«

»

Jan 10

Betraktelser över Avatar. Del 4: Vad vill James Cameron säga?

I tidigare inlägg har jag ju lekt en del med den narrativa strukturen i Avatar. Men i denna betraktelse tänkte jag fokusera på vad jag tror att James Cameron faktiskt vill ha sagt med sin film.

Till en början med tror jag att han helt enkelt ville göra en riktigt rejäl brakrulle som återigen slår rekord (både i budget och intäkter världen över.) Detta är viktigt för Cameron då han faktiskt inte har gjort speciellt många filmer för bioduken (6st på 25 år), och därför måste se till att bevara och stärka sitt varumärke som manusförfattare och regissör.

Men om vi lämnar Camerons karriär därhän och ser på Avatars politiska ställningstaganden, vilka beröringspunkter finns det då med vår egen värld.

Värna miljön.

Till en början med så är det övergripande budskapet att vi med vår kapitalistiska rovdrift förstör jordens klimatet, miljön, ja hela vår värld. Människorna i Avatar är alla anställda på gruvföretaget RDA, som helt tydligt är ett företag som släppt på de moraliska riktlinjerna och räknar profiten först. (Vilket händer allt för ofta i vår värld också.) RDA´s platschef Parker Selfridge förkropsligar attityden med kommentarer som:

“Att döda infödingar ser inte bra ut, men det finns en sak som aktieägarna hatar mer än dålig publicitet, och det är en dålig kvartalsrapport.”

Där har vi budskapet i ett nötskal. Och på något sätt så kändes tajmingen av filmens premiär i mitten av december inte som en slump. Precis i de dagarna kom ju nyheten om hur klimatmötet i Köpenhamn till slut kollapsade totalt. Det var helt enkelt för dyrt, och man kunde inte komma överens om vem som skulle betala. Så det strandade på pengarna igen. Allt verkar alltså ha slutat i ett fiasko, utan några bindande avtal för världens nationer.

(Det kan också vara så att Cameron o Co bara ville casha in maximalt på filmen under julveckorna då folk är lediga. :-) men tajmingen är ändå oklanderlig.)

Na´vi folket får här spela rollen som en slags romantiserat indianfolk som lever i total harmoni med naturen. Jag menar inte att romantiseringen är något fel i sig, det gör bara kontrasten ännu mer uppenbar mellan dem och människorna. De anser att människor är vansinniga, som förstör världen omkring sig för profit. För pengar. Som för dem är luft. Ingenting. När Jake Sully i början av filmen får en chans att stanna kvar hos Na’vi folket så utbrister deras prästinna: ”Så skall vi se om du kan bli botad från ditt vansinne.”

Och han blir botad …

Efter att ha spenderat tre månader i stammen (som han upplever som en hel livstid) så inser han att det inte finns något som människorna kan erbjuda Na´vi. Hela människornas livsstil är bara galenskap för dem. Na’vi har allt de vill ha och skulle kunna önska sig i sitt djungelparadis.

Och det är väl här som det verkligen framstår hur romantiserade Na´vi är. Verklighetens indianer var människor, och därför inte över känslor som girighet, maktbegär och pengahunger. Det var också delvis därför som de europeiska nybyggarna kunde spela ut olika stammar mot varandra.

Men det finns en fråga vi måste ställa oss i vår verkliga värld, angående vår verkliga framtid. Kan människan lära sig att bemästra sitt begär? Kan vi stoppa rovdriften på vår planet och få den globala kapitalismens hjul att snurra lite långsammare istället för snabbare? Eller kommer världen att gå under nu när resten av världen (helt rättmätigt) vill ha samma levnadsstandard som vi har i det rika väst. Eller finns det ett sätt att göra det på med nya miljövänliga tekniker, så att de inte behöver göra samma misstag som vi gjort?

Det är svårt att sia. Speciellt om framtiden. ;-) Men Avatar ställer frågorna, och gör det högt och ljudligt. Nästan övertydligt, kan man tycka. Men för min del gör det inget. Det kanske behövs…

Krig och det amerikansk utrikespolitik.

Sedan är det ju inte bara den konsumtionshetsande kapitalismens rovdrift som får sig en känga. Även den amerikanska krigsmentaliteten och imperialistiska girigheten får smisk.

RDA är ju som sagt det gruvföretag som driver verksamheten på Pandora. De liknar i hög grad det enorma amerikanska oljebolaget Halliburton. De blev kända 2003 för att med hjälp av kontakter högt upp i den amerikanska regeringen ha lyckats kapa åt sig enorma oljefält i krigets Irak.

RDA har i sin tur också en stor militär närvaro på Pandora, via deras privata säkerhetsföretag SecOps. Det är denna privatarmé som får bli den ondskefulla krigshär som likt Saurons orcher måste besegras i filmens avgörande slutstrid.

”SecOps” är med stor sannolikhet en direkt känga mot företaget Blackwater. De är ett privat militärföretag som genererat enorma vinster i bl.a. Irak, då USAs militär betalat dem för att lösa sina ”säkerhetsproblem” istället för att sända in sina egna rekryter. Även detta har självklart väckt stor uppmärksamhet och resulterat i ett antal stora skandaler i Irak.

Kritik mot Blackwater är inte något nytt i Hollywood. I den postapokalyptisk tv-serien ”Jericho” som utspelar sig i en liten amerikansk stad efter ett atombombsanfall finns ”Ravenwood”, ett Blackwaterliknande företag som en av seriens farligaste och hänsynslösaste organisationer. Och i säsong sju av 24 med Jack Bauer, så kämpar de mot det onda privatmilitära företaget ”Starkwood”.

Sedan har vi ett antal intressanta citat från filmens största antagonist, Colonal Miles Quaritch, där han lite läskigt ekar ord och attityder som den förre amerikanske presidenten George W Bush hade som policy i sina militära äventyr i mellanöstern. Dessa policys som brukar kallas för Bushdoktrinen, fastslår bland annat att USA har rätt att slå till först (preemptive strikes) mot vem fienden än må vara, var fienden än må vara. Quaritch säger nästan exakt samma sak, när han talar om hur de måste krossa Na´vis motstånd nu, innan fler stammar samlar sig kring Jake och de växer sig allt starkare.

Andra visdomsord som Quaritch släpper från sig är citat som: ”We must fight terror with terror.” eller ”We will blast a crater in their racial memory so deep that they won’t come within a thousand clicks of this place ever again.”

Låter väl som en trevlig kille!? :-)

Ändå måste jag erkänna att man får en slags motvillig respekt för honom genom filmen. Han är verkligen lika stenhård som han ser ut, och ger aldrig, aldrig upp. När han i filmens sista minuter hoppar i sin AMP suit, (en slags mech robot) och ger sig ut på Sullyjakt, så är han så brutal att man inte längre är övertygad om att filmens hjälte kommer att överleva till slutet.

Sammanfattningsvis är alltså Avatar en svidande uppräkning med det enorma amerikanska militära industrikomplexet, den amerikanska imperialismen och den amerikanska kapitalistiska girigheten. Man kan även se det som en kritik över lag mot västerländsk kolonialism, men det finns vissa markörer som resonerar extra väl mot just amerikansk utrikespolitik.

Fascinerande att filmen faktiskt är gjord i USA, och att så många amerikaner verkar gilla den.

Biologisk rikedom

Mot slutet av filmen avslöjas det att hela planeten, med alla sina träd, verkar vara en slags gigantisk hjärna, eller organisk dator. Det som kallas för ett neuralt nätverk. När människorna så vill avverka all skog med sina stora maskiner, för att komma ut malmen som ligger under deras rötter, så förstör de egentligen en mycket större rikedom, för att komma åt något mindre värdefullt. Men de inser inte detta, utan ignorerar historier om biokemiska synapser i trädrötterna och skrattar åt Na´vis gudinna Eywa som sägs bo däri. De är alltså korkade i sin kortsiktighet.

Samma sak sker ju ständigt i vår värld. Jag kommer inte längre ihåg hur många arter som dör ut varje dag för att regnskogarna skövlas. Men jag har för mig att det är tusentals. Varje dag. Forskare kämpar en ojämn men tapper kamp mot tiden och skogsbolagen för att försöka kartlägga och hämta så mycket biologiskt material som möjligt, innan skogarna är borta för evigt. Ingen vet nämligen vilka mediciner som kan dölja sig hos blommor i slammiga träsk och på ryggen hos färggranna grodor. Det är en oerhörd mångfald och en biologisk skatt som snart är borta.

Att förstöra den för att kortsiktigt få virke och betesmarker, som sedan måste överges för ständigt nya marker, det är bara korkat. Vi är korkade i vår kortsiktighet.

New Age och panteism.

Sedan har vi ju det här med Avatars påstådda New Ageighet och panteism. Detta är ett så pass intressant ämne att det skriver jag en helt egen betraktelse om.

Men det blir en annan dag.

Dela med dig:
  • Facebook
  • Twitter
  • email
  • MySpace
  • PDF