Hayao Miyazaki´s: Spirited Away (Sen to Chihiro no kamikakushi)
Movie (2001) 125 min
Spirited Away handlar om tio åriga Chihiro som precis har lämnat alla sina vänner. Hon ska flytta med mamma och pappa till en ny stad. Men när pappa vägrar fråga efter vägen och kör fel så tvingas de vandra genom en mystisk tunnel. När de kommer ut på andra sidan befinner de sig inte längre riktigt i vår verklighet, utan någonstans där allt är väldigt annorlunda.
Det är ett land av andar, bebott av gudar och monster, styrt av den giriga häxan Yu-baba. Chihiros föräldrar förvandlas nästan omedelbart till grisar, och för att överleva måste Chihiro söka arbete på Yu-babas badhus. Till detta badhus kommer gudar från hela världen på spa för att slappna av. Här finner hon både vänner, fiender och allierade. Hon måste nu uppbåda all sin styrka och vishet för att kunna rädda sina föräldrar och ta sig tillbaka till sin egen värld.
Det var med Spirited Away som Hayao Miyazaki blev ordentligt uppmärksammad i väst. Disney gick till och med och köpte upp distributionsrättigheterna och sålde den med sin vanliga effektivitet i hela västvärlden. Endel ondgjorde sig över att ett multibolag som Disney nu slagit sina klor i Miyazaki’s mästerverk, men förhoppningsvis fungerar filmens succé som en sporre för allt fler filmföretag i väst att ta japans anime på allvar.
Jag har själv aldrig sett en film som överträffar denna i gnistrande färger, underbar design och bara ren fantastisk galen kreativitet (och jag har sett mycket konstiga saker). De klara färgerna och uddheten gentemot vanlig tecknad film är nog just det som gjorde den till en sådan oerhörd succé i väst. Ingen hade någonsin sett någonting liknande. (Det var på samma sett med Crouching Tiger Hidden Dragon, som tog väst med storm. Ingen hade sett något liknande). Detta beror inte på att det är nytt. Tvärtom har konstformen, och Miyazakis talang, haft årtionden på sig att mogna, men den stora massa i väst hade aldrig sett det.
En intressant sak i sammanhanget är att i ingen annan film är Miyazakis shintoistiska inspiration så uppenbar. Gästerna på badhuset är ju just gudar: flodgudar,skogsgudar, bergsgudar, t.o.m. stinkgudar. 🙂 Dessa porträtteras med Miyazakis sedvanliga kreativitet och färggladhet.
Borde då inte en så stark shintoism göra västerlänningar konfunderade och på så sätt begränsa deras uppskattning av filmen? Det verkar inte så. Antaligen beror det på att de flesta vet så lite om shintoismen att de inte känner igen en flodgud när den står framför näsan på dem. Och även om de förstår, skulle de bry sig? Antagligen inte. En flodgud i en kultur är bara en rolig figur för barnen i en annan.
Oavsett så är det en fantastisk film som jag rekommenderar starkt. Det är en bra introduktion till japansk mytologi i popkulturell form samt animen som konstyttring.
Mitt betyg: 10/10
