Yulebocken av Oskar Källner

Så här i juletid så bjuder vi i Fantastisk Podds Stockholmsgäng på lite jullektyr. För att läsa de andra novellerna av Anders Björkelid, Boel Berman och Markus Sköld, gå till Fantastisk Podd och klicka på länkarna för var och en.

Yulebocken

av Oskar Källner

Anders öppnade dörren till förskolan. Direkt innanför stod det lilla altaret. Det skilde sig inte nämnvärt från det altare de hade hemma i sin egen hall, med en liten röd duk broderad med ett pentagram. I pentagrammets fem uddar stod ljus och i mitten, omgiven av små djävulsknytt i grå rockar och röda luvor, stod den traditionellt knutna halmbocken. De väldiga hornen krökte sig upp från pannan och till och med som halmfigur kunde Anders nästan känna hur den ångade av mörker och illvilja.
Plötsligt flämtade han till. Hjärtat frös till is och lade sig som en tung klump i magen.
”Agneta!” vrålade han. ”Agneta! Rode! Sara! Vem som helst! Kom hit!”
Rode stack ut huvudet över grinden till småbarnsavdelningen. Hon såg trött och irriterad ut.
”Vad är det?”
”Ett av ljusen har slocknat!” Rösten skar sig.
Rode blev likblek, öppnade munnen för att säga något men rusade istället in på avdelningen. Ett ögonblick senare var hon tillbaka med en tändare. Hon darrade dock så kraftigt att hon inte lyckades hålla lågan mot veken och efter några sekunder slet Anders tändaren ur händerna på henne. Han stålsatte sig och med en bedrägligt stilla hand tände han åter ljuset.
Rode såg ut att vilja sjunka genom jorden. Agneta kom springande från kontoret. Med en enda blick tog hon in altaret, tändaren i Anders hand och Rodes ansikte.
”Jag är så hemskt ledsen”, sa hon. ”Vi brukar alltid ha någon här som håller koll på ljusen. Jag vet inte riktigt vad som hänt. Någon kanske behövde hjälp med att byta blöjorna eller …”
”Det är ditt ansvar att se till att något sånt här aldrig händer!”
Hon svarade inte, utan stod osäkert och vred sina händer.
Anders tog ett djupt andetag och försökte lugna sig.
”Det spelar ingen roll”, sa han till slut. Orden kom hårda och korta. ”Det som är gjort är gjort. Nu vill jag bara hämta Alice.”
”Hon leker i pysselrummet”, sa Rode.
Anders tittade inte ens på henne utan gick rakt in på avdelningen.
”God yule”, hörde han Agneta ropa efter honom.
Han knöt nävarna och muttrade.
”God yule.”
Något annat hade inte passat sig.

De satt skönt nedsjunkna i soffan framför TVn. Patricia hade Alice i famnen och kramade henne så hårt att flickan gnydde.
”Vovven!” ropade hon och slingrade sig ner på golvet för att överfalla sitt favoritgosedjur. Anders drog Patricia till sig och höll henne hårt. Hon skakade fortfarande.
”Helt otroligt! Vi borde anmäla dem! De har satt alla barnen i fara!”
”Schhh”, tröstade han och smekte henne över håret. ”Det som har skett har skett. Det enda vi kan göra är att se till att hålla ljusen tända här, offra extra mycket i grötskålen och hoppas på det bästa.”
”Men tänk om, tänk om …!”
”Det är ingen mening att spekulera. I kväll är det yuleafton. Vid midnatt kommer vi att veta.” Han tittade bort mot Alice som just höll på att överösa Vovven med pussar och kramar. Det knöt sig i magen. ”Men jag tror inte det är någon fara. Det måste finnas de som skött sig sämre än oss. Säkert hundratals, kanske tusentals! Jag är säker på att vi ligger långt ner på listan.”
”Tror du det?”
Han kramade henne hårdare och försökte förmedla den värme och trygghet han inte kände.
”Absolut.”

På TVn satt Arne Weise i en fåtölj på Skansens scen. Det starka strålkastarskenet fick honom att se gammal och tärd ut. Med bävan i rösten räknade han ner till midnatt. Så slog klockan tolv. På TV exploderade ett regn av fyrverkerier över Stockholm. Genom fönstret kunde de höra hur grannarna fyrade av den ena pjäsen efter den andra. Anders klappade försiktigt Alice över kinden och rättade till håret. Hon hade somnat i hans famn för flera timmar sedan och han hade inte vågat röra sig av rädsla att hon skulle vakna.
TVn växlade till en reporter som stod ute på en av öarna i Stockholms skärgård. Hon pratade i en mikrofon men Anders förmådde inte höra vad hon sade. Bakom journalisten fanns ett myller av TV-kameror. De var alla riktade ut mot Östersjön.
Så med ens bubblade det i vattnet. Ett rödaktigt ljus sipprade upp ur djupen. Det tilltog i styrka och snart var det som om helvetets alla eldar brann under vågorna. Havet kokade. Så lyfte sig enorma horn över ytan. Ett väldigt huvud följde, och två glödande ögon fixerade kamerorna. Anders kunde känna hur bocken såg rakt in i honom. Hur dess blick brände in i hans själ. Med ett mäktigt bröl steg odjuret upp i skyn, ett skinande mörker mot stjärnorna. Efter honom, genom vattenmassorna och upp över himlen, kom djävulsknytten i sina röda luvor. Vissa hade vita skägg som dolde deras ansikten. Andra verkade inte bry sig om sådant. Genom TVn kunde man tydligt se deras tomma ögon och vissna, intorkade kinder.
”God yule!” bölade bocken. Kraften i orden fick marken att skaka. ”Finns det några snälla barn här?”
Patricia började gråta.
”Snälla, inte Alice, ni får inte ta Alice.”
I TVn såg de statsministern. Hon stod på en brygga med mikrofon och ett högtalarsystem. Hon uttalade de traditionella orden.
”God yule, du högst vördnadsbjudande. Välkommen till vårt kalla land. Vi, dina tjänare, är ärade av din närvaro.”
Bocken sänkte sig majestätiskt och stannade några meter över vattnet framför statsministern. Hon såg allt mindre ut för varje ögonblick, som om bockens blotta närvaro fick henne att krympa.
”Er ödmjukhet klär er. Det är gott att veta sin plats. Låt oss utbyta gåvor.”
”Allt vårt är ert”, svarade statsministern.
”Gå då, mina små nissar”, brölade bocken och myllret av djävulsknytt upplöstes i tomma luften.
Anders knöt nävarna och höll Alice så hårt, så hårt. Patricia grät högljutt. De väntade. Sekunderna släpade sig fram. Anders tog det ena andetaget efter det andra. Till slut hade sekunderna blivit till minuter, men inget djävulsknytt uppdagade sig. På TVn kunde man se hur några av nissarna åter materialiserade sig runt bocken. Var och en bar ett litet barn i famnen.
”Jag tror vi har klarat oss”, sa Anders.
”Vänta”, sa Patricia. ”Jag vågar inte hoppas ännu.”
Så följde kamerorna hur ett av knytten steg ner till statsministern. Det bar ett paket i famnen, inslaget med silverglänsande omslagspapper och gyllene snöre. Mitt på satt Yulebockens sigill i blodröd lack. Varelsen räckte över paketet till statsministern.
Bocken sa:
”Tag emot denna gåva som ett tecken på vårt förbund.”
Stadsministern bröt sigillet, öppnade en flik av omslagspappret och lyfte på locket. Ett gyllene sken slog up i hennes ansikte. Hon stängde omedelbart locket igen och såg storögt på bocken.
”Under året som kommer”, sa den enorma varelsen, ”må ingenting fattas er, vare sig till kropp eller själ. Må era sinnen svämma över med idéer och era magar vara mätta. Må era skattkistor alltid vara fulla och må ni krossa allt motstånd på den globala marknaden. Gå nu, med min välsignelse.” Sedan brölade han så att jord och himmel skakade. ”Kontraktet är upprätthållet och giltigt. God yule och gott nytt år.”
Bocken lyfte och försvann ut över vattnet för att åter sjunka i Östersjöns mörker.
Alice låg tryggt i Anders famn.
”Vi klarade det”, sa han tyst.
”För ytterligare ett år”, sa Patricia.
”Shhh, låt oss inte tala om det”, sa Anders. ”Nu är det över. Låt oss glömma tills det åter är advent.”
”Du har så rätt älskling”, sa hon och kysste honom på pannan. ”God yule.”
”Och gott nytt år.”

Sju noveller släpps som ljudböcker

Nu släpps sju av mina fantastiknoveller som ljudböcker. Det är både science fiction och skräck i en härlig blandning. Novellerna är:

  • Mannerskiölds herrgård
  • Yi
  • Byssan lull
  • Pancasila
  • Lucifers säd
  • Där staden dragit fram
  • Hon som dömer

De finns redan hos de största streamingtjänsterna.

Men kan också köpas hos internethandlarna.

Det går även bra att låna novellerna gratis på biblioteket. Det enda du behöver är ett lånekort och en pinkod.

Novellerna är inlästa av Felicia Stenmark och producerad av In Mind Studios.

Snart släpps antologin Bortom portalen!


Under 2015 fick förlagen bakom fantastikportalen.se en idé. Med så många förlag och författare, varför inte ge ut en antologi tillsammans? En samling som kunde visa på bredden inom svensk fantastik i allmänhet och hos fantastikportalen i synnerhet. Dessutom vore det ju väldigt kul att få visa upp lite nya talanger, så det utlystes också en novelltävling.

Det kom in massor av fantastiska bidrag och efter ett hårt juryarbete valdes följande tre vinnare: Anita Mederyd, Marcus Olausson och Alexandra Alexandersson. Nu har omslaget designats, inlagan satts och alltsammans skickats iväg till tryckeriet. Antologin släpps av mitt eget Fafner förlag på självaste skottdagen, den 29:e februari 2016.

Tondöda zombier, dunkla speglar, dränkta världar och en ondska bortom tid och rum. Fantastikportalen presenterar stolt elva noveller från några av Sveriges vassaste fantastikförfattare:

EMMA 2.0 – Anita Mederyd
MARINA – KG Johansson
TIDSÖGAT – Hans Olsson
DE VITA – Boel Bermann
SJUNG, KÄRA SYSTER – Marcus Olausson
EN HEMLIGHET I ÖKNEN DOLD – Lupina Ojala
IRRBLOSS – Linda Hallgren
OPPENHEIMER BLUES – Love Kölle
VÄSKAN – Ida Tellestedt
DE TOMMA – Alexandra Alexandersson
JORMUNGAND – Oskar Källner

 

“En ren uppvisning i kreativitet och hantverksskicklighet. Lysande rakt igenom.”
– Andreas Ljungström, Tentakelmonster

Munins skärvor får litteraturstöd av kulturrådet

Nu i december så bör nära 300 ex av Munins skärvor ha anlänt till bibliotek runtomkring i Sverige. Munins skärvor har nämligen, roligt nog, fått litteraturstöd från kulturrådet.

Det känns väldigt bra. Munins skärvor är ett speciellt litet kärleksbarn. Det var första gången jag samlade mina noveller på ett enda ställe, och resultatet blev en lite egensinnig amalgam av science fiction- och skräck. Den fick en riktigt bra BTJ-recension, men sålde ändå inte i några stora upplagor till biblioteken.

Jag skickade in Munins skärvor till kulturrådets jurygrupp och hoppades, men förväntade mig absolut ingenting. När man tittar på deras kvalitetskrav så är det en del som ska till:

“Boken ska bedömas utifrån hantverksmässig kvalitet där hänsyn tas till korrekturläsning, språkbehandling, textkritisk granskning och tillförlitlighet i sak.

Vid bedömningen av utpräglad genrelitteratur, till exempel fantasy eller deckare krävs att de tänjer genrens gränser och tillför den något nytt av språklig, tematisk eller gestaltningsmässig art.”

Roligt nog så passerade Munins skärvor genom nålsögat. Juryn måste ha gillat den. Det är ytterligare ett bevis på att ett litet förlag kan ge ut kvalitetslitteratur, och det är fantastiskt att vi har ett kulturråd som ger möjlighet för det som är annorlunda att nå ut till Sveriges bibliotek och till läsarna.

Necronomicon i Upsala

Det är fascinerande hur HP Lovecrafts gamla skräcknoveller bara fortsätter att växa i popularitet och inspirerar till nytt skapande. Just nu känns det dessutom som om det händer väldigt mycket på den svenska Lovecraftianska scenen. Stockholms Lovecraftfestival gick av stapeln förra helgen i Stockholms kulturhus med filmvisning, föredrag, internationella gäster samt släpp av ett antal nya svenska Lovecraftinspirerade serietidningar, bl.a. 1 000 Ögon: Cthulhu av Jonas Anderson och Daniel Thollin samt Professor Frans och Necronomicon i Upsala av Mohamed Omar och Rickard Fornstedt.

Jag har tidigare läst Mohamed Omars Professor Frans Stenberg och det stulna gudahuvudet. Det var en trevlig novell som utspelade sig i ett dimhöljt Upsala som balanserade mellan vårt vardagliga moderna Uppsala med kårsittningar, smarttelefoner och Stjärnornas krig, och ett mörkare mer gotiskt Upsala med blod, hemliga kulter och mörka hemligheter.Omar har även släppt Professor Frans och den siste Sturen, men den har jag tyvärr inte läst.

Professor Frans och Necronomicon i Upsala är ett nytt grepp. Istället för en vanlig novell så har Mohamed Omar slagit sig samman med tecknaren Rickard Fornstedt och skapat en serietidning. Det är i samma behändiga A5-format som det stulna gudahuvudet och ligger väl i handen. Professor frans och hans assistent Henning ger sig åter ut på jakt efter sanningen genom välbekanta Upsalamiljöer. Jag gillar verkligen hur de aktivt har använt kända och mindre kända ställen i Uppsala för att lokalt förankra allt som händer.

Jag kommer aldrig mer att kunna se på Ulleråkersområdet på samma sätt, nu när jag vet vad som döljer sig nere i mörkret.

Dialogerna är rappt skrivna och tecknarstilen är stundtals något barsk men fungerar väldigt väl för sitt syfte. Äventyret är härligt spaceigt med lovecraftianska krafter bortom tid och rum, galna sekter och interdimensionella rymdnazister. Slutet får mig att tro att det kommer en uppföljare, och det ser jag gärna. Skulle jag få önska något så skulle jag vilja ha ännu mer av det gotiska Upsala, ännu mer av de trånga gränderna, höga tornen och tjocka dimman. Det här var roligt och jag vill gärna läsa mer.

 

Munins skärvor recenserad i Tidningen Kulturen

Igår blev Munins skärvor recenserad i Tidningen Kulturen. Bland annat kan man läsa:
“Vi får följa med på en hisnande resa i tid och rum … ”Hon som dömer”, en näst intill perfekt komponerad SF-berättelse … Källner har gjort ett grundligt arbete med denna bok. Vi får se när de större förlagen nappar även på detta … För det är i den spekulativa berättelsens essens att just berättandet är både intressant och, med brist för ett bättre ord, tankeväckande. I det sistnämnda lyckas författaren mer än väl.”
– Alexander Sanchez

Känns självklart fantastiskt roligt.

Läs hela recensionen här.

Nu släpps skräcknovellen Byssan lull som e-novell.

Nu släpps skräcknovellen Byssan lull som e-novell.

Zombieapokalypsen är ett faktum. En grupp familjer har barrikaderat sig på det gamla stadshotellet. Där inne hankar de sig fram och försöker överleva från dag till dag.

Men barnen är hungriga och maten är snart slut. Något måste göras.

En berättelse om människorna vid världens slut, deras fruktan, deras rädslor och deras kärlek.

Tidigare utgiven i skräckantologin Bländverk. Nu även utgiven som e-novell. Den finns att köpa på iTunes/iBooks men går även att låna hem gratis från biblioteket.
Och här kommer förresten Byssan lull i sin kanske kusligaste version, framför av självaste Evert Taube.

Ny skräcknovell ute nu: Mannerskiölds herrgård

Idag har jag den stora glädjen att presentera ännu ett e-novellsläpp. Det är bara tio dagar sedan Mix förlag släppte min SF-novell “Tills tiden skiljer oss åt.”  Nu släpper mitt eget Fafner förlag även skräcknovellen “Mannerskiölds herrgård.”

Novellen kom till efter att jag hade läst alldeles för mycket H. P. Lovecraft. Mycket mer än så tänker jag nog inte säga om innehållet utan hänvisar till annonsen nedan.

Mannerskiölds herrgård annonstext

Novellen finns redan att köpa på Bokus och iTunes/iBooks. Inom kort kommer den även finnas på Adlibris, Kobo och många andra e-boksställen.

Fantastisk Podd – En ny podcast om fantastik

Då var det premiär för Fantastisk Podd! Första avsnittet släpptes idag. Det är en podcast med svenska och finska science fiction-, fantasy-, och skräckförfattare. Vi kommer att prata om fantastik i alla dess former och färger. Att läsa, skriva och avnjuta dessa underbara genrer på bästa sätt.

Podcasten görs av fyra grupper, östra, västra och södra Sverige, samt Finland som också var först ut med sitt avsnitt Kampen (eller finsk sisu.) Jag har frågat och fått förklarat för mig att sisu betyder typ “jävlaranamma” och det är något jag personligen hoppas ska få gälla för hela podcasten. 🙂

Vi planerar lägga upp nya avsnitt varannan vecka och det är några mycket spännande författare som kommer vara med:

Finsklandsvenska gänget: Maria Turtschaninott, Mia Franck, Hannele-Mikaela Taivassalo och Jenny Wiik.

Malmögänget: Nene Ormes, Kristina Hård, Karin Tidbeck, Karin Waller och Jenny Milewski

Göteborgsgänget: Susanna Nissinen, Stefan Hagel, Pål Eggert, Fredrik Persson och Susanna Björnberg.

Stockholmsgänget: Oskar Källner, Peter Bergting, Anders Björkelid, Erik Granström och Boel Bermann.

Detta här kommer bli hur kul som helst.

Jag deltar i skräckantologin Bländverk

Idag släpps Bländverk, en skräckantologi med 13 svenska författare. Det är Jonny Berg, mannen bakom skräckbloggen Swedish Zombie som samlat ihop historierna och agerat redaktör. Det är en stor bredd på författarna och historierna, men de har alla gemensamt att de vill beröra, underhålla och skrämma.

Det var väldigt roligt att bli tillfrågad om medverkan och än roligare att skriva historien. Eftersom det var Swedish Zombie som skulle ge ut den så tänkte jag att det vore kul att skriva just en zombiehistoria. Det hade jag aldrig gjort förut så det kändes som en rolig utmaning. Jag ville dock göra zombierna lite mer tillspetsade, lite mer personliga, så att deras eviga hunger, och det den representerar, kunde få fritt spelrum. Samtidigt är det mest av allt en historia om de levande, de som desperat kämpar för att överleva i en brutal och obarmhärtig värld. Därför blev “Byssan lull” inte så mycket en zombiestänkare fylld med vapen och blod, som det blev en berättelse om människorna vid världens slut, deras fruktan, deras rädslor och deras kärlek.

Antologin är GRATIS! och finns att ladda ner här i önskat eboksformat.