Några fina timmar på Gamex

Torsdagen den 3:e november öppnade Gamex sina portar. Jag har på tok för lite tid i mitt liv, men några timmar av nördkultur ville jag ändå klämma in, så när allt öppnade stod jag tillsammans med hundratals andra köande dataspelsälskare och frös utanför glasdörrarna. Det tog nästan en halvtimme för kön att ringla genom kassorna, men sedan var man inne och kunde börja gå runt och njuta av galenskapen.

Gamex är ett väldigt spektakel. Där finns allt från de riktigt stora företagen och deras AAA-spel, till de små independentstudiorna, diverse skolor, tidningar och politiska partier. Eller jag ska kanske säga politiskt parti (singularis). Efter att Piratpariet hastigt och lustigt blev utsparkade så fanns bara SSU på plats.

En mässa kan vara långtråkig, tråkig och … alldeles underbar. Men för att det ska bli underbart krävs det någon att dansa med. Ensamt är tråkigt.

Jag hade den stora glädjen att få spendera dagen tillsammans med Frances (spelkriget.) Det var jättekul att bara gå runt tillsamnans, snacka och upptäcka nya roliga saker bakom varje hörn. Sedan dök det upp mer folk, bl.a. Niklas (megazine) och David (spelkänsla) och vi gick alla fyra och intog en härlig lunch tillsammans i Kista Galleria. Slutligen dök även gammelräven himself upp, Spel-Malmer (spelkriget) och drog med oss på sin Mass Effect 3 turné!

Det finns olika sätt att ta sig ann en mässa. Antingen kan man planera upp sin dag med olika tider man ska passa, vissa spel man ska testa (och är villig att stå i kö för) och föreläsningar man inte får missa. Eller så kan man bara gå in där och låta allt skölja över en. Jag föredrar det sistnämnda. Jag tror på de spontana mötena, de plötsliga upptäckterna och de dolda skatterna.

För det är i ärlighetens namn inte de stora AAA-spelen som intresserar mig. Jag finner de långa köerna utanför Diablo 3 och MW3 helt obegripliga. Mig gör det inget om jag spelar ett spel innan release, vid release eller ett halvår efter release. Men det är klart. Det kan bero på att jag knappt hinner spela de spel jag har. Hur skulle jag hinna med den störtflod av nya spel som ständigt landar framför fötterna.

Det jag gillar mest med en mässa som denna är de små upptäckterna. Som hur oväntat kul det var att lira Skylanders (ett barnspel) tillsammans med Frances. Eller hur intressant det var att snacka spelmekaniska aspekter med de gotländska utvecklarna Three Gates som arbetar med sitt nya RPG Aethereus.

Tyvärr tycker jag nog spontant att mässan kändes lite tunnare än förra året. Missförstå mig rätt. Det fanns massor av roliga montrar att gå och titta i. Men det fanns mer knäppa och lite udda saker förra året som jag saknade i år. Över lag kändes det som att större delen av mässhallen gått åt till ett fåtal riktigt stora montrar, vilket gjorde att utbudet som helhet krymt en aning.

Jag skulle också vilja se ett större utbud av seminarier. Jämfört med bokmässan som jag var på för någon månad sedan så var utbudet extremt skralt. Men kanske är det en orättvist jämförelse. Bokmässan är flera gånger större, och har en oerhört mycket tyngre tradition. Men jag tror man skulle tjäna mycket på att i ännu högra grad inbjuda Sveriges mycket talangfulla och mångfacetterade gamercommunity att delta på ett mer aktivt sätt i mässans upplägg.

Men det beror ju som sagt helt på vad man är ute efter. Om man vill ha sin fix av AAA-spel så är detta ett eldorado. Och som sagt. Det viktigaste är inte alltid vad man gör, utan vilka man gör det med. Tack alla ni som förgyllde min dag på Gamex.