Jag har precis läst ut Lamb av Christopher Moore. Jag fick boken rekommenderad av en vän och hade själv aldrig hört talas om författaren förut, men tydligen är han en storsäljande författare av humoristiska böcker i USA.
Lamb är något så pass intressant som en berättelse om vad som hände från det att Jesus föddes till dess att han blev korsfäst runt år trettio. Man får följa hela historien ur ögonen på Jesu barndomsvän Biff. Så glöm Matteus, Markus, Lukas och Johannes, nu är det ”Evangelium enligt Biff” som gäller. 🙂
När jag började läsa boken blev jag glatt överraskad över hur mycket Moore måste ha studerat tiden och kulturen, för han har ganska bra pejl på hur det judiska samhället antagligen såg ut runt år 0. Det var både här och där som jag log ett litet leende när han beskrev små kulturella detaljer som folk som inte studerat teologi inte brukar ha en aning om.
Hela boken är annars centrerad kring Jesus och Biff. Eller rättare sagt Joshua och Biff. För er som inte vet så är ”Jesus” den grekiska översättningen av det arameiska/hebreiska Joshua. Jesus hette alltså med största sannolikhet Joshua bar Joseph, (Josua son av Josef.) Biff är för övrigt en skönt oborstad karaktär, levnadsglad och väldigt ”street smart”, med ett ohämmat intresse för tjejer och sex. Detta ger upphov till en komisk spänning mellan honom och Joshua, då han är allt igenom god, och dessutom ganska naiv. Sedan har Joshua tyvärr fått veta av en ängel att han inte får ha sex, eftersom han är Messias Guds son! Detta komplicerar självklart saker och ting när en ny flicka från Magdala vid namn Magdalena (Maggie) flyttar in i grannskapet.
Tillsammans upptäcker Biff och Joshua vänskap, tjejer, sex och vad det innebär att växa upp och tvingas ta ansvar, inte bara för sina närmaste, utan som messias för hela mänskligheten. Biff är en sann vän och gör allt han kan för att stötta en från början osäker Joshua i hur han ska kunna bli en sann messias. En av de vackraste sakerna i boken är just den obegränsade kärlek som Biff visar Joshua ända från barndomen hela vägen fram till korset.
Mycket av boken tar plats långt borta i Asien. De reser österut i jakt på de tre vise männen (magi), Baltasar, Gaspar och Melkior. Joshua vill nämligen söka upp dem, för de kanske kan hjälpa honom att lära sig det han måste för att kunna bli messias. Detta följer ju den gamla klassiska myten om att Jesus skulle ha studerat sina läror i Indien eller någon annanstans. Detta är såklart nonsens då allt material för det han undervisade fanns i den miljö där han växte upp. (Där fanns förutom ett myller av olika judiska sekter och rabbiner även greker och romare, alla med sina kulter och trossystem.) Men resan skapar ju onekligen förutsättningar för en intressant historia. (Annars hade det blivit en mycket tunnare bok.) Och då resan görs med en sådan humor och berättarglädje så är det inte något man riktigt bryr sig om.
Resan går först till magikern (magi) Baltasar i nuvarande Afghanistan. Här byter boken genre från att ha varit en historisk satir till ren och skär fantasy, en genre den stannar i till dess de kommer tillbaka till Judéen igen. Efter Baltasar och en ruggig kamp mot en stor ödleliknande demon bär det vidare till Gaspar i Kina där de lär sig meditera, umgås med en Yeti och fightar Kung-Fu! Slutligen drar de ned till Melkior i Indien och hinner på vägen befria en massa barn från en blodtörstig Kalikult innan de (med en av Biff införskaffad Kama Sutra under armen) åter drar hemåt.
Väl tillbaka i Judéen börjar Jesu tjänstgöring så som man kan läsa om det i de vanliga evangelierna. Det är väldigt roligt att se hur Moore leker med bibeltexterna och använder dem ur nya och roliga perspektiv. Tyvärr är denna del väldigt kort. Det känns nästan som att han mot slutet insåg att sidorna började dra iväg och att det var bäst att avsluta så snabbt som möjligt. Boken känns alltså lite disproportionerlig i sin struktur. Dessutom kan alla sexskämten ibland bli osmakliga och lite tröttsamma. Men förutom dessa negativa bitar så var det en rolig och läsvärd upplevelse.
