LostWinds (minirecension)


LostWinds släpptes först som nedladdningsbart spel till Wii. Den version som jag körde var dock till iPad. Det är ett sött litet äventyr med gravitationspussel och monsterbekämpning på schemat.

Man styr en liten pojke (som jag glömt vad han heter för det var inte viktigt) på jakt efter fyra kistor. Dessa kistor innehåller delar av en god kraft som måste sättas samman för att bekämpa den stora ondskan. Upplägget är alltså extremt, extremt klassiskt.

Istället är det spelmekaniken som gör denna titel unik. Som spelare har du nämligen kontroll över vinden, och genom att dra ditt finger över skärmen kan du få blad och växter att gunga eller lyfta den lille pojken över diverse hinder. Allt som spelet fortskrider får man nya vindkrafter och kan ta sig ann nya banor och utmaningar.

Problemet är att det känns inte riktigt som att spelmakarna har utnyttjat vindkrafterna ordentligt. Visst är spelet sött, och det bjuder på en del intressant problemlösande. Men det känns också lite obalanserat och skulle behövt en omgång till av bandesignsarbete på ett mycket tidigare stadium för att egentligen kännas speciellt spännande eller utmanande.

Jag har sett att tvåan finns ute nu för köp i App-Store. Men jag tror tyvärr att det får räcka för mig.