by Oskar Källner -

Onsdagsretro – Another World (1991)

Jag satt hemma hos min kompis och spelade på hans Amiga 500. Så plockade han fram en diskett med ett nytt spel han ville visa mig. Han laddade upp startskärmen, och en ny värld öppnades inför mina ögon. Aldrig hade jag förut sett så verklighetstrogna rörelser, så märkliga miljöer, så ekande ensam musik och spännande eldstrider. Det var Another World.

Det var som en film, fast som ett spel, fast ännu bättre. När vi väl hade börjat kunde vi inte sluta. Många timmar senare, när jag egentligen skulle ha gått hem för länge sedan, så klarade vi det. Det var en bitterljuv känsla. När jag väl vandrade ut i den kyliga nattluften så var huvudet fullt av allt jag fått vara med om. Det blev ett äventyr, starkare än någon av barndomens matinéfilmer, som kom att stanna med mig för livet.

Egentligen är berättelsen om Another Worlds tillkommelse lika spännande som spelet i sig. Det är berättelsen om den folkskygge nörden Eric Chahi, som med sina programmeringskonster och visuella vision skapade ett spel olikt allt vi tidigare sett. Han gjorde allt själv och han var en sann pionjär. När alla andra körde med bitmappar använde han vektorer och rotoskoping. Egentligen är det onödigt att jag skriver om hela tillblivelsen här. Titta istället på dokumentären (del 1 och 2) nedan. Grymt intressant, och en del av vårt kulturarv som gamers.


by Oskar Källner -

Skyline – Invasionen är ett faktum

Det verkar vara inne med invasionsfilmer i Hollywood. Har hört mycket om World Invasion: Battle Los Angeles och häromkvällen såg jag en annan film på samma tema: Skyline. Båda två handlar om utomjordningar som kommer till jorden med ett enda mål, invasion.

Skyline är en b-film. Men det är en b-film med effekter i a-klass. Faktum är att skådespelarna är riktigt usla, manuset är inte mycket att hänga i julgranen, men effekterna är det som får en att stanna kvar. De invaderande rymdvarelserna är helt fantastiskt designade.

Filmens styrka ligger i hur väl porträtterade rymdvarelserna är. De är allt annat än mänskliga. De försöker inte kommunicera. De verkar inte ha några känslor. De vill inte finna en plattform för umgänge. De är en välsmord, nästan ostoppbar maskin, som krossar allt motstånd framför sig. Just detta att filmmakarna inte försöker förmänskliga dem, eller göra dem förståeliga, är filmens största styrka.

De mänskliga skådespelarna är däremot filmens största svaghet. Men jag antar att det är svårt att göra en film av bara specialeffekter. 😉 Ingen av dem är trovärdig, och även om vissa av dem verkligen försöker så lyckas regissören inte få ut något vettigt ur dem.

Faktum är att man kan skippa filmens första 18 minuter. De är ändå bara en introduktion till karaktärerna, som man ändå inte bryr sig om. Men 18 min in börjar invasionen, och då börjar det roliga. Filmen blir faktiskt allt bättre ju längre man kommer. Det är egentligen först under filmens sista 15 min, när man ser mänsklighetens desperata kamp, och förstår omfattningen av förödelsen, som man blir känslomässigt engagerad.

Skyline kommer antagligen att vara totalt bortglömd om tio år. Men vill du ha lite enkel underhållning, utan krav på några högre hjärnfunktioner, med en massa ögongodis (och ibland vill man faktiskt det) så är Skyline den perfekta filmen.

Glöm bara inte bort att spola de första 18 min. 🙂

by Oskar Källner -

Apocalyptica – Så här ska en mellanakt se ut!

Jag har i många år varit ett fan av apocalyptica, den finländska gruppen som spelar hårdrock med enbart cello och trummor. De är helt enkelt fantastiska, med grym tyngd och känsla.  Om ni undrar vad jag yrar om så klicka bara på videon nedan för att se en mellanakt de gjorde under ett idrottsevenemang i Finland. Mycket bättre än så här blir det inte.

by Oskar Källner -

Lysande bra “Game of Thrones” trailer

Jag är nog inte den enda som ser fram mot HBO´s nya storsatsning “Game of Thrones”. Den är baserad på G R R Martins stora fantasyserie “A song of Ice and Fire”, som är känd som en ganska bister, brutal och vuxen fantasy. HBO är samtidigt kända för att göra kvalitetsserier och de har några riktigt bra skådisar, bl.a. Sean Bean och Peter Dinklage. Jag tror att det här kan bli hur bra som helst.

Det har kommit ett antal intressanta trailers till serien. En av de tidigaste kan du se här. Men i dagarna släpptes en ny, längre och exklusiv trailer som ser helt lysande ut. Den går dock inte att embedda i sin egen blogg, utan du måste klicka här för att se den. Men det är det värt. Magi väntar dig, bara ett klick bort. 😉

by Oskar Källner -

Predators – mer av samma

Även om Drakhornet slukar det mesta av min fritid så måste man ta slappna av lite då och då. Så för några dagar sedan satte jag mig ner och såg den nya Predator filmen, passande kallad ”Predators.” Filmen börjar riktigt bra med huvudkaraktärerna i fritt fall (bokstavligt talat) på väg ner mot en djungelbeklädd värld.

De är ett omaka gäng krigare från jordens alla hörn. De känner inte varandra. Det sista de minns är ett kraftfullt ljus. Nu måste de slåss för sina liv på en främmande värld, där de inte längre är jägarna, utan de jagade.

När jag var i tonåren älskade jag de första två Predatorfilmerna. Speciellt gillade jag tvåan då det hade ett relativt smart manus och visade nya och intressanta karaktärsdrag hos själva Predatorerna. De två Aliens vs. Predatorfilmerna som slängdes ut på marknaden för några år sedan var så usla att de inte ens existerar i min bok. Så med tonåringens glada minnen i hågen såg jag ändå fram mot Predators.

Men lever filmen upp till sina föregångare? Nej. Inte egentligen. Är det en dålig film? Nja… Den är inte dålig, problemet är bara att den inte är bra heller. Skådespelarna gör vad de kan. Adrien Brody och Laurence Fishbourne är stabila skådisar, och Alice Braga gör en oväntat stark insats som gruppens ända kvinnliga deltagare. Ändå lämnar filmen inga spår, inga minnen.

Arnold och gänget 1987, notera likheten med Predators DVD-omslag.

Problemet tror jag ligger i att de inte vågade göra något nytt. Det är egentligen bara en rehash av ettan. Men istället för Arnold och gänget i en djungel på jorden så är det Adrien och gänget i en djungel på en annan planet.

Predator 2 satte man i en storstadsmiljö. Man adderade lite försvarshemligheter, hemliga forskningsprogram och maffiakrig till smeten och gjorde så verkligen något nytt och unikt i förhållande till ettan. Men Predators gör inget unikt. Det är samma gamla historia, där den ena efter den andra i gruppen faller offer för jägarna. Nästan som i en gammal Screamfilm.

Filmen är enligt min mening inte en värdig arvtagare till de gamla filmerna. Den vågar inte bygga vidare och finna något nytt. Tråkigt, för det kunde ha blivit så mycket bättre. Sedan är det ändå en film man kan se, om man har vettiga förväntningar på den. Vill man bara ha en allmänt hjärndöd actionrulle en sen fredagskväll, och ibland vill man det, så är Predators en utmärkt film. Men vänta dig inte stordåd.

by Oskar Källner -

SF som litteratur med Neal Stephenson

Jag hittade nyligen ett mycket intressant seminarium med SF författaren Neal Stephenson. Tydligen höll han det redan 2008, så det är bara jag som är lite sen. 😉

Han talar om SF som genre och hur den distingerar sig från andra genrer. Om man nu ens kan tala om genrer längre. Han lägger ut texten om SF som en intelligent genre, “idea-porn” som han kallar det och har slutligen några kängor att dela ut till dagens post-strukturalistiska kritikerelit.

I klippet nedan ser man bara de första 10 minuterna. Klicka på “watch full program” nere i högra hörnet för hela föreläsningen.

by Oskar Källner -

Space Battleship Yamato – Snart på en bio nära dig

När jag var liten såg jag några avsnitt av en tecknad serie jag tyckte var fantastiskt spännande. Först många år senare förstod jag att det hade varit Star Blazers, en del av ett stort japanskt Animeimperium vars flaggskepp var Animen Space Battleship Yamato.

Jorden är under belägring. Elaka aliens, med en totalt överlägsen rymdflotta, har bombat jorden med radioaktivt avfall. Människorna har flytt från ytan och bor i underjordiska städer. Men sakta tränger radioaktiviteten allt djupare och snart kommer varje människa att vara död.

Men så kraschar ett främmande skepp på Mars. Där finns en meddelandekapsel från en okänd planet. De erbjuder hjälp. De har tekniken att kunna rena jorden från all strålning. I kapseln fanns också ritningar på överljusmotorer och kraftfulla vapen.  Desperata bygger mänskligheten ett nytt slagskepp. De använder skalet av japans gamla WWII slagskepp, Yamato (sic!) och fyller det med ny teknik. Yamato är det enda av mänsklighetens skepp som kan mäta sig med de elaka rymdvarelserna.

Sedan ger de sig av. Mot andra galaxer. För att rädda mänskligheten. Det var fruktansvärt kul. När jag var sju. 🙂

Nu har japanerna gjort en riktig spelfilm av den gamla animen. Kolla in trailern nedan. Det ser faktiskt riktigt rolig ut. Den lär väl knappas släppas på bio i Sverige. Men har man tur kanske man kan köpa en import DVD från USA om ett år eller så.

by Oskar Källner -

Comboys & Aliens – Vad ska de komma på härnäst?

Ibland undrar jag hur folket i Hollywood får nya idéer. Kanske kastar de tärning. Eller kanske finns där en stor anslagstavla, fylld med lösryckta ord, som de kastar dart på.

Jag kan se det framför mig:

Steven Spielberg, James Cameron,  George Lucas, Ridley Scott och de andra grabbarna (för detta är tyvärr fortfarande en grabbklubb) är samlade kring ett stort pokerbord. Cameron puffar över sin kortlek. Scott försöker hålla sitt pokerface. Lucas gör sin Darth Vader imitation. Spielberg tröttnar, ställer sig upp och kastar iväg en pil mot anslagstavlen. Den fastnar på “Aliens.”

“Den filmen har jag redan gjort,” säger Scott.

“Du menar Alien,” säger Cameron. “Aliens gjorde jag.”

“Vi har alla gjort filmer med aliens,” säger Lucas. “Ärligt talat står det mig upp i halsen. Det var knappt jag överlevde de nya Star Wars filmerna.”

“Det märktes,” säger Scott.

Lucas tittar surt ner i sin kortlek och mumlar något om “…bara för att jag ville bygga en ny svimmingpool.”

Spielberg kisar på lappen och tuggar sitt skägg. “Jag har redan gjort filmer om aliens som blinkar med stora lampor, aliens som ringer hem, aliens som jagas av män i svart, aliens i kristallskallar, robotaliens… Vad mer finns det?

“Undervattensaliens?” säger Scott.

“Den har jag gjort,” säger Cameron.”

“Jaja… blåmålade aliensmurfar då?”

“Den med.”

Spielberg kastar iväg ännu en pil. Den fastnar på “Cowboys.” Han gnuggar sig om näsan.

“Vad tror ni om det här grabbar? Cowboys & Aliens, kan det vara någonting?”

“Jag tror det finns en serietidning som heter så,” säger Lucas.

“Bra! Då behöver jag inte uppfinna hjulet själv. Var är min telefon, måste ringa och köpa rättigheterna.”

“Vem ska du ha i huvudrollen då?” säger Scott.

“Jag ringer väl Harrison Ford. Efter senaste Indiana Jones är han desperat nog att ta vad som helst” Med ett elakt flin lämnar Spielberg rummet.

“Varför ska alltid han få alla bra idéer?” säger Cameron, griper två pilar och kastar iväg dem. De hamnar på “delfiner” och “cybernetisk.” Ett plötsligt leende sprider sig över ansiktet.  “Jag måste dra grabbar!” säger han och slänger sig ut genom dörren.

“Oj vad han fick bråtton,” säger Lucas. “Behöver han också en ny pool?”

Tro det eller ej. År 2011 är den här.

Regisserad Jon Favreau och producerad av Steven Spielberg:

Cowboys & Aliens.

by Oskar Källner -

Legenden om Ugglornas Rike

Jag gillar barnfilm. 🙂 Speciellt välgjorda barnfilmer som “Happy Feet.”

Nu är samma gäng tillbaka med Legenden om Ugglornas Rike.  Jag får ett stort leende över hela ansiktet när jag ser trailern. Fast filmen ser jag nog på engelska.

Det är föresten fascinerande hur långt vi kommit med CGI. För bara några år sedan, t.ex. i Star Wars I, fick det mesta en plastartad yta. Det såg inte äkta ut. De här ugglorna känns mer verkliga än riktiga ugglor. 😉

by Oskar Källner -

Wow Cataclysm trailer

Jag vill egentligen inte återvända till Azeroth. Jag har en bok att skriva och en familj att mysa med. Men man blir så sugen när man ser trailern för Cataclysm. Att återigen få vandra genom dessa välkända men ändå helt förändrade platser. Nej! Jag måste stå emot. Men det ser verkligen läckert ut. 🙂

by Oskar Källner -

The Walking Dead – ny tvserie

Jag är egentligen inte en Zombiediggare. (Även om Shaun of the Dead var väldigt rolig.)

Allt för mycket av det jag sett håller allt för dålig kvalité. Efter de senaste årens zombieboom börjar dessutom temat kännas uttjatat. Varför blir jag då så intresserad av denna tvserie? Vet inte. Men trailern känns fantastisk. Kolla själva.


by Oskar Källner -

A Game of Thrones – snart en tv-serie nära dig.

För den som gillar scifi eller fantasy-serier finns det inte så mycket att se på just nu. Merlin är på tok för barnsligt, Battlestar Galactica är slut, Caprica visade sig vara skräp. Och jag vill inte ens prata om StarGate Universe…

Under de senaste två åren fick jag min fantasyfix av “Legend of the Seeker”. Inte direkt en kvalitetsserie med djuplodande karaktärer, men ändå alltid rolig och underhållande. Ibland gör det inget om något är simpelt, så länge som man ser på det med ett leende på läpparna. Tyvärr la de ner den serien i maj i år.

Men nu finns det plötsligt hopp, i alla fall på fantasyhimlen.

Jag har personligen inte läst George R R Martins böcker, men jag har förstått att de är väldigt mörka och riktade mot en äldre publik. Nu kommer en av hans fantasyserie “A song of Ice and Fire” att förvandlas till tv under namnet “A Game of Thrones.”

Det är en komplex saga med mycket intriger, slag och strider. De har dessutom fått tag i några riktigt bra skådisar. Eller vad sägs om Sean Bean och Peter Dinklage m.fl.

Här är en trailer samt en “Behind the scenes” för att få upp ångan. Serien beräknas komma ut under våren 2011.