Författande: Ett stålbad väntar förlagen

Jag har under en längre period försökt att bli förlagd hos något av de stora förlagen. Det är inte lätt. De publicerar bara in 2% av alla manus de får in. I över hundra år har förlagen på sätt och vis haft en monopolsituation när det kommer till att textspridning i vår kultur. De har kontrollerat böckerna och tidningarna. I alla fall all text som spridits i några större upplagor. Ingen annan har haft råd med tryckkostnaderna.

Men i och med den digitala revolutionen så har saker och ting förändrats. Ännu har inte förlagen gått igenom samma omskakande process som musikindustrin. Men snart kommer pappersböcker att vara lika gammaldags som LP-skivor. Jag tror att vi snart kommer att få se en uppsjö av alternativa textdistributörer som tar vara på de nya möjligheterna. Men vad behöver man då förlagen till? För tillfället är det fyra saker som de gör.

1. Kvalitetskontroll av texten.
2. Formgivning av boken.
3. Kontakterna med tryckeriet.
4. Distribution.
5. Marknadsföring

Plötsligt behöver inte längre böcker trycktas på papper. De kommer alltid att finnas kvar. Men mer som mementon att ställa i bokhyllan. Majoriteten av våra böcker kommer att vara e-books. Då behövs inget tryckeri, och distributionen är omedelbar över internet.

Att framställa en e-book är också väldigt enkelt. Det finns utmärkta gratisprogram att använda. Sedan behöver man en bra illustratör och någon som kan layouta boken. Men det kryllar av frilansande illustratörer. Visserligen får man ta pengen ur egen ficka, men sånt går alltid att ordna. Om man inte har råd så kan man skaffa Adobe Photoshop samt Indesign och göra jobbet själv.

Så kommer vi till marknadsföring. Det är egentligen förlagens starkaste kort, och något de borde värna hårt om. Men tyvärr har jag hört från flera författare att de mer eller mindre fått marknadsföra sina böcker själva. Förlaget har ställt upp med tryckgrejer och sånt, men i övrigt har de inte gjort så mycket. Detta varierar så klart starkt mellan olika författare, beroende på vad förlaget tycker är värt att satsa på. Men ändå. Man tycker att förlagen borde vara medvetna om framtiden och därför hålla dessa kort närmare bröstet.

Så till slut har förlaget bara en enda sak var som de är riktigt starka på. Kvalitetskontroll. Att vara en duktig redaktör som sätter sig in i en bok och ger konkreta förslag, ja kanske till och med själv är med och redigerar texten. Det är ett heltidsjobb! Och det är hårt slit som förtjänar all respekt. Det blir svårt för författarna att få hjälp med sin text, utan en redaktör. Ja, detta är nog det som är svårast att klara sig utan. Samtidigt tror jag ändå att frivilliga redaktörsgrupper bestående av insatta läsare samt andra författare likväl kan vara ett ställe att lägga fram nya texter och få hjälp. Jag tror att många författare kommer att slå sig samman och stötta varandra i processen att bli bättre.

Men är det inte så att många “vanliga läsare” bara vill läsa sånt som är släppta på förlag? För borgar inte det ändå för en viss kvalitet? Vem vill vada genom tusentals skräphistorier i jakten på något som är riktigt bra?

Detta är självklart ett problem. Men saken är den att även om något är utgivet på ett stort förlag så innebär inte det att det alltid är kvalitet. Det räcker ofta med att författaren är känd. Kanske är han politiker, eller advokat, eller båda. 😉 Och då inser förlaget att de kan tjäna pengar, och struntar i kvalitén.

Även här ser jag en framtid där duktiga frilansande författare kommer att lyftas upp över strömmen av skräp. De kommer lyftas fram av internetcommunityt, genom bloggar, twitter och facebook. På så sätt kommer det bästa ändå att lyftas ovanför ytan och nå “kritisk massa.”

Förlagen står inför en framtid med lika systemomvälvande förändringar som den musikindustrin precis genomgått.

Stålbadet väntar.