Snart är uppföljaren till Drakhornet här. Del två heter Skogens hjärta och kommer att ta vid där den första boken slutade. Det hög tid att ta tag i baksidestexten. Det är sannerligen inte lätt, men jag fick en massa hjälp med Drakhornets baksida, så jag hoppas på samma stöd nu. 🙂
Förra gången konstaterade jag att en baksidestext bör innehålla följande:
- Presentera huvudpersonen
- Något händer som tvingar ut huvudpersonen på ett äventyr
- Inskärpa i läsaren att det här är väldigt spännande.
- Några avslutande ord om bokens genre och eventuellt något om författaren.
Jag har kollat på en mockup av baksidan och räknat ut att den rymmer 130 ord. Drakhornet hade 160 ord vilket gjorde att det fanns plats för ett ett citat. Men frågan är om man ska strunta i citatet den här gången? Jag satt idag och experimenterade med några rader.
Förslag till baksidestext:
Efter att ha överlevt både troll och najader söker Erik ett liv i lugn och ro. Men något rör sig bland bergen, ett nytt hot som skrämmer skogens mest mordiska varelser. När älvorna plötsligt lägger sig i leken hamnar Erik åter i stormens öga, utan att riktigt veta vem som är vän eller fiende.
Hanna vägrar att gifta sig och försöker lämnar byn, men det slutar i katastrof och förnedring. Då får hon möjligheten att fly till en plats bortom alla drömmar. Men är den utlovade friheten bara ytterligare en form av träldom?
Skogens hjärta är andra delen av Nornornas vävnad, en fantasyserie som utspelar sig i det tidiga 1800-talets Sverige. Ett land där Näckens stråkar fortfarande kan höras över vattnen och älvor dansar över ängarna.
Skriv gärna en kommentar och säg vad ni tycker. Eventuella förslag till ändringar mottages alltid tacksamt.
Jag tycker det låter spännande och lockande.
Din sista mening är dock ofullständig som sådan och det är ett grammatikaliskt fel. Du kan ju sätta ett komma efter “1800-talets Sverige”, men då får du en väldigt lång mening. Kanske en omformulering?
Ser fram emot att läsa fortsättningen.
Haha… så klart! Nästan lite pinsamt. 😉 Jag kände att den meningen inte var 100% men bekymrade mig inte så mycket mer. Ska fixa det.
Fler kommentarer! 🙂 Gimme! Gimme!
Sista stycket tycker jag är fantastiskt. Behåll definitivt uttrycken om Näckens stråkar och älvorna som dansar!!
I de två första styckena tappar jag lite av koncentrationen när jag läser på grund alla de omnämnanden och begrepp som hittills är okända för läsaren: “ett nytt hot”, “skogens mest mordiska varelser”, “en plats bortom alla drömmar”, “den utlovade friheten”, “en form av träldom”.
I sig är dessa uttryck mycket spännande(!), men tillsammans blir det lite av tårta på tårta och lite mycket att hålla isär. Lite för abstrakt för att man ska finna något att förankra texten i.
Går det att göra omformuleringar eller att avslöja något mer kring något/några av dessa begrepp, exempelvis om personen/personerna som står bakom Hannas “utlovade frihet”, eller kanske något om “skogens mest mordiska varleser”?
Åh, jag gillar det rakt upp och ner..! Speciellt sista meningen!
Men jag ser att Lollo har en point när det gäller “omnämnanden och begrepp som hittills är okända för läsaren: “ett nytt hot”, “skogens mest mordiska varelser”, “en plats bortom alla drömmar”, “den utlovade friheten”, “en form av träldom”.
I sig är dessa uttryck mycket spännande(!), men tillsammans blir det lite av tårta på tårta och lite mycket att hålla isär.”
Ok, inte mycket till hjälp kanske…
(Längtar efter att läsa boken (igen) när den är färdig!!)
Lycka till Oskar!
Okey. Konsensus verkar ändå vara att det är lite för mycket klichéer som måste bort.
Exempel på klichéer:
– i lugn och ro
– ett nytt hot
– i stormens öga
– vem som är vän eller fiende.
– bortom alla drömmar.
Och så behöver vi konkretisera texten lite så att man får en bättre idé om själva handlingen. Nu är det för luddigt.
Vad sägs om:
Efter att ha överlevt både troll och najader vill Erik bara jobba på bruket och studera under kyrkoherden. Men när en märklig man sänder honom för att stjäla från älvorna är skogens varelser inte sena att reagera. Erik hamnar åter i händelsernas centrum, utan att riktigt veta vem han kan lita på.
Hanna vägrar att lyda sin försupne far och gifta sig. Hon försöker lämna byn men det slutar i katastrof och förnedring. Då får hon möjlighet att fly till en plats där hennes far aldrig kan nå henne. Men är friheten hon hoppas på bara ytterligare en form av träldom?
Skogens hjärta är andra delen av Nornornas vävnad, en fantasyserie som utspelar sig i det tidiga 1800-talets Sverige. Det är ett land där Näckens stråkar fortfarande kan höras över vattnen och älvorna dansar över ängarna.
Funderar på om man ska stryka: ” jobba på bruket” eller “studera under kyrkoherden” för att korta ner den första meningen.
Sedan funderar jag på sista meningen. Nu delade jag upp den i två. Men man kan också ha den som en enda lång mening. Vore det bättre med:
Vers 2:
Skogens hjärta är andra delen av Nornornas vävnad, en fantasyserie som utspelar sig i det tidiga 1800-talets Sverige, ett land där Näckens stråkar fortfarande kan höras över vattnen och älvorna dansar över ängarna.
?
Andra versionen är mycket bättre! Mer konkret och mindre flum :-). Du kanske kan stryka antingen “jobba på bruket” eller “studera hos kyrkoherden” istället för stryka båda?
Har du tänkt ha med något om dig själv? Länk till webbsida?
Bra att du gillar andra versionen bättre. (Det innebär ju att det går framåt.) 😉
Jag har inte tänkt stryka båda Eriks aktiviteter, det ena eller det andra. Frågan är vilket. Brukar eller studierna. Vad säger ni?
Nej. Det finns tyvärr ingen plats för en text om mig själv, eller en länk. Inte på omslaget. Där finns bara plats för 130 ord. Kanske kan det bli något i inlagan.
Tycker att “jobba på bruket” är ett bra uttryck. Det är lätt att ta till sig och ger ett spännande, trovärdigt intryck.
Tjaba!
Jag har inte läst de andra kommentarerna. Men jag saknar Eriks motivation till att sticka ut på nya äventyr. Om han verkligen vill stanna hemma egentligen måste något utifrån tvinga ut honom. Som jag läste det nu, hotar något läskigt hela byn/staden/samhället där han bor. Varför måste just han ge sig av?
Kanske lägga till något som: Nu vänds blickarna mot Erik som kan lösa problemet. Eller: För att rädda sina nära och kära. typ…
Ok. nu har jag läst version 2 och gillar den. Kanske som du är inne på, ta bort bruket och kyrkoherden. (Lite ointressant fakta)
Det är så grymt svårt det här.
Men jag känner ändå att det går framåt.
Tack så mycket allesammans för era kommentarer. Jag tar till mig allt ni säger.
Här är en kommentar som jag fick via mail:
Jag känner fortfarande inget när jag läser de två första styckena. De informerar mig om händelseförlopp, men är det vad man vill ha på en baksida? Vill du hooka läsaren med texten behöver du göra läsaren mer nyfiken, t ex genom att skapa känslor.
Vad händer om du fokuserar på brytpunkten där Erik stjäl från älvorna? Där har du något spännande och konkret. Vi behöver inte veta på baksidan vad han har gjort tidigare, vi behöver inte veta ungefär vad som kommer hända i boken så länge du säljer oss på någon del av den. T ex en 1800-tals-pojke som luras att stjäla från älvorna. Då löser sig resten.
Alltså: prova att fokusera på en specifik stund först och sen komma med mer svepande summeringar (om de ens behövs).
“I händelsernas centrum” är en kliché.
Det är viktigt att man bli hookad på nästan första raden. Att man skapar en känsla. Till första boken löste vi det med ett citat ur boken från andra kapitlets mest spännande scen. Det var på sätt och vis en no-brainer. Till tvåan är det betydligt svårare. Dels har jag inte lika mycket plats för baksidestext, och dels så har jag inget citat som jag omedelbart kommer att tänka på som vore lämpligt.
Men kanske är det ett misstag att skippa citatet. Låt oss testa med några citat. I den omskrivna versionen nedan har ni ett citat. Under det nya förslaget visar jag två till till. Någon favorit? Någon som gav en känsla? Någon som högg tag i er?
Angående klichéer så är de grymt svåra att undvika. Men jag ser positivt på det. Jag har avlivat sex st till denna version och bara fått en (eller kanske två) nya. Så nu fortsätter vi att avliva dem tills de alla är döda. Så snälla peka ut klichéerna så fort ni ser dem. 🙂
I denna nya version har jag kapat bort de första orden om vad som hänt tidigare. Och plötsligt kändes det som att både bruket och studierna fungerade. Tidigare var det för mycket. Om jag tog bort någon av dem nu skulle det bli för litet.
Ny version av baksidestext:
”Vi kommer aldrig att vara klara med varandra”, sa Afon. ”Inte förrän den dag jag lägger mina fingrar runt din hals och sakta kväver din sista suck.”
Erik vill bara jobba på bruket och studera under kyrkoherden. Men när skräckinjagande väsen hotar byn sänds han för att stjäla från skogens älvor. Snart hamnar Erik åter i en malström av händelser som kan förgöra allt han håller kärt.
Hanna vägrar att lyda sin far och gifta sig. Hon försöker lämna byn men det slutar i katastrof och förnedring. Då får hon möjligheten att fly till en plats där hennes far aldrig kan nå henne. Men hon vet inte om resan kommer att sluta i frihet eller slaveri.
Skogens hjärta är andra delen av Nornornas vävnad, en fantasyserie som utspelar sig i det tidiga 1800-talets Sverige. Det är ett land där Näckens stråkar fortfarande kan höras över vattnen och älvorna dansar över ängarna.
Andra citat jag funderar över:
“En lång stund stod hon och höll om sig själv. Hon visste att hon egentligen borde gråta, att hon behövde gråta. Sedan började hon gå, som i ett dis, tillbaka mot Barkhammar.”
“Iskalla fingrar grep Erik om hjässan och böjde huvudet bakåt för att blottlägga halsen. Varelsen satte tänderna mot strupen. Sedan exploderade världen omkring dem.”
Jag tycker inte riktigt citatet tillför något här. Det är för kort och brytningen till “Erik vill bara jobba på bruket och…” blir för abrupt. För läsaren som lagt första boken på hyllan en tid nu kan det vara svår att komma ihåg Afon. Så att nämna honom vid väsen istället för namn kanske är mer lämpligt?
Rörande sista stycket. Är det verkligen landet Sverige som är det viktiga i sista meningen? Vore inte “I en tid när Näckens stråkar fortfarande…” bättre? Eller om det i själva verket rör sig om en parallellvärld till vår där övernaturliga ting sker kan du skriva “I en värld där Näckens stråkar fortfarande…”, men i ett land känns fel, för om det förekommer älvor i Sverige borde det väl också göra det i Norge eller Yttre Mongoliet för den delen.
Hej Josef.
Kul att du tittade in. Det var ett tag sedan. Hoppas allt är bra med dig. 🙂
Jag har funderat mycket kring det här och jag tror faktiskt att jag ska göra om det helt från grunden. Show dont tell…
Men angående Mongoliet. 😉 Jo, de har sina egna övernaturliga väsen. Inte just Näcken kanske, men andra. Eller i alla fall hade de det … Vart de tog vägen avslöjar jag i bok 8. 😉
Hej igen,
Nu dyker jag upp för att kullkasta hela din fina baksidestext. Det är stycket om Hanna som stör mig. Det gjorde det faktiskt redan första gången, men jag skrev aldrig något om det.
Alla som läst första boken vill ju att Hannas flykt ska gå bra och det är inte roligt att läsa att den slutar i förnedring. Efter att jag har läst boken så känns texten mer relevant men innan jag läste boken så blev jag lite nedslagen, inte så roligt läsa hela biten om hennes planering och avfärd när man redan läst att det inte slutar bra.
Så mitt förslag är att Hanna får göra sitt flyktförsök på baksidan och inte mer. De tecken du sparar in där kanske kan användas för att länka ihop ett ev citat med resten.
föreslår
Kristina
Kristina Svensson
Hej Kristina.
Jo, du har rätt. Det är nog lite för mycket spoiler i det. Något man ska vara försiktig med i baksidestexter.
Jag tror faktiskt att jag skrotar hela förslaget ovan. Jag har arbetat fram två andra experiment jag kollar på.
Får se hur det hela slutar.
Men jag hade aldrig kommit hit om det inte vore för alla bra kommentarer. Det är faktiskt ett framsteg att skrota sin text. Om man skrotar den av rätt orsaker.
Så tack! 🙂
Erik har överlevt troll, najader och sett hur människors frihet kan hotas. Han söker nu ett liv i lugn och ro. Men när ett nytt hot uppstår som skrämmer alla, goda som onda, hamnar han återigen i händelsernas centrum. I skogen och bland bergen börjar varelserna röra på sig, skuggorna breder ut sig i landet. När älvorna blir inblandade blir det svårt för Erik att längre veta vem som är vän och vem som kan vara en fiende.
Eriks historia vävs nu samman med Hannas. Hanna vägrar gå med på det giftermål som planerats för henne och lämnar dramatiskt sin by. Det som kunde ha slutat med katastrof och förnedring öppnar istället upp en ny dörr, till friheten som även den kan verka skrämmande om man inte är föreberedd på vad som kan hända.
Skogens hjärta är den andra delen av Nornornas vävnad, en fantasyserie som utspelar sig i det tidiga 1800-talets Sverige. Ett land där Näckens stråkar fortfarande kan höras över vattnen och älvor dansar över ängarna. Men också där skuggorna ruvar i mörkret.
Jag tycker det låter som en spännande bok, och ska beställa första när jag kan!
Min erfarenhet efter att ha jobbat på min egen boks baksida (eller query för agenter eftersom den är skriven på engelska) säger skriv ett första förslag, sen kasta det helt åt sidan!
Jag tänker att jag vill gärna ha att han vill jobba på bruket snarare än studera för prästen. Det är mer jordnära, lätt att förstå. Men hur kommer det sig att han ska stjäla från älvorna? Det känns som om jag behöver en anledning där.
Jag gillar “Skogens hjärta är andra delen av Nornornas vävnad, en fantasyserie som utspelar sig i det tidiga 1800-talets Sverige. Ett land där Näckens stråkar fortfarande kan höras över vattnen och älvor dansar över ängarna.” För mig gör det inget att det är grammatikfel, det är röst! Så länge det är en sådan röst du förmedlar.
Jag hör verkligen näcken med sista stycket, och det var det som fick mig att vilja läsa, så behåll det, alternativt lägg in det tidigare.
Tack för era förslag och hjälpsamma kommentarer.
Men baksidestexten är klar. Och den blev något helt annat. 🙂
Samtidigt var det här väldigt hjälpsamt, för det visade mig var problemen låg.
Så stort tack.