Den 21:a mars släpptes en ny urban-fantasy-antologi med namnet Stadens väsen. Det lite roliga med den antologin är att de deltagande författarna fick i uppdrag att skriva om en specifik stad, så att antologin täcker hela landet från norr till syd. Själv bidrar jag med novellen Stockholms drottning, om cybernetiska drakar och punkiga minotaurer i en postapokalyptiskt version av vår huvudstad.
Bokens baksidestext:
Följ med på en vandring genom Sverige, från Malmö till Kiruna. Möt ett myller av varelser: troll, skogsrån, sjöjungfrur och andra väsen. Stadens väsen. De som lever bland oss utan att vi ser dem, men som är en del av vår historia. Elva författare tar läsaren med på hisnande äventyr och avslöjar magiska hemligheter.
Ur bokens förord, skrivet av Stefan Ekman:”… i sitt hjärta är urban fantasy det oseddas litteratur. Här får vi läsa om sådant vi inte tidigare har sett, har tillåtits se, eller har velat se. Novellerna som följer kommer att visa upp en del av detta främmande som skulle kunna finnas mitt ibland oss, och när ni har läst dem, kommer ni inte att se på Sveriges städer med samma ögon längre.”
Under 2015 fick förlagen bakom fantastikportalen.se en idé. Med så många förlag och författare, varför inte ge ut en antologi tillsammans? En samling som kunde visa på bredden inom svensk fantastik i allmänhet och hos fantastikportalen i synnerhet. Dessutom vore det ju väldigt kul att få visa upp lite nya talanger, så det utlystes också en novelltävling.
Det kom in massor av fantastiska bidrag och efter ett hårt juryarbete valdes följande tre vinnare: Anita Mederyd, Marcus Olausson och Alexandra Alexandersson. Nu har omslaget designats, inlagan satts och alltsammans skickats iväg till tryckeriet. Antologin släpps av mitt eget Fafner förlag på självaste skottdagen, den 29:e februari 2016.
Tondöda zombier, dunkla speglar, dränkta världar och en ondska bortom tid och rum. Fantastikportalen presenterar stolt elva noveller från några av Sveriges vassaste fantastikförfattare:
EMMA 2.0 – Anita Mederyd
MARINA – KG Johansson
TIDSÖGAT – Hans Olsson
DE VITA – Boel Bermann
SJUNG, KÄRA SYSTER – Marcus Olausson
EN HEMLIGHET I ÖKNEN DOLD – Lupina Ojala
IRRBLOSS – Linda Hallgren
OPPENHEIMER BLUES – Love Kölle
VÄSKAN – Ida Tellestedt
DE TOMMA – Alexandra Alexandersson
JORMUNGAND – Oskar Källner
“En ren uppvisning i kreativitet och hantverksskicklighet. Lysande rakt igenom.” – Andreas Ljungström, Tentakelmonster
Då var det premiär för Fantastisk Podd! Första avsnittet släpptes idag. Det är en podcast med svenska och finska science fiction-, fantasy-, och skräckförfattare. Vi kommer att prata om fantastik i alla dess former och färger. Att läsa, skriva och avnjuta dessa underbara genrer på bästa sätt.
Podcasten görs av fyra grupper, östra, västra och södra Sverige, samt Finland som också var först ut med sitt avsnitt Kampen (eller finsk sisu.) Jag har frågat och fått förklarat för mig att sisu betyder typ “jävlaranamma” och det är något jag personligen hoppas ska få gälla för hela podcasten. 🙂
Vi planerar lägga upp nya avsnitt varannan vecka och det är några mycket spännande författare som kommer vara med:
Finsklandsvenska gänget: Maria Turtschaninott, Mia Franck, Hannele-Mikaela Taivassalo och Jenny Wiik.
Malmögänget: Nene Ormes, Kristina Hård, Karin Tidbeck, Karin Waller och Jenny Milewski
Göteborgsgänget: Susanna Nissinen, Stefan Hagel, Pål Eggert, Fredrik Persson och Susanna Björnberg.
Stockholmsgänget: Oskar Källner, Peter Bergting, Anders Björkelid, Erik Granström och Boel Bermann.
Första inlägget handlade om min uppväxt. Hur jag genom Tolkien upptäckte fantasyns eviga världar och genom Asimov, Clarke och Heinlein blev förälskad i Science Fictions oändliga möjligheter.
Andra inlägget handlade om identitet, Hjältens resa, Harry Potter och fadersmord.
Man kan nog säga att båda inläggen sammanfattar en del av mina tankar kring de spekulativa genrerna och hur oerhört viktiga jag anser de vara. 🙂
Så har det ramlat in två nya recensioner. Den ena gäller min nya lilla postapokalyptiska novell Vägen till stjärnorna, och den andra gäller Drakhornet, första delen i min fantasyserie Nornornas vävnad.
Vägen till stjärnorna är det Mirjam på Megazine.se som har recenserat, och den kan du läsa här.
Drakhornet har blivit recenserad av Jonny på Swedish Zombie, och den kan du läsa här.
Båda recensionerna var klart positiva, vilket självklart känns roligt och inspirerande inför framtiden. Nu ska jag bara se till att sätta mig och skriva klart trean i Nornornas vävnad.
Förra året publicerades Drakhornet och Skogens hjärta. Böckerna möttes av stor entusiasm och fina recensioner, vilket kändes fantastiskt roligt.
Nu kommer de båda som e-böcker, till iPhone/iPad och Android!
Detta firar vi med att låta Drakhornet vara helt GRATIS under en begränsad tid. Så passa på om du har en iPhone/iPad eller Android och tanka ner den nu! Och berätta för dina kompisar!
Använder du Android så tanka ner läsappen “Moon+ Reader” och sök på Drakhornet.
Förresten. Om du har en blogg, och skriver en recension på Drakhornet, så fixar jag en kupongkod så du också kan tanka ner Skogens hjärta helt gratis. Skicka bara ett mail till kupong [at] fafnerforlag punkt se där du inkluderar länken till recensionen, så skickar jag koden
Nu till helgen är det dags för Kontrast 2012 i Uppsala. Det är alltså den årliga svenska science fiction och fantasy kongressen som går av stapeln på hotell Gillet i Uppsala. Det kommer att bli ett grymt späckat program, med spännande hedersgäster som t.ex. Sara Bergmark Elfgren, Mats Strandberg (Cirklen & Eld), Joe Abercrombie (fantasyserien Den första lagen) och Peter Watts (Blindsight).
Själv kommer jag också att vara där. Vi är ett helt gäng med småförläggare och författare som har bokat utställningsbord. Så vi kommer att stå där för att sälja våra böcker, diskutera förlagbranschens framtid och bara snacka skit. 🙂
Så om ni vill träffa mig, eller någon av mina kära småförlagskollegor, så passa på att komma förbi utställningsborden. Sedan kommer det ju som sagt vara massor av intressanta programpunkter. Eller vad sägs om:
Writing: how do you do it? (English)
So, you have this idea. How do you transform it into a working story? How do you make someone want to publish it? Come listen to the wisdom of four of our guests as they talk about their craft. Joe Abercrombie, Mats Strandberg, Caitlin Sweet, Emil Hjörvar Petersen, Ben Roimola (m.)
Fantasy with a twist: new writing in old clothes (English)
We’ve been writing post-Tolkien fantasy for decades now, and there are those who claim both the stories and settings are getting old. Some writers, however, manage to do new things within the old form. How do you give the readers something they don’t expect? Joe Abercrombie, Anders Björkelid, Anna Bark Persson, Linnéa Anglemark (m.)
Buffy 15 år
Tv-serien Buffy fyller femton år. Hur är den fortfarande relevant och varför ser folk fortfarande på den medan så många andra tv-serier har glömts bort? Hur står den sig mot dagens fantastikserier? Sara Bergmark Elfgren, Mats Strandberg, Karin Waller, Tommy Persson (m.)
Science fiction and the future (English)
Science fiction, we like to tell us, used to look to the future and speculate about what it held in store. Nowadays much of the focus seems to be on alternate pasts, fantasy worlds or ”retro” futures. Are we no longer interested in showing the way to what could be? Have we run out of ideas or do we no loger believe in the future? Vesa Sisättö, Niels Dalgaard, Jerry Määttä, Gavin Grant, Lise Andreasen (m.)
Hjältinnor i science fiction och fantasy
På bokomslag till science fiction och fantasy hittar man ofta lättklädda, kurviga damer – men motsvarar det innehållet? Hur ter sig egentligen kvinnogestalterna ut i böcker och filmer? Är dessa kvinnor avskräckande eller förebildliga? Och hur? Föreläsning av Britt-Inger Johansson.
Om mindre än en månad är det dags för Swecon 2012 – Kontrast. Det går av stapeln på hotell Gillet i Uppsala 5-7 okt. En av hedersgästerna är Joe Abercrombie, känd för bl.a. sin fantasyserie “First Law.”
Nyligen la folket bakom Kontrast upp en samtalslogg där de diskuterade vad de gillade med Joe Abercrombies fantasy. Det lät så pass spännande att jag kände mig manad att söka reda på första boken och läsa lite. Så jag plockade fram en kopp te, en kaka, gick in på Amazon och tittade på smakprovet av “The blade itself” som inkluderar de första 37 sidorna.
Jag hann inte längre än första scenen innan jag höll på att sätta kakan i halsen. Boken börjar nämligen med att en man vid namn Logen flyr genom skogen, jagad av fiender. Han kommer fram till en klyfta, och långt där nere rinner en å. Tillsammans med en fiende kastar han sig ut i luften, och landar med en bedövande smäll i vattnet. I nästa scen vaknar han upp, helt sönderslagen, på stranden. Hans första tankar handlar om hur han ska få tag i sina kläder, stövlar och ryggsäck, så han kan fly undan sina förföljare.
Saken är den att scenen är ruskigt lik den som finns i början på min första bok, Drakhornet. Det är klart att det är mycket som skiljer. I min version är det i slutet av andra kapitlet, inte i början av första. Min huvudkaraktär är en pojke, inte en råbarkad man. Drakhornet utspelar sig i Sverige inte i en parallellvärld. Erik slänger sig “frivilligt” precis bortom gripande händer, inte neddragen av en fiende, o.s.v.
Men trots skillnader blev scenerna i mitt huvud läskigt lika. Huvudpersonerna har till och med liknande reaktioner när de vaknar upp. Båda skrattar vansinnigt, jublar inombords över att de lever, samtidigt som de håller på att gå sönder av smärtan. Båda söker omedelbart efter vägar att överleva den kommande flykten.
Jag har aldrig läst något av Joe Abercrombie förut. Och jag kan helt garantera att han definitivt aldrig läst något av mig. 😉 Ändå har vi var sin scen som är så fruktansvärt lika. Hur kan det komma sig? Jag har sökt i mitt minne, bakåt i tiden, för att se om jag kan komma på någon scen som skulle kunna ha inspirerat mig, men inte funnit något. Eller är det så att en “hoppa från klippavsatts”-scen är så pass vanlig i vårt kollektiva medvetande att det inte behövs några specifika föregångare att inspireras av. Eller är det så att när man plöjer några hundra böcker så kommer man statistiskt sett förr eller senare, oavsett vilka böcker det är, att finna ett större antal scener som påminner om varandra? Och detta var helt enkelt ett sådant tillfälle?
Oavsett så börjar jag fundera över huruvida det egentligen är viktigt med originalitet, och vad originalitet egentligen är. Det finns de som påstår att det bara finns typ sex grundhistorier i världen, och att alla berättelser bara är olika kombinationer av dessa grundhistorier. Ärligt talat är jag lite skeptisk till det påståendet. Det känns som en lite för simpel reduktion.
Man skulle kunna säga att mina böcker bara är ytterligare en variant av hjältens resa. Och det påståendet skulle vara sant. Samtidigt är det hur man använder de variabler som är vanligt förekommande i hjältens resa, och hur man leker med förväntningarna, som är det roliga, och som gör det till något unikt. Det är ju just den kombination av olika element, och olika karaktärer, som jag bakar in i mina böcker, som gör dem till något originellt.
Så roligt nog har jag och Joe Abercrombie, var för sig, visualiserat nästan exakt samma scen. Och det är helt okey. För det tar inte ifrån någon av oss något av originaliteten.
Det var också intressant att se hur han strukturerade texten. Faktum är att vi använder en liknande teknik. Han håller sig i en nära tredjepersonsvy. Han utelämnar massor av bakgrundsinfo, som fylls i senare medan historien går, och fokuserar istället på att få igång scenen han är i. Han berättar saker som han sedan låter huvudkaraktären kommentera genom kurserverade tankar. Han varvar beskrivande text, tankar och dialog på ett snyggt sätt. Men det är inte så konstigt att jag känner igen mig. Det är en vanlig teknik som jag i min tur lärde mig av Lois McMaster Bujold, och som jag återfunnit hos många kända författare.
Sedan vill jag bara betona att jag inte på något sätt jämför mig med Joe Abercrombiet för övrigt. Några sådana illusioner lider jag inte av. Han har nått framgångar med sina berättelser som jag bara kan drömma om. Tycker mest bara det är lite roligt hur vi lyckades drömma upp ungefär samma scen, på var sitt håll. Det ska bli mycket intressant att träffa honom om några veckor.
Jag var inne i Uppsala för någon vecka sedan för att lämna tillbaka böcker på stadsbiblioteket. Som jag alltid brukar göra gick jag ner till ungdomsavdelningen för att kolla in fantasyhyllan. Av någon orsak kan jag inte låta bli. Det är så roligt att se sina böcker stå i biblioteket. Det är så klart ännu roligare att inte se dem, för då vet man att de är utlånade.
Jag svepte med blicken över bokraderna. Kom till K och tittade efter Niklas Krog där mina böcker brukar stå. Såg ingenting och vände mig om för att gå, när jag plötsligt vände mig om igen. Där stod det ju O. Källner, men ryggen såg helt fel ut. Så insåg jag att det var Drakhornet i ett så kallat biblioteksband.
Trevligt nog har Drakhornet och Skogens hjärta sålt riktigt bra via Bibliotekstjänst (BTJ.) Och jag vet att de erbjuder biblioteken att få köpa böckerna i biblioteksband. Jag tänkte mig att de kanske plastade in originalomslagen i någon slags hårdplast, för det har jag sett på andra bibliotek. Men tydligen är förvandlingen mycket mer omfattande än så.
Då jag öppnade boken fanns det inte ett spår av originalomslaget. Istället har de skurit ut själva inlagan från de mjuka pärmarna. tryckt upp namn och titel på ett nytt svart omslag. Klistrat in inlagan på en slags väv som håller samman bokens rygg, och slutligen har de kopierat omslaget till någon slags klisterdekal vilken de limmat fast på framsidan.
Det blir en väldigt snygg bok. Hållbarheten är säkert femdubblad. Så det var väldigt kul att få se hur den såg ut. Möjligtvis tyckte jag kanske att framsidan blev lite mörk. Det är ett mörkt omslag till en början med, och då de kopierat det utan att ställa om kopiatorn så blev det ännu mörkare.
Jag ska erkänna att jag blev lite sugen på att trycka upp Drakhornet och Skogens hjärta även som inbundna böcker. Det är så snyggt. Vi får se hur jag löser det i framtiden.
Vad är Kontrast 2012 kanske du undrar? Jo det är årets nationella sf-kongress. Kontrast är tre dagar då man kan träffa andra människor som är intresserade av science fiction och fantasy. Man kan gå på intressanta föredrag, paneldiskussioner, eller helt enkelt hänga i baren och diskutera den senaste Iain M Banks-boken. Kontrast är helt enkelt årets viktigaste evenemang för alla sf- och fantasyintresserade. Det kommer att vara på hotel Gillet den 5-7 oktober. Jag tänker komma dit! Om du har det minsta intresse för SF och Fantasy så borde du också göra det. 😉
Men åter till min gästblogg. Den handlade om en glömd gammal svensk SF-skatt som väntar på att bli upptäckt av nya läsare. Jag talar om Rymdväktaren/Nyaga-duologin av Peter Nilson. Två helt fantastiska böcker som du som äkta SF-älskare helt enkelt inte får missa. Och det bästa av allt är att det är på svenska!
I dagarna fick Skogens hjärta en riktigt fin recension av Bibliotekstjänst (BTJ.) Detta är viktigt då de varannan vecka sänder ut ett häfte med recensioner till Sveriges samtliga bibliotek.
Man får inte publicera den fullständiga versionen av en BTJ-recension, men man får visa några “rättvisande” citat. Så här följer något om vad BTJ har att säga om Skogens hjärta:
“Karaktärerna är väl beskrivna med psykologisk skärpa och en god portion humor. Särskilt fint skildrad är Hanna och hennes kamp mellan lojalitet mot sina vänner och viljan att rädda sig själv undan ett vidrigt öde … Boken är en härlig läsupplevelse, en riktigt bra fantasyberättelse som går i svensk folkton.” – Kerstin Hagstrand-Velicu på Bibliotekstjänst
Spektakulärt är en blogg som fokuserar på svensk fantastik. Det är grymt bra att det finns en sådan blogg som har som mål att promota nordisk fantasy och science fiction. Nu har de tagit ett kul initiativ och intervjuar en stor mängd av svenska fantastikförfattare. Jag fick den stora äran att få vara med under den första omgången.
Jag ska erkänna att jag inte spelat Dragon Age ännu. Jag har testat på tvåan, men bara några timmar. Dock står ettan här hemma i hyllan och jag väntar bara på att jag ska hinna spela det. Men under tiden så kan man nu avnjuta Felicia Days nya webserie: Dragon Age Redeption.
Jag upptäckte Felicia Days briljans när jag såg webserien “The Guild.” Den handlar om en dysfunktionell World of Warcraft guild och hur illa det kan gå när personerna bakom karaktärerna börjar träffa varandra IRL. Fruktansvärt rolig. Har du det minsta intresse för MMORPGs så bara måste du se den. Sedan har hon också gjort Dr. Horrible med Josh Whedon, och lite andra intressanta projekt.
Men nu är det alltså dags för Dragon Age. Med början för två veckor sedan har de släppt de första tre episoderna av sex. Så förhoppningsvis är även de resterande tre episoderna släppta snart.
Jag har fått det stora nöjet att delta på en temakväll om fantasy.Det är den 8:e okt kl 15.00 på Knivsta Bibliotek. Tillsammans med fantasyförfattaren Anna Fogelberg kommer vi att prata om författandets ädla konst, varför man väljer just fantasy, samt om hur det är att ge ut själv.
Det är helt gratis och öppet för alla. Ju fler vi blir ju roligare! 🙂 Välkomna!
Nu har intervjuerna från sommarens Eurocon dykt upp på UR-Play. Jag tänker inte säga så mycket mer, utan bara uppmuntra er alla att lyssna på samtalen med bl.a. Elisabeth Bear och Ian McDonald. Det är både bra och tänkvärt. (Även om jag inte håller med Ian McDonald om en del saker, lyssna och försök räkna ut vad det kan vara!) 🙂
Den 21:a mars släpptes en ny urban-fantasy-antologi med namnet Stadens väsen. Det lite roliga med den antologin är att de deltagande författarna fick i uppdrag att skriva om en specifik stad, så att antologin täcker hela landet från norr till syd. Själv bidrar jag med novellen Stockholms drottning, om cybernetiska drakar och punkiga minotaurer i en postapokalyptiskt version av vår huvudstad.
