Jag har alltid gillat Bethesda. Redan 1994 när jag spelade deras Elder Scrolls: Arena, så visste jag att det här var början på något mycket speciellt. Två år senare släpptes Daggerfall, men jag fastnade aldrig för det, så som jag gjorde med Arena. Det var helt enkelt alldeles för buggigt. Men inför Elder Scrolls III: Morrowind kände jag mig väldigt peppad, och när det släpptes 2002 blev jag inte besviken.
Morrowind är en av mina absolut största rollspelsupplevelser. Det fanns lager, på lager, på lager att upptäcka och utforska i denna makalösa värld. Bethesda hade byggt världens största sandlåda, och jag fick busa runt i den. Där fanns tusentals quests, intressanta karaktärer, och en frihet som var makalös.
Och jag älskade all den mytologi de bakat in! Eller bara det faktum att det fanns hundratals böcker i spelet, som expanderade världen ytterligare. Jag kunde spendera timmar bara med att läsa. I denna underbara värld gick jag på äventyr och efter oräkneliga timmar hade jag klarat spelet, samt expansionerna, och besegrat både gudar och monster.
När så del fyra, Oblivion kom 2006 så borde jag ha varit pepp. Men jag testade det, och fastnade liksom aldrig. Jag vet inte riktigt vad det var. Antagligen en kombination av flera olika faktorer. Långa laddningstider, konstlat användargränssnitt, en i mina ögon ganska ful grafik, och en story som aldrig verkade ta fart. Så det blev inget mellan mig och Oblivion.
Men nu är Elder Scroll V: Skyrim på gång, och det ser helt fantastiskt ut! Jag är återigen hur peppad som helst! Förhoppningsvis når det upp till samma nivå som Morrowind, och jag skall ännu en gång få ge mig ut på äventyr. Och så innehåller det ju drakar. Man bara måste ju älska drakar. Spelet släpps, om planerna håller, den 11 November i år.
