Drakhornet i biblioteksband

Jag var inne i Uppsala för någon vecka sedan för att lämna tillbaka böcker på stadsbiblioteket. Som jag alltid brukar göra gick jag ner till ungdomsavdelningen för att kolla in fantasyhyllan. Av någon orsak kan jag inte låta bli. Det är så roligt att se sina böcker stå i biblioteket. Det är så klart ännu roligare att inte se dem, för då vet man att de är utlånade.

Jag svepte med blicken över bokraderna. Kom till K och tittade efter Niklas Krog där mina böcker brukar stå. Såg ingenting och vände mig om för att gå, när jag plötsligt vände mig om igen. Där stod det ju O. Källner, men ryggen såg helt fel ut. Så insåg jag att det var Drakhornet i ett så kallat biblioteksband.

Trevligt nog har Drakhornet och Skogens hjärta sålt riktigt bra via Bibliotekstjänst (BTJ.) Och jag vet att de erbjuder biblioteken att få köpa böckerna i biblioteksband. Jag tänkte mig att de kanske plastade in originalomslagen i någon slags hårdplast, för det har jag sett på andra bibliotek. Men tydligen är förvandlingen mycket mer omfattande än så.

Då jag öppnade boken fanns det inte ett spår av originalomslaget. Istället har de skurit ut själva inlagan från de mjuka pärmarna. tryckt upp namn och titel på ett nytt svart omslag. Klistrat in inlagan på en slags väv som håller samman bokens rygg, och slutligen har de kopierat omslaget till någon slags klisterdekal vilken de limmat fast på framsidan.

Det blir en väldigt snygg bok. Hållbarheten är säkert femdubblad. Så det var väldigt kul att få se hur den såg ut. Möjligtvis tyckte jag kanske att framsidan blev lite mörk. Det är ett mörkt omslag till en början med, och då de kopierat det utan att ställa om kopiatorn så blev det ännu mörkare.

Jag ska erkänna att jag blev lite sugen på att trycka upp Drakhornet och Skogens hjärta även som inbundna böcker. Det är så snyggt. Vi får se hur jag löser det i framtiden.

 

3 comments
  1. Awsome!
    Visst är det en märklig, men ack så fantastisk känsla när ens verk lever sitt eget liv. Man har liksom tappat kontrollen, fast kanske på ett bra sätt. Eller?

  2. Pansarband FTW! Jag älskar pansarband – de ger så fantastiskt nostalgiska associationer till barndomen, och så gör de böckerna mycket mer stryktåliga.

  3. @Jonte: Precis så är det. Texten är ute i världen och lever sitt eget liv. Det roligaste med det är att både nu och då får jag meddelanden via mail eller facebook från folk som läst böckerna och som älskar dem. Folk jag aldrig träffat och som jag inte har en aning om vilka de är. Det är helt enkelt underbart roligt!

    @Johan Anglemark: Pansaband! Så det är så de kallas. Jo, visst får man massor av nostalgiska associationer. Och förutom stryktåligt så är det faktiskt ganska snyggt också. I alla fall den svarta varianten. 🙂

Comments are closed.