Jag trodde att jag skulle gilla Borderlands. Det verkade ju ha allt det som jag annars tycker om. Jag gillar ju FPS, science fiction miljöer, dystopier, galna robotar, RPGn, levelsystem, knasiga vapen och skön design. Allt detta har Borderlands, ändå är det ingenting för mig.
Jag har verkligen försökt. Verkligen givit det så många chanser att äntligen börja glänsa och visa något av den där gnistan som jag såg under de första minuterna. Då trodde jag att detta skulle bli hur kul som helst. Men sedan kom allt det träliga.
Precis som i ett RPG springar man omkring på olika uppdrag. Kanske är det en psykotisk gangster som måste elimineras. Kanske är det delarna till ett snipergevär som ligger utspridda i en ravin. Kanske ska man eliminera några rövare och få fart på byns vindkraftverk.
Problemet är att uppdragen känns extremt repetitiva. Man åker till en plats, eliminerar allt motstånd, drar i en spak/plockar upp ett objekt/aktiverar en McGuffin och åker sedan vidare. Det händer aldrig något extra och man känner aldrig riktigt att man får den där emotionella belöningen. Snarare än ett kul spel känns det som arbete, och arbete vill jag inte utföra när jag ska slappna av.
Ett annat problem är att världen känns extremt öde. Och det är inte bara för att planeten är ett enda stort skrotupplag dränkt i ökensand. Där finns nästan inga människor att prata med. Där finns inget liv i byn. Istället går all interaktion genom diverse automater. Det känns lite som att de försökt skapa ett RPG men glömt att slänga in NPCer.
Sedan är fienderna väldigt obalanserade. De kan ha samma level som mig, och jag kan ha värsta tunga bössan och ändå tar det en kvart att skjuta ner den sjukt överdrivna hälsan. På vissa ställen fick jag hämta bilen och helt enkelt köra över dem, för det var omöjligt att klara så många fiender samtidigt. Men vad gör man i områden dit man inte kan ta bilen? Då är det helt enkelt kört! (no pun intended.)
Sedan hjälper det inte att styrningen inte heller känns klockren. Skulle säkert ha fått ett bättre intryck av spelet på PC med mus och tangentbord. För även om det fungerar hjälpligt med handkontrollen så känns det ändå ryckigt och oexakt. Det är extra irriterande när många av fienderna är snabba och smidiga, inte som i Halo och Gears of War där de medvetet gjort fienderna lite långsammare för att man ska hinna med.
Kanske har det att göra med att spelet verkar vara tänkt att spelas i co-op. Men jag råkar anse att spel även ska gå att spelas i sin ensamhet. Kanske är det för att jag inte har någon att spela med. Kanske är jag bara bitter. Och trött. Eller bitter … Nej trött …
Borderlands hamnar nu i bokhyllan i väntan på att återlämnas till sin rättmätig ägare. Tur att jag inte köpte det i alla fall.
Jag kan hålla med dig om alla bristerna som du räknar upp, och jag kan tycka att det fattades otroligt mycket i spelet som kunde gjort det bättre än det redan var. Ja, jag älskade spelet. Däremot så tror jag att man flörtade med en speciell typ av publik som nästan enbart spelade det på grund av variationen av loot, men även för att det är något unikt. Det finns inget som liknar Borderlands i dess helhet. Däremot så tänker jag inte försvara spelet, för det förtjänar det egentligen inte. Även om jag älskade spelet så hade jag nog inte gett spelet mer än 7/10 i betyg i en recension. Det är en oslipad diamant som förhoppningsvis kommer att vara störst och skina starkast i en framtida uppföljare. 😉
Jag satt i samma sits som du, jag såg fram emot Borderlands och ville tycka om det… Det är väl egentligen snudd på omöjligt att göra såna här spel utan de repetitionsmomenten. Problemet som jag ser det är när det blir för genomskinligt, när allt blir för nedbrutet och man kan bara se matematiken och formlerna bakom allting… Det kan verkligen döda en upplevelse.
@Robert: 7/10 tycker jag verkar vara ett ganska högt betyg. 😉 Men så älskade du ju också spelet.
Men eftersom du håller med mig om allt det negativa jag räknade upp, vad var det då som drev dig framåt? Som fick dig att känna spelsuget? Var det designen och looten?
Och vem vet. Du kanske har rätt. Om något år kanske vi får se en mycket mer slipad Borderlands 2. Får väl se om jag kan låna den också. 😉 För det lär i alla fall inte bli ett köp vid release för min del.
@Ekman: Ja, du har helt rätt. Repetition behöver inte vara tråkigt i sig. Jag vet inte hur många ”samla x antal y” eller ”döda x antal z” jag har gjort i WoW och jag hade nästan aldrig tråkigt. Det handlar om emotionell payoff och känslan av att vara engagerad i en värld. I Borderlands blev det som du skriver nästan bara formler och matematik i slutändan.
Oskar: jo först så har vi ju den estetiska biten som är riktigt passande, men ändå inte unikt. Sedan så är det mitt gamla rpg-hjärta som bänkar för bossar med chans till loot och ständig förändring i mitt inventory. Vapnen i sig var inte så unika utan förändrades bara till färg och stats.
Sedan så gillade jag humorn, men det är ju em smaksak.
Sedan så har vi multiplayer-delen. Vet inte om du provade det, men det var ett av spelets höjdpunkter.
Sedan ang betyget. Njae, 7/10 är visserligen ett betyg på ett spel som är bra (vilket jag tycker att det är i sin helhet). Ett högre betyg hade antytt att spelet hade varit ett tecken på att spelet varit mer än bra och ett lägre betyg hade pekat på att spelet skulle varit precis godkänt. Det handlar om smakfråga och hur man använder sig av en betygsskala, vilket är en annan debatt. Vet inte varför jag använde ett betyg för att visa vad jag tyckte då jag sällan gör det om jag recenserar ett spel i vanliga fall. Kanske var det för enkelhetens skull?
Hoppas detta, tillsammans med vad jag skrev i det tidigare inlägget, kan ge dig mer insikt i hur jag tänker, även om jag inte är speciellt duktig på att förklara mig ibland.
Vill även påpeka att jag gillar din blogg och följer den frekvent, även om jag inte är så duktig på att kommentera. 😉
Nej, det är helt klart inte tänkt att man ska spela det själv. Förmodligen därför du har problem att döda vissa fiender också.
Borderlands är ett ok spel om man är på loothumör, vilket jag var då jag spelade. Sen är ju den grafiska stilen lite kul också.
Jag älskade Borderlands. Det bockade av helt rätt boxar för mig. Jag hade precis velat se ett FPS i en öppen värld, och när Far Cry 2 inte riktigt levererade så som jag hoppats lade jag i stället hoppet till Borderlands. Det finns en del irritationsmoment i spelet – det är repetetivt och har en mysko svårighetsgrad – men på många sätt och vis var det precis vad jag ville ha. Hade spelet sedan bara haft en bättre story hade jag förmodligen hållit det ännu högre.
@Robert: Jag förstår. Och jag gillade också humorn. Men allt blev lite för opersonligt till slut.
Sedan är detta med betygsinflationen intressant. Jag ger ibland spel som var medelbra 5/10, för det anser jag är ett medelbetyg. Men då tycker mina vänner att det är väl lågt. För dem är 7/10 ett medelbetyg. Det gör hela skalan lite förskjuten. Som att den egentligen bara finns mellan 5 och 10. Funderar på om jag kanske i framtiden ska skippa siffror helt och hållet.
Tack annars för uppmuntran! Kul att du gillar bloggen. 🙂
@Johannes: Ja, det kanske är där problemet sitter. Det är nog byggt för co-op. Då blir nog styrkeförhållandena bättre balanserade och så behöver man inte heller en lika levande värld, för du spelar med någon som är levande i sig självt.
@Spel-Malmer: Det grafiska är underbart! Om det bara berodde på det skulle jag älska spelet.
@Sebastian Åkerberg: Kul att det ändå är så många som gillar spelet. Det verkar ha träffat rätt för många. Jag får väl helt enkelt vänta in tvåan och se om det passar mig bättre.