Det finns många enskilda spelögonblick som utmärker sig i år. När jag blev överfallen av tre jättespindlar i Gears of War 2, då jag hoppade över en mammut med min coola bil i Brutal Legend eller då jag till slut bröt glasväggen i Limbo. Men det finns ett ögonblick som jag omedelbart kom att tänka på när den här kategorin skulle utses. Det var ett ögonblick där jag tänkte “Wow! Vad är det som händer? Det här var coolt!” Jag talar om när det började regna båtar i Alan Wake.
Årets ögonblick: När båtarna regnade från himlen i Alan Wake.
Det är mot slutet i Alan Wake. Beslutsamt kämpar man sig genom mörkret, allt närmare den förbjudna sjön. Där väntar hon på mig. Jag måste fram. Inget får stoppa mig. Mörkervarelser anfaller åt höger och vänster. Men med min trogna ficklampa samt några välplacerade pumphagelsalvor håller jag dem på avstånd. Jag kämpar mig uppför en slänt och det börjar blåsa mellan träden. Det är som om hela skogen har vänt sig mot mig och vill kasta ut mig.
Då plötsligt, från ingenstans, landar den framför mig med ett brak som får marken att skaka. Det är en båt, eller snarare ett skepp. För den är stor. Väldigt stor. Adrenalinet pumpar. Jag tar mig runt skeppet och fortsätter uppför backen. Pang! så faller ännu ett fartyg från himlen, bara någon meter framför mig. Den är om möjligt ännu större. Jag börjar springa, och runt omkring mig faller båtarna som om det vore regn.
Redan tidigare i spelet har mörkrets krafter visat prov på att kunna göra både det ena och det andra. De har slängt omkring både bilar och helikoptrar. Men när båtarna började landa. Det var helt enkelt bara det där lilla extra som höjde upplevelsen över det vanliga.
Missa inte de andra bloggarna:
Det här inlägget är en del av den gemensamma satsningen “Årets spel enligt svenska spelbloggar”, där varje dag, fram till julafton, deltagande spelbloggar var för sig utser en vinnare i en förutbestämd kategori. Idag har följande bloggar utsett vinnaren i kategorin ‘Årets ögonblick’: Aftonstjaerna, Ariez, BitGarden, Bloggonoid, EmmyZ, Familjenspel, Kraid, Lunandrez, Megastorm, Munins skärvor, Onlajn, Pixelviking, Spel på allvar, Spel-Malmer, Spelgubben, Spelografi, Spelvärldspareringar och Xboxflickan & Nikke.
Alan Wake har absolut flera ögonblick som är värda att vara kandidater till årets ögonblick, även om de inte hade fastnat precis lika mycket som det jag valde, troligen för att det hängt med ända sedan i början av året.
Ett riktigt häftigt ögonblick må jag säga! Hela lägenheten här skakade och både jag och sambon blev skiträdda 🙂
Nu valde jag en personligare vinkling i mitt “årets ögonblick” men hade jag valt någonting ur ett spel hade jag definitivt valt någonting ur Alan Wake.
Bara “slow-motion” scenerna när man möter fiender går inte av för hackor dom heller. Spel som ger men en rysande/kittlande känsla utmed ryggraden är alltid kandidater för årets (valfri) hos mig 😀
Jag måste spela om det här spelet snart igen. För det är så fruktansvärt bra!
@Lunandrez: Ja det är sant. Alan Wake har faktiskt många ögonblick som är så där ”Wow! Coolt!” 🙂 Men det som var den största för mig var när det stora fartyget kraschade ner i berget en meter framför mig. Kan säga att adrenalinet pumpade. 🙂
@Familjespel: Hehe.. Jag satt med hörlurar på, så hela lägenheten berördes inte. Men jag kan väl säga att min egna lilla värld skakade betydligt. 🙂
@Henke: Precis. Och det är det som är Alan Wakes stora styrka. Saker som t.ex. stridssystem kommer ibland i andra hand, för det är den där kittlande, nervpirrande känslan man vill åt.
@Spel-malmer: Jag med. Blir väl efter jul kanske. När man har lite mer tid igen. Kan man i alla fall hoppas. 😉
Låter fan skitgrymt!
Alan Wake är verkligen superbt på att skapa stämning och hålla en fullständigt fokuserad på skärmen. Jag kan på sätt och vis förstå den kritik som riktats mot själva spelmomenten (repetitativt, linjärt) men som upplevelse är det svårslaget.