Som ung tonåring läste jag Frank Herberts Dune för första gången. Jag har för mig att det var en svensk översättning som hette typ “Arrakis ökenplaneten.” Och jag minns än idag hur Herbert lyckades, så som ett fåtal andra författare, verkligen föra mig bort till en helt annan värld där jag fick uppleva ett i sanning episkt äventyr.













