Tillbaka i sadeln igen

Det är ett bra tag sedan jag senast skev något på bloggen. Det finns en enkel orsak till det. I januari blev vi välsignade med vårt andra barn, en fantastisk liten pojke. När man får barn så förändras ens prioriteringar, och ens tidsramar. När vi fick vårt första barn undrade vi vad vi egentligen hade gjort med all tid vi hade haft tidigare. När vi fick vårt andra barn undrade vi vad vi hade gjort med alla dessa oceaner av tid vi hade när vi fortfarande bara hade ett barn.

Men nu är jag pappaledig, och ska vara det en tid framöver. Plötsligt har jag lite mer tid igen. Det är inte i närheten av lika mycket som jag hade tidigare, men det blir allt lättare, ju mer bebisen lär sig sova ordentligt.

Det innebär att jag så smått har börjat skriva igen, något som har legat nere senaste halvåret. Egentligen har allt skrivrelaterat legat som i ett vakum senaste halvåret, men så fort jag satte mig vid tangentbordet så vaknade skrivardemonen till liv igen. Jag tror egentligen inte att han sovit, utan bara varit undanskuffad i ett litet mörkt rum. Nu är han framme igen, och otroligt sugen.

Så igår kväll skrev jag klart ytterligare ett kapitel på bok tre av Nornornas vävnad. Det känns otroligt gott att vara tillbaka i sadeln. Märkligt nog känner jag mig inte speciellt ringrostig. Det hade jag nog förväntat mig. Men ganska snabbt kom jag in i “zonen” och orden bara flöt. Och det är inga problem att  återfinna historien. Den har jag gått och funderat på det senaste året, så den är redo att komma ut nu.

Ska också bli kul att kanske faktiskt hinna spela, och skriva om min andra stora passion; dataspel! Men det får bli allt eftersom jag känner att jag har tid. Livet som hemmapappa är inte alltid en dans på rosor. Det kallas för föräldraledighet, men med tanke på arbetsbördan tycker jag att det borde kallas för föräldraarbete. Men samtidigt är det underbart. Och vi har det otroligt  förmånligt i Sverige som får vara hemma så länge med våra små.

Nåja, detta var första inlägget på länge. Hoppas det blir fler framöver.

Allt gott!

/Oskar