Hayao Miyazaki´s: Princess Mononoke (Mononoke Hime)
Movie (1997) 134 min
Välkommen till en helt annan värld. En värld där gudarna fortfarande vandrar genom skogen i form av världiga vildsvin, enorma vargar och fagra hjortar. Men skogsgudarna är arga. Människan trängar in i den heliga skogen, på jakt efter metaller, trä och rikedom. Den gudomliga vargmodern, hennes två vargsöner samt hennes adoptivdotter, en ung människoflicka: Monoke, försöker befria skogen från människans fördärvande närvaro. Så dyker en legendarisk vildsvinsgud upp med hundratals av sina avkomlingar, fast besluten att en gång för alla kasta ut människan ur skogen. Människorna är dock inget lätt byte, de är beväpnade med gevär och dynamit, dessutom är de strateger av stora mått. Men det är när en ung krigare, Ashitaka, förbannad av en döende skogsdemon, dyker upp som det verkligen börjar hända saker…
Denna film är ett mästerverk. Det var i och med denna film som Hayao Miyazaki började bli mer känd i väst. De shintoistiska inslagen är också övertydliga med alla skogsgudar och andevarelser. Den narrativa strukturen är lysande. Konflikten, mellan människan som drivs mot skogens rikedomar, och skogens varelser som bara vill bli lämnade i fred, är fantastiskt regiserad. Det finns nämligen inte en god och en ond sida, utan båda sidor är ganska grå. Skogsgudarna är inte direkt genomgoda, men inte heller är de onda. Man kan förstå deras frustration och deras avsky för människans verksamhet.
Människorna är dock inte direkt onda, utan vanliga människor som måste jobba i sitt anletes svett för rensa ut metallen ur malmen och på så sätt tjäna ihop till levebrödet. Dock finns det en omisstaglig kritik i filmens budskap. Precis som Tolkiens kritiserar Miyazaki det industriella samhället, som dödar sina gudar, sätter människan i centrum, och tar död på mysteriet och magin.
Konflikten är även en identitetskonflikt hos såväl Ashitaka som hos vargflickan Mononoke. Det är inte lätt att välja sidor, och deras relation (som börjar med att Mononoke försöker döda Ashitaka) övergår visserligen i vänskap, men det blir aldrig det där Hollywoodiska romantiska standardslutet. Istället för att försöka släta över och hitta enkla lösningar så redovisar istället Miyazaki problemet i sin helhet.
Jag älskar den här filmen. Rekomenderas!
Mitt betyg: 10/10
Ps. Vill bara utfärda en liten varning. Jag såg en gång den här filmen med några vänner. De gillade den, men tyckte att den innehöll lite väl mycket “köttfärs”. Alltså, lite slajmiga scener, med mycket äcklig gegga och slem. Japaner brukar har en liten förkärlek för det slemmiga och sladdriga (Se t.ex. slutet av Akira.) och den här filmen har några scener som är praktexempel. Om du är lite kräsmagad, kanske du ska ta en snällare och gulligare film, t.ex. Spirited Away. Ds.
