Nu har jag spelat första kapitlet av Alan Wake. Jag måste erkänna att jag gillar det skarpt. Upplägget är störtskönt, med en författare som går blindgång i sin egen berättelse. Ljuseffekterna är fantastiska och aldrig har väl en ficklampa varit så livsnödvändig.
Jag har egentligen aldrig gillat skräckfilm, då jag alltid funnit genren ganska töntig. Men Alan Wake är väldigt skickligt komponerat, så skickligt, att jag nästan blir sugen på att dra till biblioteket och låna hem några av Stephen Kings tegelstenar.
Men det finns en sak som stör mig med Alan Wake. Något som omedelbart tar mig ur upplevelsen, som slår sönder illusionen, och lämnar mig sittande i vardagsrummet med en kontroll i handen. Det är bristen på bra ansiktsuttryck och den ibland urusla läppsynkningen. Jag ska ge ett tydligt exempel. Kolla in nedanstående video. Börja spela någonstans runt 3.00 och känn in den underbara stämningen. Observera sedan hur illusionen totalt släpper p.g.a. urusel läppsynkningen på Alice Wake vid 3:28. Det är som att de har gummimasker över ansiktet, som saktar ner alla rörelser och omintetgör alla subtilare uttryck.
Detta är tyvärr ett problem som återkommer allt för ofta. Och jag menar… hur svårt kan det egentligen vara? Det finns många andra som har gjort ett utmärkt arbete med synkning och uttryck. Kolla t.ex. in alla dialogerna från de första minutrarna av Mass Effect från 2007.
Men är det inte lite orättvist att jämföra med Mass Effect som är ett av de största och mest påkostade spelen någonsin? Jag tycker nog inte det. Alan Wake har utvecklats i över sex år, och de marknadsför sig hårt som ett ”filmiskt” spel, och då borde saker som ansikten och läppsynkning vara prioriterat. Dessutom har det gjorts förr. Kolla in de första två minutrarna av den här demonstrationen av Half Life 2 från 2003 där de visar upp Source motorns förmåga att producera trovärdiga ansikten.
Jag gillar Alan Wake, så jag kommer att fortsätta spela. Men jag tror jag kommer ta av mig glasögonen, eller kanske börja kisa riktigt hårt så fort de pratar…
[…] gärna: Min recension, mina första intryck (som inte var lika positiva), samt de utmärkelser det vann under Årets rollfigur och Årets […]