Alan Wake – American Nightmare (minirecension)

Jag älskade Alan Wake. Det var för mig ett av 2010 års absolut bästa titlar. Tyvärr sålde det dåligt och en uppföljare verkade tveksam. Därför var det väldigt roligt att Alan Wake – American Nightmare ändå dök upp på Xbox Live, även om det inte var ett lika stort spel som föregångaren utan snarare en nedladdningsbar liten teaser inför den fortsättning som jag ändå hoppas kommer.

Min första reaktion när jag startade American Nightmare var att utbrista: “Nej men vad fult det är!” I mitt minne är Alan Wake ett riktigt snyggt spel, även om det mest handlade om vackra ljuseffekter. Det känns som att själva motorn till American Nightmare faktiskt var nedskalad i förhållande till originalet, något som var lite oväntat. Men när man väl kom igång med spelet så glömde man snabbt bort det.

För att vara ett nedladdningsbart spel så är American Nightmare riktigt, riktigt bra. Det driver vidare historien från föregångaren och hittar nya intressanta aspekter att arbeta med. Banorna är lite öppnare, och man kan ana en lite annorlunda vision hos designteamet.

Något jag verkligen gillar är att Alan äntligen har fått automatvapen. Pistol i alla ära, men efter att ha dräpt tusentals mörkervarelser så är det skönt att äntligen få använda något med lite större eldhastighet. Alan är också över lag lite coolare, lite mer världsvan, på så sätt att han nu börjat räkna ut hur mörkret fungerar och hur det försöker krypa in i vår dimension.

Tyvärr begränsas spelet av sin form.
Det är lite för kort. Så det når inte på långa vägar upp till sin föregångare vad gäller smart manus, intressanta karaktärer eller hjärntvistande filosofiska funderingar och ren skär surrealism. Det är synd, för det var just det som fick en att älska Alan Wake till en början med. American Nightmare är fortfarande bra, men det är inte suveränt. Tyvärr.

Jag hoppas fortfarande på ett Alan Wake 2 som kan fortsätta historien på allvar. Tids nog får vi se om det kommer.