Så är jag då till slut föräldraledig. Det ska verkligen bli fantastiskt roligt att ta hand om vår lilla dotter under detta året. Kan knappt fatta att jag ska vara med henne ett helt år! Vilken otrolig förmån! 
Men hon sover ju också ibland. Så nu har jag tagit chansen att dra fram mitt gamla manuskript. I över ett år har jag försökt få det utgivet. Det har inte gått så bra. Varken hos de stora drakarna eller hos de små. Nu funderar jag allvarligt på att göra det själv. Hur svårt kan det vara att starta ett litet förlag? 
Det händer dock något intressant när man återigen läser sitt manuskript efter en lång väntan i byrålådan. Man vill omedelbart börja korrigera. Satt nyligen och gick igenom en utskrift av första kapitlet med rödpennan glödande i handen. Så mycket att fixa, att ändra, att pilla med. Dialog som var allt för cheesy, meningsbyggnader som kändes konstlade, så mycket att polera…
Alla författare säger att man ska stoppa sitt manus i en byrålåda och låta det mogna där i minst tre månader så att man får känslomässig distans till sin text. Mitt manus har mognat i över ett år sedan jag jobbade med den sist. Och det märks.
Inte så att texten är dålig. Jag tycker fortfarande att det är riktigt bra! Men det fanns saker jag inte såg, för jag hade inte distansen. Nu kan det bli så mycket bättre!
