GOTY – Årets shooter

Årets shooter går för min del till en av årets riktiga tungviktare. En FPS som slipats om och om igen och nu befinner sig i femte generationen och som släpptes i år under så mycket hype att vilket spel som helst hade knäckts under det. Jag talar så klart om Halo Reach.

Årets shooter: Halo Reach.

“Men vad nu?” Kanske ni säger. “Vad är det här? Har inte Reach tidigare sågats? Blev det inte till och med utsett till årets besvikelse? Jo det är sant. Men min besvikelse gällde storyn.  Den föll platt. Vad det gäller själva gameplayet så var det en av årets spelmässiga höjdpunkter.

Bungie kanske inte levererade den där känslomässiga smällen, men de levererade ett plasmafyrverkeri utan dess like! Jag klarade nyligen Singularity och har även testat på dess Live-multiplayer. Jag vet att många höjer Singularity till skyarna, men personligen var det snarare lite “Meh, jag har sett det förut.” Dessutom var det smärtsamt märkbart att Singularity spelas bäst på PC med mus och tangentbord. Det var helt enkelt inte anpassat till konsolens segare kontroll.

Reach däremot lider inte av några kontrollproblem. Efter år av experimenterande vet de vad som fungerar och vad som inte gör det. Fiender, autoaim, leveldesign, sikthastighet… allt är optimerat för att ge konsolspelarna den ultimata FPS-upplevelsen. Det är nog egentligen därför jag är så arg på att de sumpade storyn. För egentligen vill jag gärna spela om Reach, pga de häftiga eldstriderna, men samtidigt har jag svårt att känna mig motiverad, pga den taffliga storyn. Om jag skulle sammanfatta mina betyg för Reach så skulle väl storyn få 4/10 medan shootern skulle få 10/10. Så det landar väl på ungefär 7/10 totalt sett. Ett hedervärt betyg, men inte den koloss som hypades under våren.

Samtidigt finns det knappt inget som är roligare än att kasta in en plasmagranat bland ett gäng grunts och se dem flaxa omkring i panik. Eller den enorma tillfredsställelsen när man äntligen besegrat ett team av hunters. Det är där i stridens hetta som Reach verkligen lyser.

Missa inte de andra bloggarna:

Det här inlägget är en del av den gemensamma satsningen “Årets spel enligt svenska spelbloggar”, där varje dag, fram till julafton, deltagande spelbloggar var för sig utser en vinnare i en förutbestämd kategori. Idag har följande bloggar utsett vinnaren i kategorin ‘Årets shooter’: Aftonstjaerna, Ariez, BitGarden, Bloggonoid, EmmyZ, Familjenspel, Kraid, Lunandrez, Megastorm, Munins skärvor, n00b schoolbus, Onlajn, Pixelviking, Savepunkt, Spel på allvar, Spel-Malmer, Spelgubben, Spelografi, Spelvärldspareringar, Victoria Saade och Xboxflickan & Nikke.

4 comments
  1. Halo är ju alltid Halo 🙂

    Glöm inte bort vart du fick spelet ifrån bara 😀

  2. “Efter år av experimenterande vet de vad som fungerar och vad som inte gör det.”

    Precis, där kan de verkligen, och har lärt sig enormt med åren. Synd på berättandet bara, men som du säger, gameplayet är väldigt bra.

  3. Halo: Reach är utan tvekan det bästa jag har spelat i Halo-väg, multiplayermässigt trivs jag så mycket bättre än förut trots att man har spenderat en himla massa tid också med Halo 3 i sina dagar. Men det känns mer rätt nu än tidigare, vapnena passar mig bättre i smaken, framför allt bytet av BR till den nya DMR är ett stort (men samtidigt litet, det är ju “bara” ett vapen) kliv tycker jag. Team SWAT tröttnar jag aldrig på!

  4. @Henke: Aldrig! Min tacksamhet varar för evigt! (Eller i alla fall till nyår.) 😉

    @NuYu: Ja gameplayet är verkligen lysande. Ren glädje.

    @Lunandrez: Intressant. Det är ju många som kritiserat Reach multidel, vissa har till och med gott tillbaka till Halo 3 eller ODST. Men det är väl som vanligt, smaken är som… 😉

Comments are closed.