Batman – Arkham City (minirecension)

Detta är inte så mycket en recension som en hyllning. Jag hade inte spelat föregångaren Batman Arkham Assylum, även om jag hört att det var riktigt bra. Så när Rocksteady tog sin redan lyckade koncept och skapade en stor och till stor del öppen spelvärld för vår maskerade fladdermus så ville jag gärna testa. Och vilket spel det var!

Batman Arkham City är en av årets absolut största spelupplevelser för mig. Det är så vansinnigt slipat in i minsta detalj. Det har ett helt fantastiskt gameplay, riktigt välskriven story och totalt lysande röstskådespeleri. Arkham City är inte bara ett bra spel, det är bitvis ren konst, en uppvisning i hur bra speldesign ska göras.

Det innebär inte att det är fritt från komplikationer. Det fanns några moment som jag fann frustrerande. Mest tror jag för att Batman har så många olika gadgets, och så många olika funktioner, att om man kommer till ett ställe där man behöver använda en enda specifik teknik, så finns det ärligt talat risk för att man har glömt bort det. Men annars finns det inte mycket att anmärka på.

Speciellt gillade jag smygpartierna. Det är en mäktig känsla att smyga omkring i mörkret som ett enormt rovdjur och plocka fienderna en efter en. Att höra hur de grips av panik och börjar springa omkring som vilda kycklingar, chanslösa inför mitt nästa anfall.

Arkham City är fantastiskt. Om du gillar äventyr, action och underbart röstskådespeleri (och vem gör inte det) så måste du bara spela det. Oh… nämnde jag att det är snyggt? Helt grymt snyggt!