«

»

Apr 26

Battle Los Angeles – Invasionen möter motstånd

Det är som sagt inne med invasionsfilmer nu. Elaka rymdvarelser kommer för att kolonisera vår planet och radera ut den mänskliga rasen. Den senaste är World Invasion: Battle Los Angeles. Ett stort antal meteorer kraschlandar i havet utanför några av världens största städer. Dock förstår man att något är fel, då meteorerna både har justerat sina banor, samt bromsat in, innan de landade.

Världen över mobiliseras militära krafter. Man får följa några US Marines som ingår i den stora kraftansamlingen för att försvara Los Angeles. Känns lite som Black Hawk Down, fast inte riktigt lika bra, och med rymdvarelser istället.

Men det finns ett antal saker som filmen lyckas med. Till en början finns där faktiskt en grundläggande känsla av realism. Marinsoldaterna beter sig som man kan vänta sig att marinsoldater faktiskt gör, med sin träning och med all sin mänsklighet. De använder sig av taktik och utrustning som känns autentisk. På samma sätt känns slagfältet realistiskt. I ena sekunden kan de promenera nedför en öde gata, i nästa pressar de sig bakom några soptunnor medan fiendens eld haglar omkring dem.

Sedan känner man faktiskt för karaktärerna. Det var något som Skyline totalt misslyckades med. Även om många karaktärer i Battle Los Angeles (BLA) är stereotypa (en afrikan, en asiat, en tjej, en tuff, en rädd, en rookie, en ärrad gammal ledare, osv.) så känner man ändå för dem. Och det är livsviktigt. För om man inte känner för karaktärerna så betyder all aktion, och all fara de måste överleva, ingenting. Det innebär inte att dialogerna är välskrivna. Vissa bitar är bra medan man vid andra delar undrar varför de inte redigerades bort redan på manusstadiet. Men som helhet fungerar det ändå, man får bara stänga av hjärnan lite och ha kul.

Rymdvarelserna är över lag ganska bra gjorda. De är inte på långa vägar lika coola som i Skyline, men det vore inte heller speciellt realistiskt, så jag tror att de gjort en bra avvägning. Men det är klart att man undrar hur det kommer sig att fienden är så svårdödad i början, men faller som käglor under den desperata slutstriden. Men det är ett problem många aktionfilmer har, först gör man fienden nästan ostoppbar, sedan dödar man dem i drivor. (Verhoevens Starship Troopers någon?).

Man undrar också varför amerikanarna inte bara atombombar fienden. Det hade löst problemet ganska snabbt. Men det är klart, då hade många civila strykt med, och så hade man ju inte fått visa upp sitt amerikanska hjältemod,  och då hade det inte blivit mycket till film. ;-)

BLA har ju förtiteln ”World Invasion.” Det får en ju får en att undra huruvida de tänker göra fler filmer i samma universum. Det vore faktiskt ganska roligt. Tänk er en serie filmer från jordens olika hörn, där olika nationer tampas med utomjordingarna på olika sätt och lyckas, eller misslyckas, med att stoppa dem. Det vore riktigt kul.

BLA är inte en fantastisk film, den har sina svaga punkter, men den är inte dålig heller, sina amerikanska stereotyper till trots. Man kan sitta och kritisera sönder hela filmen, eller man kan slappna av och bara ha roligt. Jag lämnade filmen med ett leende.

Dela med dig:
  • Facebook
  • Twitter
  • email
  • MySpace
  • PDF

2 comments

  1. Marcus

    Du skriver riktigt bra recensioner av filmerna, både den här och Skyline – blev lite småsugen att gå och se Battle: LA nu faktiskt.

    En liten sak jag lade märke till bara: “Rymdvarelserna är över lag ganska bra gjorda. De är inte på långa vägar lika coola som i Skyline, men det vore inte heller speciellt realistiskt

    Vet inte riktigt hur realistisk utomjordingar kan vara ;)
    Marcus skrev nyligen om..CSS Naked Day 2011

  2. Oskar Källner

    Haha … Det beror helt och hållet på vilka premisser man utgår ifrån. Låt oss säga att det finns liv på fler ställen än jorden i universum. Låt oss säga att en del av detta liv, precis som oss, har uppnått en nivå av intelligens och självmedvetande. Att de är förmögna till samarbete, vetenskaplig utforskning och teknologisk utveckling. Låt oss säga att de på något sätt kommer underfund med ett sätt att ta sig från stjärna till stjärna, trots ljushastighetens begränsningar …

    Detta intelligenta liv kan då ta sig alla möjliga former. Men med största sannolikhet är de ändå, rent biologiskt, någon slags flexibla, autonoma, autoregulerande system. Annars skulle de egentligen inte kunna leva. Utan att spoila Skyline allt för mycket så kan man säga att rymdvarelserna inte är fullt autonoma, och snarare specialiserade än flexibla. De passar liksom inte in i ett naturligt biologiskt ekosystem.

    Detta ger två möjligheter. Antingen är rymdvarelserna i Skyline egentligen inget mer än biologiska maskiner, byggda för sin uppgift, eller så är de inte biologiskt trovärdiga. De är dock väldigt coola! :-)

    Då känns det ändå som att rymdvarelserna i BLA skulle kunna ha en större förmåga till autonomi och flexibilitet, vilket ger en större känsla av realism.

    Men det kanske bara är jag. ;-)

Comments have been disabled.