Thor var en av sommarens absoluta storfilmer. I alla fall i USA. Hur mycket publicitet den fick här i Sverige vet jag egentligen inte. Känns som att den ganska mycket gled förbi utan att så många märkte det. Lite synd kan man tycka då det verkligen inte är varje dag som det görs en film baserad på vår vår egen fornnordiska mytologi.
Men ibland känns det som att vi svenskar har problem med att ta till oss vår egen mytologi. För det första så har vi svårt att ta de fornnordiska berättelserna på allvar. För oss är de bara sagor som vi växt upp med, eller komiska figurer i Peter Madsens seriealbum. När vi tänker på Tor ser vi ofta en rödskäggig, ilsk, småtjock gubbe med en väldig hammare i handen, och så börjar vi småfnissa.
Det andra problemet kanske är att Thor lika mycket är baserat på Marvels superhjältevärld och dess egen interna mytologi, som på den fornnordiska. Tor har blivit amerikaniserad, med allt vad det innebär.
Väl medveten om denna problematik satte jag mig ändå med en viss förtjusning för att kolla på filmen. Jag har ändå gillat mycket av de som Marvel producerat under senare år, som förutom några stora misstag *host* XMen3 *host* ändå har legat på en hyfsad nivå. Och jag blev inte besviken. Jag ska inte säga att Thor är någon perfekt superhjältefilm. Långt därifrån. Men filmen var genuint välgjord och jag hade kul rakt igenom.
Filmen börjar med att Tor (Chris Hemsworth) får frispel och drar till frostjättarnas värld för att krossa dem. Han lyckas nästan, men då krigslyckan vänder dyker hans fredsälskande fader Oden (Anthony Hopkins) upp och räddar honom och hans vänner. Men Thor är ilsk och vill återvända för att injaga fruktan i frostjättarnas hjärtan. Oden får då nog, tar ifrån honom hans gudakrafter och kastar ut honom i exil till jorden.
Tor kastas ner i det amerikanska ökenlandskapet och plockas upp av Jane Foster (Natalie Portman) som forskar i exotiska partiklar. Hon lyckas köra på Tor med sin bil och så börjar deras relation att utvecklas. Tor är först en övermodig schmuck, tills dess han i avsaknad av sina superkrafter lär sig att tjäna andra och får ett mer ödmjukt förhållningssätt till världen omkring sig. Då brakar så klart helvetet löst.
Chris Hemsworth gör ett bra jobb med att gestalta Tor, men han är inte på något sätt genial. En som däremot är riktigt, riktigt bra, är Tom Hiddleston som spelar Tors halvbror Loke. Alla som kan ett uns av fornnordisk mytologi, eller som ens har nuddad vid en Thortidning av Marvel, vet att Loke är den stora antagonisten. Därför är jag ändå imponerad över hur tvetydigt de lyckats skriva honom, och mot slutet av filmen känner jag avgjort mer sympati för Loke än för Tor. Det är snyggt jobbat av författarna!
Filmen har en hel del snygga visuella bitar. Asgard är läckert och regnbågsbron bifrost är direkt fantasieggande. Framställningen av Heimdal var en stor favorit och all design i Valhalla är enhetlig och väl genomtänkt.
Men filmen har så klart sina brister. Tors färd från arrogant skitstövel till ödmjuk tjänare är lite väl förutsägbar. Oden presenteras som en gammal, sjuklig men fredsälskande regent, något som jag har lite svårt att svälja då den Oden jag känner från mytologin visserligen var vis, men han var också lömsk, långsint, svartsjuk och direkt livsfarlig. Många tror att Tor är krigsguden. Men det är fel. Det är Oden som är den stora krigsguden (Tyr är krigsgud nr 2.) Det var med sitt spjut som Oden befäste sin makt, erövrad från de som vågade stå upp mot honom. Jag gillar Anthony Hopkins. Men jag kommer aldrig att kunna svälja hans version av Oden.
Ett annat problem är att filmen ibland blir lite väl specialeffektstung. Det är en fin balansgång det där med specialeffekter. Men när man börjar undra huruvida det är en tecknad film man ser på så inser man att de gått lite över styr. Det var lite för mycket, lite för plastigt … Man tappade liksom känslan för verkligheten.
Totalt sett var det ändå en trevlig film. Rekommenderas som fredagsunderhållning med lagom nivåer läsk och popkorn. Vill du ha en film med djup och eftertanke? Se något annat. Nu är det bara att vänta på Joss Whedons Avengers.
Jag gillade verkligen den här filmen. Såg den på 3D bio och allt. Men som du säger så är det lite knepigt att ta till sig Hollywoods version av Tor (Thor… bara det). Jag gillar också A. Hopkins, men hans tolkning av Oden är… mesig. Oden är ju för gudarnas skull den största bad asen av ALLA (pun intended).
Men det är underhållning och den är underhållande. Jag kan förlåta Marvel men har svårt att förlåta Hollywood. Bra film ändå, men bara för att den kan fylla två tråkiga timmar med lite cool action.
“bad asen” 😉
Känns som om vi upplevde den ungefär lika dant. Alltså, det är en bra film. Jag hade kul rakt igenom. Så den är klart sevärd.
Önskar bara att Oden varit lite mer bad ase. 😉