvudsakliga antagonist.
Miles = “Soldat” av latinets miles
Colonel Quaritch = Är titeln på en bok skriven av 1800-tals författaren Sir Henry Rider Haggard (1856 –1925). Han är känd som skaparen av ”Lost World” genren och skrev ett stort antal äventyrsböcker som utspelade sig i förlorade världar. Den mest kända av hans verk är ”Kung Salomons Gruvor.”
Alltså: Colonel Miles Quaritch = Soldat i en förlorad värld (Pandora).
(Giovanni Ribisi) – Den civila administratören av kolonin (som för övrigt kallas för Hell´s Gate) och som är ytterst ansvarig för gruvdriftens ekonomiska framgång.
Parker = Kommer från ett engelskt yrkesefternamn. (Som t.ex. Smith=Smed) Men Parker betyder typ ”keeper of the park”, alltså någon slags parkmästare/parkvakt. Stämmer ju ganska bra då han har “Hells Gate” och dess gruvoperation att övervaka.
Selfridge = Ett efternamn som inte verkar ha någon betydelse. Notera dock att namnet är väldigt nära ordet ”selfish”, alltså självisk. Det kan vara en tänkbar association då det stämmer väl överens med hans attityd till profit och lönsamhet.
Alltså: Parker Selfridge = Den själviske parkmästaren.
(Michelle Rodriguez) – En kvinnlig militärpilot som till slut byter sida och strider för Sully och Na´vi i den slutliga kampen.
Trudy = Är en form av forngermanskans Gertrude som i sin tur betyder ”spjut” och ”styrka”. Alltså ett feminint krigarnamn, en amazon.
Chacon = Är ett gammalt spanskt adelsnamn som betyder ”geckoödla”. 🙂 Alltså är hon (även om det säkert är mycket långt tillbaka) av ädelt blod.
Alltså: Trudy Chacon = Ädel krigarinna, nobel amazon.
Den stora grymma flygödlan som Sully rider på slutet.
Namnet är extremt likt Turok som är namnet på en serietidning som hade sin storhetstid på 50 och 60 talet. Den handlade om en indian som hade hamnat i en… surprise… förlorad värld där han kämpade mot onda dinosaurier.
Hela franchiset togs upp igen för några år sedan och blev ett antal dataspel på Nintendos konsoler. ”Turok – Dinosaur Hunter”. De går ut på att… surprise igen… jaga dinosaurier i en förlorad värld.
Den stora panterliknande varelsen som försöker äta upp Sully, och som mot slutet låter Neytiri rida.
Thanator kommer sannolikt från grekiskans thanatos som betyder ”död”. Det har dessutom det latinska suffixet ”-tor” som troligen kommer av victor, som betyder segrare.
Alltså: Thanator = Dödlig segrare.
Hoppas alla Avatardiggare där ute fann detta intressant. Jag återkommer snart med fler betraktelser över Avatar som allegori
Mvh /Oskar
Barely politicals Auto-Tune the News är helt enkelt brillianta! 🙂
Här nedan är två av mina favoriter, och den ena innehåller kul nog ett gästspel av vår egen Fredrik Reinfeldt. 🙂
Och här är den med statsministern: 🙂
Nu i januari kommer Assassins Creed II ut till alla de olika spelplattformarna, Xbox360, PS3 och PC.
Del ett i spelserien gjorde succé då man fick följa en lönnmördare på äventyr i den heliga staden Jerusalem under korstågen. I tvåan är handlingen förflyttad till renässansens Italien.
Det intressanta är att de har skapat en 35 min film, en prequel, bara för att lansera spelet. Det är det hittills maffigaste marknadsföringstricket jag sett vad gäller dataspel. Och den är väldigt välgjord och välspelad.
Kolla själva:
Sedan finns det en intressant behind the scenes. När man ser den inser man plötsligt att allt i filmen, alla miljöer, väggarna, husen… allt! Är datagjort. Oerhört snyggt gjort. Jag tyckte visserligen att vissa saker såg lite fake ut. Men mycket var väldigt snyggt. Aldrig anade jag att ALLT var gjort i en dator.
Jag var och såg Avatar i 3D förra veckan och det var sannerligen en upplevelse.
Storyn var inget speciellt, utan följde Joseph Campbells monomyt nästan till punkt och pricka. (Samma story can också ses i Dansar med vargar, Den siste samurajen och Pocahontas.)
Men aldrig har jag sett denna historia gjord med sådana färger och med en sådan känsla för detaljer. Det var inte en film, det var en hel värld av upplevelser. Fantastiskt välgjort!
Jag kommer att skriva lite mer om Avatar framföröver.
Under tiden. Här är den längsta och bästa trailern för Avatar.
Ett mycket intressant klipp om hur de rent tekniskt gjorde Avatar.
Ett kul klipp till från Wow.
Det har gjort massor av machinimafilmer till World of Warcraft. Detta är en av de snyggaste jag har hittat.
Antagligen är det så snyggt för att skaparen inte använde Wows egen grafikmotor utan istället exporterade modellerna ur spelet och gjorde animationerna i 3Dstudio Max.