I helgen gick Europafinalen i Starcraft 2 av stapeln i Globen. Dels skulle man utse Europamästaren, och dels skulle sex spelare kvalificera sig till världsmästerskapet i Shanghai. Det var ett stort schabrak till arrangemang, och jag hade den stora glädjen att vara där.
När man kom in i globen slog ljusen emot en. Enorma skärmar fyllde rinken, och de brittiska kommentatorernas röster skorrade i öronen. Luften var varm, och fylld med entusiasm och upprymdhet. Som inför vilken fotbollsmatch som helst, fast mycket bättre. Här fanns ingen negativ aggressivitet, det var bara härligt.
Snart kördes matchen igång. Det var en svensk ThorZain som mötte Nightend från Polen. Kommentatorerna informerade oss löpande om de olika spelarnas stilar och tryckte på även om Nightend var en mycket skicklig spelare så var Thorzain ändå oerhört rutinerad och svårslagen. Och mycket riktigt fick vi snart se ThorZain utmanövrera och slutligen krossa Nightend i två på varandra följande matcher, varför man inte ens behövde spela den tredje matchen.
Starcraft 2 är ett strategispel. Det är ett av de största spelen på e-sportsarenan världen över. I Korea är Starcraft 1 och numera Starcraft 2 något av en nationalsport där matcher går på bästa sändningstid. De bästa spelarna har samma status som rockstjärnor. Det finns ligor, managers, och enorma mängder pengar i hela industrin runt spelet.
I Sverige däremot har inte e-sport slagit igenom ännu. Men det får allt mer uppmärksamhet, även utanför subkulturen. T.ex. sändes hela turneringen även via aftonbladet med svenska kommentatorer. Även SVTplay har haft en del inslag av e-sport, så jag tror bara det är en tidsfråga innan det slår igenom i det allmänna medvetandet.
Nu har jag faktiskt inte spelat SC2. Det har helt enkelt inte funnits tid. Däremot spelade jag enorma mängder av SC1 när det begav sig, både singel och multiplayer. Så även om det finns väldigt mycket nyheter i SC2 som jag inte alls är insatt i, så tog det inte lång tid innan jag åter började känna den där underliggande balansen mellan motståndarna och hur styrkeförhållandena svajade fram och tillbaka under spelets gång.
Det finns ett läge när nörderi övergår i ren konst. Under några timmar avnjöt jag den ena artisten efter den andra. Det var fantastiskt roligt att få se dessa spelare, som tillhör de absolut bästa i världen. Men det härligaste är nog ändå alla sköna fans, och deras entusiasm som t.ex. tar sig uttryck i en helt improviserad gemensam dans nere på golvet, självklart till en Koreans slagdänga. (Se filmen nedan.)
