«

»

Oct 01

Mass Effect – kapitel ett – ur ett narrativt perspektiv

Igår kväll spelade jag Mass Effect för första gången. Jag vet att det är ungefär tre år efter alla andra, men när det släpptes ägde jag inte ens en Xbox så jag missade det. Skaffade det för flera månader sedan, men det har ändå blivit stående i hyllan. Lite konstigt då jag älskar bra scifi. Men det har inte känts rätt. Tills igår.

Så jag körde igenom första kapitlet: Eden Prime. Det var en trevlig upplevelse med bra grafik och riktigt skön musik. Men då min förra artikel handlade om narrativa tekniker för att kroka läsaren/tittaren/spelaren så fort som möjligt, kunde jag inte låta bli att mentalt bocka av den ena punkten efter den andra.

Varning. Resten av artikeln innehåller spoilers för Mass Effect. Om du inte spelat det så kanske du inte vill läsa. Eller det kanske du vill ändå. Vill bara varna… ;-)

Försätt genast din protagonist i stor fara och visa läsaren hans emotionella respons.

Shepard och hans gäng av soldater kastas omedelbart in i hetluften. Den fredlig kolonin Eden Prime är under attack av Geth, en artificiell livsform (robotar).  Under en arkeologisk utgrävning fann nämligen kolonisterna en datasond från en uråldrig försvunnen civilisation. Geth verkar vara där för att stjäla den. Nu måste Shepard och gänget skjuta sig igenom fienderna och hämta den innan den faller i orätta händer. Så faran är mycket stor. Vi får inte så mycket emotionell respons från Shepard, däremot får vi gott av den varan från de andra soldaterna, samt de kolonister de möter på vägen. På så sätt inskärps den mörka stämningen.

Låt gärna din protagonist, eller någon som han håller kär drabbas av en gruvlig orättvisa

Ingen kan väl påstå att Shepard höll Nihlus kär. Men han var ändå någon slags förebild, en blivande mentor om inte annat. Respekterad och kanske fruktad. Och så blir han skjuten i ryggen av Saren, någon han tror är en kollega och vän. Scenen är konstruerad för att man ska känna agg gentemot Saren och framställer honom som en iskall mördare. Jag är säker på att man kommer att ha hämnats Nihlus innan spelet är slut.

Släng in läsaren mitt i en händelse som skapar frågor

Hela attacken är ett enda stort frågetecken. Varför har Geth kommit fram nu? Efter att ha gömt sig i två hundra år? Vilken är Sarens relation till dem? Vad var det för information i sonden? Vad är det för visioner som Shepard har får efter att ha rört vid den?

Presentera bitar av världen, men gör det helst i dialogform så att man kan lämna saker oklara och ofullständiga.

Det riktigt kryllar av extrainformation. Ibland är det rena dispositionen, vilket kan göra dialogerna lite orealistiska. Men det gör inget. Man får ju reda på så mycket intressant. :-) Man lär sig om: Den galaktiska civilisationen med Rådet i  Citadelet och deras Specters, människornas politiska situation gentemot andra raser, Eden Primes historia, den försvunna Protheanska civilisationen, och mycket, mycket mer…

Använd dialoger som visar att karaktärerna har ett liv.

Under tiden på marken talar först Jenkins och sedan Ashley hela tiden om hur vackert Eden Prime var innan attacken. Genom att sätta den förödelse man ser i relation till deras minnen skapas en starkare kontrast till hur illa läget är.

Ge karaktärerna något som är unikt för var och en.

Riktigt så långt kom vi inte under första kapitlet. Shepard modifierar man ju själv till den person man vill ha.  Så hon är nu den unika soldat jag plockad fram. De andra karaktärerna är fortfarande en aning platta.

De enda som utmärkte sig en aning är Jokern som verkar vara “Den rappa käften” och Kapten David Anderson som verkar vara “Den gamla och visa med auktoritet att leda.” :-) Men jag har känslan av att fler personer mycket snart kommer att få kött på benen.

Annars ser jag fram mot att äntligen få sätta tänderna i detta spel. Vem vet… om andan faller på så kanske jag återvänder till det i någon framtida artikel.

Dela med dig:
  • Facebook
  • Twitter
  • email
  • MySpace
  • PDF

4 comments

Skip to comment form

  1. NuYu

    Välskriven, genomarbetad artikel. Även om jag inte fann mycket intresse för Mass Effects första minuter, ungefär fram till “sonden”, så är fortsättningen desto bättre upplagd. Till skillnad från uppföljaren…

    Men förstås, BioWare har inte gjort det komplicerat för sig. Som nämnt, den styltiga dialogen och förstås bakgrundsinformation i menyerna till bristningsgränsen. Fast det funkar, här i första åtminstone.
    NuYu skrev nyligen om..Kärleken till musiken och människorna

  2. Oskar Källner

    Tackar! :-)

    Jag kan också se ett antal olika sätt på vilka de skulle kunna ha gjort första kapitlet lite skarpare, lite vassare, lite mer engagerande. Men samtidigt var det inte dåligt. Bara lite… slappt…

    Annars har jag hört så mycket positivt om ME att det ska bli mig ett sant nöje att spela genom hela serien. Men den verkar ganska maffig, så det får bli små spelstunder på sena kvällar när familjen har somnat. ;-)

  3. Spel-Malmer

    Men hjälp Oskar. Nu fick du mig nästan att spela om Mass Effect 1 igen. Storyn. Musiken. Ljuden. Grafiken. Tali. Och tvåan tycker jag är ännu bättre även om den övergripande storyn i ettan är intressantare och med bättre skurk. Tvåan saknar lite en personifiering av fienden. Men allt annat är så vansinigt bra att man blir tokig.

    Du FÅR inte spela något mer förens du spelat klart ME1. Det är dock ok att ta ett annat spel emellan ettan och tvåan. :-)
    Spel-Malmer skrev nyligen om..Spelhöst- Allt måste undertitlas

  4. Oskar Källner

    Nej då, jag lovar! :-) Ska bara spela ME från och med nu.

    Det enda som egentligen konkurrerar om fritiden är mitt skrivande. Har kommit igång ordentligt med författandet igen. Väldigt kul.

Comments have been disabled.