Ratchet ‘n Clank – A Crack in Time (minirecension)

Jag älskar hela Ratchet ‘n Clank-franchiset. Ända sedan PS2ans glada dagar har de två kumpanernas äventyr varit en stor favorit. Därför är det en sådan besvikelse att konstatera att A Crack in Time faktiskt inte riktigt höll måttet.

Missförstå mig rätt. A Crack in Time är inte ett dåligt spel. Det är riktigt bra. Men det når aldrig upp till samma briljans som Tools of Destruction. Det är byggt på exakt samma formula, men av någon orsak blir banorna aldrig riktigt lika bra designade, vapnen är aldrig riktigt lika maffiga, miljöerna är inte lika drivna, humorn är inte lika underfundig, berättelsen känns inte lika drivande och varför underanvänder de Captain Qwark? Han är ju en av de stora behållningarna med R&C. Och vilken idiot var det som kom på att det var en jättebra idé att ha rymdskeppsaktion på en stor och riktigt ful, 2D-arena. Till och med kartan känns fulare!

Återigen … Detta är inte ett dåligt spel. Tvärt om! Men jag hade hoppas på något som kunde mäta sig med Tools of Destruction, och det var det verkligen inte. ToD är fortfarande det bästa spelet i R&C-franchiset.

Just de ja… De har ju precis släppt nästa del. Det heter tydligen Into the Nexus. Får se till att skaffa och spela. För även om denna del var lite av en besvikelse så är det fortfarande bättre än det mesta där ute.