Jag spelade egentligen Batmanspelen i fel ordning. Jag började med Arkham City och det var först nu ett år senare som jag grep mig an det spel som startade alltsammans: Arkham Asylum. Allt kändes väldigt bekant, då jag redan är familjär med styrsystemet. Vad jag dock inte var beredd på var hur fruktansvärt bra det skulle vara. Det är inte riktigt lika bra som Arkham City, men väldigt, väldigt nära och om jag hade spelat dem i omvänd ordning är det inte alls säkert att jag skulle hålla AC högre.
Arkham Asylum bjuder på en riktigt bra historia, fantastisk kontroll, skönt smygande, intressanta fajter som kräver en hel del taktik, underbar grafik, helt magiskt röstskådespeleri och många ögonblick av ren surrealistisk yrglädje.
Detta är sannerligen ett av denna generations bästa spel. Ingen tvekan. Rekommenderas å det starkaste.
